Nyopererad igen

Nu är operationen klar! Jag har precis vaknat till efter att ha opererats på Carlanderska och äntligen är det över. Jag är totalt livrädd för narkos och har en sådan ångest inför operationer, det sitter kvar ett trauma från jag förlorade vår första barn som dog på förlossningen och jag fick akutopereras och sövas. Så operationssalar är trauma för mig trots att jag nu har varit med om flera operationer där allt gått bra.  

I går var jag ett vrak, men sysselsatte mig hela dagen för att tänka på annat. Men i morse, timmarna före operationen, då var jag inte tuff. Fy vilket skräck jag känner när jag ska sövas.

Om ni följer bloggen och min resa efter min hysterektomi förra året så har jag berättat om infektionen jag fick bakom ärret. Jag fick ett stort hematom som krävde flera antibiotikakurer innan det till slut gick över. Men bulan under ärret gick aldrig bort och det stramar och drar jättemycket. Förutom att det såg hemskt ut så satt ärret fast längre in i buken, så i dag har de öppnat upp en bit, lossat och sytt igen allt igen så att ärret sitter ytligt istället som det ska göra. 

Gynkirurgen var samma underbara läkare som opererade min hysterektomi, Saiska Eklind. Jag känner mig så trygg med henne! När vi pratade före operationen i dag sa hon att det skulle gå som en dans, att det inte är i närheten av den stora livmoderoperationen vi gjorde.

Nu har de bara skurit upp ytligt, inte ner i buken alls. Jag var sövd i runt 40 minuter totalt, men själva operationen när hon sydde tog bara 15-20 minuter.

Sist jag sövdes fick jag fruktansvärd frossa,  jag skakade så jag nästan trillade ur sängen! Det var hemskt och berodde på narkosen sa de. Så nu hade de förberett med tjocka värmedynor med ström så det var jättevarmt när jag rullades in på uppvaket. Jag fick morfin efter en stund och sedan sov jag skönt. 

Efter några timmars övervakning med blodtryck och allt som ska kollas så fick jag kaffe och smörgås. Herregud så gott det var! Som om jag inte hade fått mat på fler veckor. 

Och nu vid sjutiden på kvällen kom Janne och hämtade mig. Det känns så skönt att vara hemma, ligga i soffan och känna en enorm lättnad över att ha detta gjort.
Nej det var inget stort, ja det är jag själv som skrämmer upp mig i onödan… men det är över i alla fall!