stjärnstoft blogg 6 2020-05-31 23:50 det statiska minnet (påminnelserna) Jag har alltid haft en besatthet kring fotografier. Ett enda ögonblick. Ett ögonblick som fastnar, som blir fysiskt, som bevaras. Vad händer innan fotografiet, hur luktar det, vad känner de? Det finns sådana hålrum och frågor som inte går att besvara. Men det finns ett ögonblick att studera. Mina föräldrar dokumenterade min tidiga, rätt så felfria barndom med alla medel. De spelade in videokasetter, fotograferade och skickade iväg filmrullen för framkallning. Alla dessa bilder är sparade, ligger i tryggt förvar. Jag har snott med mig en bunt ner till Stockholm. Jag upplever att jag hjälper mig själv genom att titta...
stjärnstoft blogg 18 2020-01-14 23:16 na nevskom Jag bär två språk, dessa överlappar varandra. Jag försöker hitta de rätta orden när jag samtalar med min farfar och Natasha, när vi sitter där vid deras köksbord och de har dukat upp med soppa, bröd, körsbärsvin och hemmagjort portvin. Och jag kan inte bena ut en adekvat väg mellan mina språk. Det var så länge sedan jag samtalade såhär på ryska, ursäktar jag mig. De skrattar och ber mig försöka igen. Så jag försöker. Och mitt språk ter sig lite underligt. Ibland undrar jag om inte jag skäms ett uns. Att det finns någon slags skam över det som...
stjärnstoft blogg 20 2019-12-04 15:29 JAG MINNS NÄR VI VAR I SLOVENIEN OCH JAG LÅTSADES SOVA 4 DECEMBER, JAG MINNS NÄR VI VAR I SLOVENIEN OCH JAG LÅTSADES SOVAJag minns Slovenien, den stalinistiska arkitekturen. Betongblocken, Ljubljana. Kullerstenarna, broarna, bergen, och sen den där betongen. Mitt svenska danslag var skeptiska. “Hemskt hostel, läskiga korridorer, äckliga golv, tänk om vi dör.” Alla tänkte på skräckfilmen Hostel. Överallt fiskbensparkett och billiga frukostflingor med "konstig" mjölk till frukost. Jag älskade pastellfärgerna inomhus, de påminde mig om det Sovjet som mina föräldrar hade växt upp i. Men mitt danslag hatade Östeuropa. De hatade i synnerhet maten i Moskva. Och toaletterna. Och språket. "Ingen kan engelska!!!" Östeuropéer ler ingenting, de är så...
stjärnstoft blogg 7 2019-12-01 14:07 horisonten och mungipan 30 NOVEMBER, HORISONTEN SOM EN MUNGIPAWow, det är ändå någonting med caps lock. Jag älskar versaler och gemener, när de står ensamma. Jag vill inte skriva en diktsamling där varje mening börjar med en versal följt av gemener, det ska vara antingen eller. Poetens uppgift är att bryta sönder språket och reglerna, som att dra isär en baguette.Horisonten är blödig och sårig, ljust rosa, som en mungipa. Jag älskar kopplingen. Jag går hela vägen hem från tunnelbanan och mumlar olika fraser: horisonten, mungipa, som ett sår, som en sårig mungipa, någonting med mungipa … Himlen är mycket riktigt mycket vacker....
stjärnstoft blogg 37 2019-09-20 14:39 ETT ÄRLIGT TILLSTÅND Det ärliga tillståndet. Tröttheten är plötslig, ansträngningen är ännu plötsligare. Jag älskar plugget, jag älskar föreläsningar. Att gå på föreläsningar är som att tillse sin kropp och hjärna med en religiös upplevelse, när allting börjar utrönas, inspekteras, när allting börjar få färg. Insikter. Jag älskar insikter. Men det finns ett markant MEN. Tröttheten. Rutinerna som omedelbart tröttar ut en. En kropp kan inte ta emot och balansera insikter hur som helst. Min kropp är känslig för intryck men även upplevelsen av kunskap och insikter. Jag börjar älta och kan inte filtrera bort. Utöver det tröttas jag ut av andra externa...
