CHECK PÅ DEN!

För några dagar sedan var jag på min efterkontroll. Jag var så nervös, och nu i efterhand inser jag att jag absolut inte hade behövt vara så nervös som jag var. Det var bara det att min förra efterkontroll (efter Elliot) var så.. jobbig. Och det sitter  kvar i mig. Den tog liksom aldrig slut. Jag vet inte om det var för att BM jag hade då var ny på just den MVCn, eller om hon bara var långsam eller hade svårt att hitta rätt.. men utan att överdriva höll vi nog på i 40 minuter för att hitta olika knip och muskler. Jag tyckte det var hemskt och minns det som skitjobbigt. Jag menar, vem vill sitta i en gynstol i 40 minuter?

Adele gallskrek när vi kom in i väntrummet så jag fick amma henne, svetten rann och nerverna satt utanpå. MEN! Min helt magiska BM som jag haft hela denna graviditet var grym, som alltid. (Det är även en annan MVC än sist) Vi började med att prata igenom hela förlossningen, känslor och tankar kring både graviditeten och förlossningen.

Sen var det dags för undersökningen, och det gick jättebra. Jag hade Adele på bröstet, gråtandes och kräkandes, men det var nog bra distraktion för mig. ”Knip såhär, gör såhär, tänk såhär, knip såhär”.. och vips så var vi klara! Herregud sån lättnad. Det gick fort, det var inte alls så obehagligt och jobbigt som jag minns. Jag kan säga att jag gick där ifrån med lätta steg. 

En tanke som slog mig på väg hemåt var herregud vad vi kvinnor går igenom med våra kroppar. Vad vi offrar våra kroppar för dessa små underverk. Nio månaders graviditet och sedan en förlossning på det. Med snitt eller vaginalt. Herregud vad våra kroppar är grymma. Jag läste någonstans på instagram att forskare tagit fram att den smärtan vi kvinnor går igenom under förlossningen kan jämföras med att bryta 20 ben i kroppen, samtidigt! Hur galet?

Som vanligt efter jag klarat av en undersökning eller så så unnar jag mig något. Denna gång blev det en god kaffe och bulle. Det var jag värd. Haha! Sedan kom Elliot (och Viktor) hem med en bukett blommor – made my day! KRAM!