När jag precis hade dragit igång mitt företag på heltid för snart 10 år sedan hängde jag mycket i Stockholms startupvärld. Lite oklart hur jag hamnade där men är rätt säker på att Twitter hade något med saker att göra.
Där var det ett konstant snack om ”global first”, investeringar i mångmiljonklassen, vem som hade kontakter på flest VC-bolag och hur snabbt man kunde ”skala upp”. Och jag trodde någonstans att jaha, det är DET det är att vara företagare.
Det här var i samma veva som jag drog igång Better Bloggers (föregångaren till Influencers of Sweden) och tankarna gick så klart till hur jag kunde göra den där tillväxtresan med nätverket. Resan där man skulle ha utvecklare och medgrundare och allt handlade om teknik. Och att växa. Bygga. Expandera. Anställa. För det var ju allt det man skulle göra. Om man inte ville bli nästa Spotify var det ju något fel på en.
Trots att det fanns alla möjligheter i den världen kände jag mig malplacerad för att jag, till skillnad från alla andra i det communityt, egentligen inte ville driva ett internationellt bolag, göra en fet exit och investera vidare. Jag ville ju bara göra min grej.
Jag ville ju bara skapa en mötesplats för bloggare.
Ändå stod jag där och pitchade för investerare och ansökte om att få komma med i en cool inkubator (kom inte med pga hade ingen medgrundare, ensam var inte stark i startupvärlden). Men medan jag faktiskt hade en grym idé som jag brann för så fick massor med bolag, med hade en affärsidé som ingen egentligen behövde, miljoninvesteringar.
För någon månad sedan kom jag i kontakt med uttrycket ”lifestyle entrepreneur”. Eller livsstilsföretagare. Och då insåg jag vad som skavde hela den där tiden.
Jag vill inte växa. Jag vill inte ha 100 anställda och expandera utomlands och göra en ”exit”. Jag vill jobba med det jag älskar och leva ett bra liv. Jag vill tjäna pengar som kan finansiera min livsstil, jobba med andra likasinnade företagare och på riktigt hjälpa människor.
Jag vill driva ett hållbart företag. Och ha en hållbar livsstil. Hållbart för miljön, hållbart ekonomiskt men främst hållbart socialt. Hållbart för mig som människa. Och det tycker jag att jag gör.
Har jag då inte lyckats?
Jag skrev ett liknande inlägg på våren 2018, precis innan jag flyttade hem till Övik och innan jag hade börjat bygga Social Brand Lab. Jag är så glad över vägen jag valde.
5 svar
Framgång är att jobba med det man mår bra med. Mår du dåligt av ditt jobb är du på fel plats. Så jo, du har absolut lyckats. 🙂
Känner så väl igen mig! ❤️
Jag tycker absolut att du har lyckats! Du verkar ha uppnått det du drömt om och då har du ju helt klart lyckats. 🙂 Önskar att jag kunde göra samma sak. Hoppas kunna ta mig ur lång sjukskrivning och ägna mig åt sånt som jag drömt om.
Klart att du har lyckats! Det här är ju äkta framgång på något sätt. Men det är kul att du skriver det just nu, vi har på min arbetsplats (inom business management) börjat diskutera just detta, vad är en framgångsrik företagare? Och när ska vi anse att vi har ”lyckats” hjälpa ett företag med sin utveckling. Är tillväxt allt?
Det är intressant på så många plan, och vi tror absolut inte att tillväxt är för alla. Det vore som att säga att alla passar in i företagarnormen.
Nej, att hitta sin väg och göra det man tror på, det är att lyckas. Vill du driva mot tillväxt, gör det. Vill du leva på din business, gör det.
Kul! 🙂 Och grattis till framgången <3
Jag känner igen mig så mycket i din text! Jag startade Hundo 2015 för att kunna jobba med något jag älskar (hundar och deras människor) och för att kunna styra över min tid och energiåtgång och därmed kunna ha energi över till när jag är ledig. Det har gjort att jag (som tidigare utmattad) kunnat vara den mamma, fru och vän som jag vill vara då jag kunnat lägga mig på en arbetsnivå som håller i längden.
Sedan är det såklart upp- och nergångar även i företagande, men jag upplever att det är mycket lättare att hantera när jag själv kan prioritera och prioritera bort än när någon annan gjorde det åt mig. Precis som du nämner kan jag också brottas med tankar om att jag ”borde” vilja växa snabbare/mer/överhuvudtaget (särskilt när man hör om vänner och bekantas karriärer och ambitioner), men då påminner jag mig om att jag inte har några ambitioner att leva ett liv i lyx, utan vill ha ett enkelt och så stressfritt liv som möjligt samtidigt som jag gör sånt jag älskar och har tid och energi över till min familj och mina vänner. Då hamnar jag på rätt stig igen.
Min man driver företag och startade faktiskt sin resa på just SUP46 och har investmentbolag och affärsänglar i ryggen och det är fantastiskt spännande att få ta del av båda världarna och jag kan verkligen förstå att man kan ha anledningar att välja den resan också. Men jag är helt klart precis som du en ”livsstilsföretagare” och jag älskar det!
Du har i min mening lyckats mer än väl! Även om det faktiskt inte spelar någon roll vad jag tycker 😉
Varma hälsningar
/Malin på Hundo