stjärnstoft blogg 9 2019-08-31 17:32 åsen, åsen & rött tegel Min nya lägenhet. Hägerstensåsen. Några tallar utanför mitt fönster på tredje våningen (hur kommer det sig att jag alltid bor på just tredje våningen? Siffrorna 3 och 13 jagar mig genom livet). Mitt nya kök bakom mig. Det är en desto mindre yta men ack så mycket närmare Stockholms puls. Studentlägenhet, hit tog jag med mig kärleken och alla böcker och allt det där som definierar mig som person. Rökelse, stenar, ikoner från ortodoxa kyrkor, affischer med rysk propaganda, diktböcker, en drös med litteratur, drömfångare. Allt det där. Föränderligheterna är oändliga. Jag är i kontinuerlig rörelse. I ett upplösningstillstånd från...
stjärnstoft blogg 5 2019-08-08 22:01 innebörden, ingen har lärt mig om den Jag färdas åter. Jag lösgör mig från någonting, jag beger mig ut. Tågkroppen, tågfönstret, det rinner en värld utanför. Kuststaden, den ligger utslagen, moloken. Molnen är skarpskurna, som bergsformationer. Regnet har polerat hela staden, fukten hänger kvar. Doften av upplöst damm, regndränkt asfalt, havstång, Östersjön, sand, separation, återkomst. Min hemstad. Hur många gånger ska vi behöva separeras innan det känns mindre skarpt? Det gör lika ont varje gång. Att återvända, som att återvända till såret, till där allting började. Alla ansikten påminner mig om någonting ont, jag känner skam när jag ställer mig mellan hyllorna på Hemköp. Jag har förrått...
stjärnstoft blogg 6 2019-08-01 19:56 tystnaden, låt den skrika Augusti har dragit över staden. Soltungan avtagit. Det finns en sval förnimmelse som lyder: frihet. Jag ska få vara ledig i några veckor (nästan en hel månad) innan skolan drar igång igen. Det råder kalabalik i kroppen. Jag vill skriva explosionsartat. Det finns mycket krut. Jag står i en senapsgul hiss denna torsdag, jag har skinnjacka för att jag fryser. Jag har läst ut halva boken (Sylvia Plaths dagböcker). Ocensurerade tankar, jag älskar att trä bort censur. Det nakna, det lömska, det vilda, det håriga. Jag vill skriva sådär. Tveklöst, hopplöst, skamlöst, skandallöst, skoningslöst. Jag är beredd att sprätta upp...
stjärnstoft blogg 5 2019-07-11 21:59 JAG ÄR TILLFÄLLIGHETEN Vita skjortor. Det blir mycket vita skjortor. Vinfläckarna har minskat, jag har även inhandlat nya byxor. Jag har ingenting att köpa dem för så jag offrade en lunch för ett par byxor från Monki. Hemstaden. Hällan. Hällis. Återförening. Varje gång vi skrattar så skrattar vi in i varandra, det förstärker anfallet. Vita skjortan igen. Rött läppstift har gjort att läpparna blir mindre vinmarkerade. Inhandlade läppstift på färjan till Riga, extrapris (fortfarande nöjd). Någonting med läppstift gör att jag ser ut som den sofistikerade, välordnade personen som jag drömmer om att vara. Sophisticated, yet sensual. I like that shit. Mina föräldrars...
stjärnstoft blogg 0 2019-06-22 22:09 återberättelser Jag har inte skrivit på länge igen. Det tar emot i hela kroppen, som att återvända till en gammal älskare som gör ont. Skrivandet, hon är vacker men som vatten, rinnig, oförklarlig och planlös. Ingenting gör mig så glad som när jag får spendera mycket tid med henne, med skrivandet. Hon fyller de där maskorna på min själ. Men ibland försvinner hon längre perioder som en gammal älskare som gör ont.Solen kapslar in staden i nästintill syntetisk värme, miljöförstöringen. Tunnelbanorna rinner som blodet, i stadens ådror. Kvalmiga tågkroppar, solglasögon, svettiga pannor, otåliga blickar. Det doftar hägg och syrenerna har...
