Nicci

Jag gick förbi mitt gamla gymnasium i går kväll och konstaterade att det var 21 år sedan jag började där. Alltså hur sjukt. Vart tog tiden vägen? Livet går lite för fort, så fort att man nästan glömmer bort att vara här och nu. Sen går det tio år och vad har egentligen hänt? Massor.  Jag har blivit tio år äldre. Jag har rest land och rike, flyttat, köpt lägenhet, köpt hus, skaffat en kungspudel som idag är fyra år, blivit gudmor både en och två gånger, varit förlovad, utbildat mig till undersköterska, fått ett drömjobb inom vården, fått känna på sorg av en förlust av en nära anhörig som dog i en olycka, rest ensam, upplevt drömresor, upplevt så sjukt fina stunder, varit på bröllop, upplevt förlovningar, se mina absolut bästa tjejkompisar få barn och få nya små bästisar. Jag har lärt mig så sjukt mycket om mig själv och lär mig hela tiden om vem jag är, vem jag vill vara m.m. Jag har fått uppleva elefanter i det fria i Tanzania (elefanter är mitt favoritdjur) jag har öluffat runt i Grekland tre veckor och nio öar med bästa vänner. Jag har stått vid Trevifontänen och önskat mig, inte bara en önskning utan tre. Jag har gått strandpromenader med min mamma i Thailand. Jag har upplevt så många trasiga barn som kom till mamma när hon hade familjehem och hur man bara kramade dessa barn och gett dom en trygghet, saknar detta, allt som jag tog för givet, människor, stunder. . På dessa tio år har det hänt så sjukt mycket. Men vart tog tiden vägen? Hur kunde det gå så fort? Alla man har lärt känna, dom man har förlorat på vägen. Folk blir äldre. Jag blir äldre.