LIVETS KONTRASTER
Det svänger hörni, så fort. Från lugnt och stilla, till kaos och gallskrik. Och man får bara åka med. Den här helgen tyckte jag det blev otroligt tydligt att vi blivit fyra i familjen, och med det också fyra helt olika individer med olika viljor. Ok, jag och Viktor är oftast synkade, men Elliot och Adele är ju oftast INTE det. När jag tänker på helgen så ler jag. Det är dalar och berg och det går fort som fn från noll till hundra ibland.. En slö (men tidig) morgon, Elliot vaknar vid 6.30. Typiskt, han som kan sova till kl8 ibland på vardagarna.. Redan vid 7-tiden vill han ha glass eller godis – det är ju lördag säger han och dagens första diskussion är igång. ”Men mamma man får äta godis idag!”. Ok, han blir distraherad av något på sin iPad och glömmer godiset. Elliot tar ett morgonbad och sedan sitter dyngsur över lillasyster och droppar på henne. Dagens mantra: Pick your battles.
Efter många om och men kommer vi ut. Det är alltid kaos i hallen. Kläder, hjälm, vantar (ibland ska Elliot tvunget ha vantar, ibland inte), val av skor, Adele, nappar, har vi blöjor med?.. Ofta låter det såhär ”Om ni bara går ut så ska jag gå på toaletten och kommer ut snart”. Japp, man ser till att alla är påklädda och klara och skjuttsar ut dom så man kan få en minut av egentid på toa och sedan slänga på sig skor och jackan. Men alltså – lugnet och känslan när vi kommer ut! HALLELUJAAAH!
Vi svänger förbi någon butik, Elliot tycker det är kul i en sekund. Vi svänger förbi en lekpark, Elliot vill absolut inte gå hem. Han cyklar för fort och ramlar. Man får trösta, muta för att gå hemåt. Elliot inser att vi måste gå in på Coop för att handla mat, han blir tokig och storgråter. ”JAG VILL INTE GÅ TILL TOOP”. Man mutar med det där lördagsgodiset… låååångsamt hemåt med en trött och hungrig Elliot.
Lyfter upp Adele och känner direkt den där doften av den gula, härliga sörja som man känner igen på en mils avstånd. Ryggbajset. Mmmm..mysigt! Det byts blöja, badas i handfatet, byts kläder, sprayas med Vanish och sätts på en tvättmaskin. SEN – dukas det fram bubbel och charkbricka för våra fina vänner som ska komma på besök. Eftermiddagshäng med bubbel och mys. Elliot och Bianca leker på hans rum, vi får prata VUXENPRAT med våra vänner och herregud vad jag behövde detta! Underbart att ordet ryggbajs och charkbricka skrivs i samma paragraf. Livet ändå!
Elliot blir så ledsen när våra gäster gått.. Klockan är mycket (för en tre-åring) och han är lite för speedad för att lägga sig, ja det är säkert allt lördagsgodis. Så jag föreslår ett bad, eftersom jag tänkt lägga en ansiktsmask är det klart han också vill det. I hela 9 sekunder. Men det var roliga 9 sekunder. Vi badar och pratar bara han och jag, jag älskar så när jag får lite egentid med Elliot. Vi badar tills jag hör Adeles gallskrik utanför dörren och känner mig direkt jättestressad att gå upp och torka mig.. Smörja in sig? Nej, nej vem hinner det..?? Ut och amma!
Varje kväll. VARJE KVÄLL vid 21-tiden så skriker Adele, i ca två timmar. Spänner magen och sparkar med benen.. Det är SÅ jobbigt. Fruktansvärt jobbigt för henne såklart, men det liksom skär i både mig och Viktor. Hon får magknip from hell, tror det är en utvecklingsfas just nu i hennes ålder. Det har pågått i snart två veckor.. Tur att Elliot oftast hinner somna innan detta, och tur att han sover som en stock.
När Adele lugnar sig vid 23-tiden är både jag och Viktor helt färdiga. Vi lägger oss och somnar så fort huvudet hamnar på kudden. Sen snurrar jag och Adele på nätterna, det byts blöja, ammas, snuttas, ja ni vet.
Hörni, det är så galet fint ändå. Ena sekunden känner jag mig som one million bucks – pigg, lugn, en känsla av ”I got this”. Nästa sekund känner jag mig som en zombie – trött, irriterad, en känsla av ”Jag orkar inte”. Det svänger så fort, så drastiskt. Ibland får det dagen att swisha förbi och ibland får det tiden att stå still. Man slängs från tjafs med trotsig treåring och ryggbajs, till charkbricka och skratt i badbaljan. Från ”ska dom inte sova snart” till ”åh, hoppas dom vaknar snart”. Så tråkigt livet hade varit utan alla dessa kontraster ändå. Varm kram!