stjärnstoft blogg 14 2019-04-30 12:16 processen Vi flanerar längs Bondegatan och sedan längs Skånegatan, nära Nytorget Jag förundras fortfarande över att jag kan gatorna, som vore de min barndom. Men min barndom hör inte hemma i Stockholm. Jag kan dem för kärleken, att Stockholm har blivit en plats av oundvikligt starka känslor. Känslor för kaklet, för fönsterbleck, för uteserveringar, för immiga plastglas med kallt innehåll, för cigaretthänder. Frasiga våfflor, vänner från förr. Min vän säger: Jesus står med öppen dörr. Det var meningen som förändrade hans depression.Människan romantiserar gärna men försköningen underlättar andetagen. Kroppar som sitter böjda över sina burkar, kroppar som har ramlat mellan stolarna....
stjärnstoft blogg 6 2019-04-14 12:34 när någonting vackert går av mot en himmel Det berör mig. Horisonter i livet, när någonting vackert går av mot en himmel, en asfalt som grund till minnen. Jag närmar mig konsten i att befinna mig, det känns upplysande. Därför blir jag åter påmind om döden men denna gång med fruktan för att någonting vackert ska gå av mot en himmel och aldrig komma tillbaka. Det är fint att färdas med sig själv, mitten på april är alltid en finare himmel. Den blir sådär mandaringul i kanterna, uppäten av en starkare och uthålligare sol som ska påminna oss om hur vackra vi blir av D-vitamin och uteserveringar.Jag äter...
stjärnstoft blogg 5 2019-03-24 21:04 rörelsen är så romantisk Våren sitter i mitt fönster. Jag försöker hitta musik som "ingen annan lyssnar på", lapar sockerfri Red Bull och unnar mig rastlösheten efter en skriven tenta. Att vakna när jag vill, göra vad jag vill i några dagar känns som att snubbla på någonting. Jag vet inte vad jag ska göra av min frihet. Den är så skör. Tiden. Allting lockar mig. Jag kommer springa imorgon, jag gillar när huvudet flyter ifrån min kropp, i all svett och i all öronbedövande musik så når jag en punkt av mitt inre som jag aldrig annars gör. Som att aktivt meditera....
stjärnstoft blogg 12 2019-01-26 11:52 första kontakten med våren Psykologiska institutionen på Frescati hagväg 8. Jag byter ut ett helt klassrum av ansikten, röster och rörelser nu. Mitt bord är trevligt men alla är så nervösa, lätta skakningar, skälvande röster, rosiga kinder, trevande meningar. Trappan är kraftig och har petrifikat av tidigare levande organismer, klassrummen är kliniskt vita med stora fönster som vilar mot en skog som har 130 olika sorters träd. Det ligger historier över dessa områden.HALLÅ. JAG ÄR ANTAGEN. När januaris mest fördärvade sol spräcker ett moln och smyger sig in i klassrummet och lägger sig i mina ögon så jag knappt kan se så är det...
stjärnstoft blogg 11 2018-11-14 00:10 vi är bärare av konsten Jag vill samla upp alla minnen som vore de ting, vika ihop dem, pressa ned dem i kartonger, återuppleva dem. Bädda in dem i små lappar som sprängs på tungan, en substantiell återupplevelse, substans.Att momentant stoft bara finns i en upplaga, kan bara upplevas och kännas i kroppen en gång är för mig absurt. Vi tänker oss att minnen är fragmenta konstverk, vi livnär oss på dem, på erfarenheter, aldrig glömmer vi en viss hårlänk, en viss färg på irisen, strukturen av en viss rygg. Alla dessa fragment, de konstnärliga spillrorna, upplöses successivt, återupplevs aldrig - endast rekonstrueras deras ursprungliga...
