Skansen

Allsång på Skansen lär aldrig få se Ulf Lundell som medverkande, men det har hänt några gånger att han äntrat Sollidenscenen för egen konsert. Är det något som får kallas nationalscen är det väl den och den där låten som en gång föreslogs som ny nationalsång i landet, Öppna landskap, framfördes lämpligt nog på konserten där nu i förra veckan. Det hör liksom till paketet den här sommaren. Albumet Kär och galen fyller 40 och det uppmärksammas genom att det framförs rakt igenom, from top to bottom som väl Bruce Springsteen sade när han gjorde sina albumspelningar för några år sedan. Och ja, då får man ju Öppna landskap på köpet så att säga. Turnéns fjärde konsert var det och det började liksom tidigare med några andra låtar och efter det då det där albumet från 1982. Skillnaden den här kvällen var att plötsligt Ryggen fri sprängdes in mellan Lycklig, lycklig och När jag kysser havet, alltså mitt under brinnande albumspelning. Lundell har i någon av sina Vardagar-böcker aviserat att han inte vill vara någon jukebox, men skyltönskningar kan han tydligen ändå emellanåt hörsamma. Den med skylt med Ryggen fri på där långt framme fick i alla fall sin önskan uppfylld. Lundell hade lite bekymmer med rösten den här kvällen. Han trodde att han åkt på en förkylning. Eller kanske "coviden". Den har han ju tydligen redan haft en vända, det har berättats tidigare. Det hindrar ju inte att man får den igen, men vi får hoppas att både Lundell och bandet klarar sig från den farsoten, liksom att vi som vill se konserterna gör det. Vi vill inte att sådant ska sätta några krokben.  Nog lät det lite ansträngt med rösten i början, men den höll distansen ut och dessutom blev det en lite längre konsert än på Fårö tidigare i veckan. Det har för övrigt plockat på i tid hela vägen så långt. På min klocka var det ungefär 2.12 långt vid premiären i Huskvarna, sedan 2.27 i Karlstad och 2.43 på Fårö. Nu landade det på 2.48 ungefär. Längre än så tror jag inte det blir. Kanske om de får feeling att det närmar sig tre timmar något ytterligare någonstans, men någon måtta får det ju vara. Det ser ut att vara ett fullt dagsverke för Andreas Dahlbäck med synnerligen frenetiskt trummande i en del låtar, bara en sådan sak. Lundells röst höll denna kväll även till en lång anekdot som tilldrog sig i Paris. Det var väl i Om sommaren. Sommaren 2019 var det mycket underhållande sådana där berättelser som hade lite av samma tema, men som var olika vid varje spelplats. Han kan vara mycket underhållande så, den gode Lundell. För mig känns de här historierna lite grann som hur det var i Lundells böcker Kyssen och Hjärtats ljus, att det tar avstamp i något som kan vara hämtat från verkligheten och sedan bär det iväg och blir en del fabulerande.  När nu Lundell var tillbaka i Stockholm igen, det som var hans barndom, ungdom och stor del av vuxen ålder, kunde man kanske tänka sig att någon låt med stockholmstema skulle komma. Det finns ju några. Rom i regnet, En stockholmstjej igen, Stockholms city... Nåja, vi fick ju Idiot City i alla fall. Där får vi både platser på Irland namedroppade och den svenska huvudstaden besjungen.  Det regn som kom hade den goda smaken att göra det en stund innan själva konserten, men det var en lite kylslagen kväll. Lundell undrade vart sommaren tagit vägen och det kunde man göra. Hösten kom tidigt. Nästan halvvägs genom den här sommaren var vi i alla fall, om man nu strikt räknar sommaren som juni, juli, augusti.  Det fanns plats för en andra låtönskning också den här kvällen. Det visste vi inte om när vi kände igen introt till Danielas hus som extra extranummer, men så var det. När jag och några vänner lämnat Skansen och gått till baren Allmänna Gränd mittemot Gröna Lund träffade vi en ung tjej som var mycket glad eftersom det var hon som fått Lundell att spela Danielas hus. Hon hade stått långt fram med den låttiteln skriven med stora versaler på mobilens skärm, en moderniserad skylt. På Fårö efterfrågade Lundell att yngre skulle komma fram och då var det ju trevligt att en låtönskning från en ung tjej i de främre leden tillgodosågs. Hon var i alla fall själaglad över att på så sätt ha påverkat konserten. Det var även han med skylten Ryggen fri, det har jag sett på Facebook.  Årets backdrop har jag funderat lite över och jag har tänkt att det kanske finns någon symbolik i den och/eller att det är ett motiv som kommer förklaras under turnén. Den här kvällen kom förklaringen. Lundell hade bett sin son Love göra en backdrop - han är konstnär och gjorde också backdropen på Tyrol (och kanske fler) - och Lundell senior tänkte sig en fullmåne och en varg. Tydligen har Lundell junior åberopat någon slags konstnärlig frihet för av den där beställningen blev det en bild på en man som drar sina fiskenät. Visserligen är det med en gigantisk cirkel som fond bakom mannen och nätet och den kan med lite fantasi möjligen tolka som en fullmåne. Någon varg blev det i alla fall definitivt inte och det känns ändå som att det med måne och varg redan är gjort. Var det inte något sådant 1995? En fin backdrop är det i alla fall nu i år och nu har vi alltså fått någon slags förklaring till den. Var det här sista gången vi såg Lundell där på Skansen? Ja, kanske. Han har ju gått ut med att det här är den sista sommarturnén. Det har han å andra sidan sagt även tidigare. Om jag inte minns fel...