stjärnstoft blogg 6 2018-11-02 12:36 tillstånd sjuttonde oktober 2018, kreativitetens åkommaStockholm för mig är fasader i lättsam pastell. Stockholm för mig är de här oundvikliga kroppslukterna. Odören av oigenkännlighet. Inandningen av andras utandningar i en trång kupévärld. Stockholm för mig är ett tillstånd av inlåst barn. Min hemstad ligger där uppe vid kusten och ropar tröttsamt mitt namn, förmodligen har den insett att jag är insvept i odören, har funnit en ny fyllegata, har lämnat livmodern för gott. mobilanteckningdet finns guldkorn i kurslitteraturen som bör markeras i guld, guldmarkerat guldkorn; ”rymdrätten, att rymden, månen och alla övriga himlakroppar inte kan ockuperas, utan får utnyttjas av alla...
stjärnstoft blogg 19 2018-10-14 12:31 tentaskrik Min vardag består av: studentförmåner (några enstaka kronors avdrag på ordinarie pris), gummibandsmappar, gulmarkerade meningar, föreläsningsmikrofoner som glappar, akademiska begrepp i tjock flock. Vi har dragit på oss överlevnadsinstinkter. Färre sömntimmar, krökta studentryggar, uppfällda Macdatorer, diskussioner utan fasta ståndpunkter, tinningar som knådas, hjärnvätskor som kokar. När jag dricker studentrabatterat kaffe och äter min inte så näringsrika smörgås till lunch så förundras jag av hur en kan gå från en lös, ramlös värld av konst till en strikt, inramad studentvärld. Jag har drömt om att benämnda mig själv som akademiker. Men jag gillar också det ramlösa tillståndet, det nästintill psykedeliska tillståndet...
stjärnstoft blogg 16 2018-09-10 20:22 ditt blod och mitt läppstift, allt det röda Gatorna luktar mosat äpple. Äpplen har tappat greppet om grenarna och fallit och dött och spräckts mot asfalten. Övermognadssötman slår i ansiktet. Det luktar ruttna förhoppningar och röd mänsklighet som förtvinat.Igår dansade jag under neon.Samhällskroppen har blåmärken. Hens ryggradskotor står ut som pistolpatroner. Bevis på inre krig. Yttre krig.Det är kupévärlden. Den där plattformen som trycker under sulorna. Instinkterna sitter som sömmar i kläderna.Vissa är födda på taken, redan inbäddade i kullerstenen, i fönsterkarmen. Jag kan vara deras husgrund. Vi är deras husgrund.Maskrosbarn, orkidébarn, äppelbarn som mognat och dött och spräckts mot asfalten. Alla är egentligen barn. Min puls är...
stjärnstoft blogg 13 2018-08-01 23:37 röd är ett neurotiskt barn Så här sitter jag igen. Försöker komma underfund med livet i röthettan, i svetten, i bakterieförökningen, i bananflugesjukdomen. Jag sitter bakom kassan, trycker in PLU-nummer för varor utan streckkod, nu kan jag nästan alla utantill, och mina fingertoppar är uppätna av all plast, all kartong, alla handskar. Jag är ett svettmonster i alvedondimma med pulsen tryckt mot arbetsskjortan. Och jag har en röd värld i mitt huvud. Allting är så självklart. Alla röda kommunismådror har vaknat till liv. Jag är en av Leningrads utarmade avkommor. Det är det jag behöver skriva om. Tangentbordet kvider och svider under mina trasiga arbetsfingrar,...
stjärnstoft blogg 13 2018-08-01 15:07 mentolcigaretter och blod och brödkant Skånegatan. Hur beskriver man egentligen känslan av det där? Kvällsbrisen, öppna lägenhetsfönster med armbågar mot bläcket, händer som röker, kall öl i plast på borden, upptagna cigghänder, upptagna munnar, fulla i pladder och flin och skratt, fingrar som leker med trasiga naglar, ögon som går på andras ansikten, tyg, skor, tatueringar. Du är så hel och du smakar öl och mentolcigaretter och framtid och jag utlöser så mycket oxytocin av närvaro, av att vara här och nu, av att vara så nära som bara nära kan. Jag har gjort oss till någonting större än en sängmadrass, jag har tagit oss...
