Mina sista pengar

”Det är hårda tider i landet, min vän / Snart är det väl dags för barkbröd igen / Och inte skymtar nå’n ljusning än / Fast vi sparar så på belysningen”. Så sjöng Magnus Härenstam i Kupletten Svångremmen 1978 och nu är vi där igen. Plötsligt har inflationskurvan börjat skena uppåt och inflationstakten har inte varit så hög på 31 år. Det som driver på det hela är väl inte minst att el-, bensin- och dieselpriserna fullständigt skenat på sistone. På ett år har elpriserna stigit med 40 % och drivmedel med 54 %. Livsmedel har enligt SCB:s statistik stigit med 11,2 % under samma tidsperiod och enskilda saker som kaffe betydligt mer. Idag kostar tydligen kaffepaketet 50 % mer än det gjorde för ett år sedan. Ja, hårda tider är det och det är svårt att få det att gå ihop. För min del blev elräkningar i vintras chockartade. När mitt abonnemang hos E.ON gick över från fast pris till rörligt kom det plötsligt fakturor jag aldrig varit i närheten av tidigare. För oktober, november och december var de på sammanlagt 25 448 kr, varav lite drygt hälften av det var på december. Jag betalar fortfarande av på fakturorna för december och januari eftersom jag inte fixade att ta dem direkt. Lägg till det då att bensinen varit uppe en bit över 23 kr och att det är helt uppenbart att matpriser stigit. Det blir inte bra. Någon gång 1994, alltså samma år som vi hade den där varma sommaren och Ravelli, Brolin & co grävde guld (läs: brons) i USA, blev jag rekommenderad av banken att sätta av ett belopp till att beskattas längre fram i livet. Det var ett pensionssparande och trots att bankerna hela tiden propsar på att man ska pensionsspara är det belopp jag då satte undan det enda jag pensionssparat. Det skulle vara något lite av skatteteknisk fint. Man skulle förmodligen betala mindre skatt om man tog ut pengarna när man bara hade pension än om man skulle skatta ovanpå det man redan tjänade. Sedan dess har regeringen ändrat de förutsättningar som fanns då 1994, men det blev i alla fall så att jag satte av ett prisbasbelopp till pensionssparande. Det var den maximala summa man kunde göra så med. I början följde jag de papper med besked som banken skickade ut och jag kunde se att de avgifter banken tog ut för att ”förvalta” de där pengarna – utan att egentligen göra något aktivt – snart skulle äta upp hela beloppet. En bra affär för banken med pensionssparande, sämre för mig. Nåja, jag kunde placera pengarna hur jag ville och jag flyttade i början om dem i olika aktier och annat. Något gick bra, annat gick sämre. Genom åren har de avsatta pengarna i alla fall förökat sig något, trots att jag någon gång kanske runt millennieskiftet satte över nästan allt i den så trygga Ericssonaktien. Den har sjunkit med 70 % sedan dess. Det är som det är. Nåväl… jag minns att det då 1994 sades att jag skulle kunna plocka ut de sparade pengarna från det att jag fyllde 55 och istället för att vänta på att göra det till att jag verkligen blev pensionär gjorde jag därför det. Man kunde göra det genom månatliga utbetalningar och så har det varit fram till och med nu. Ett välkommet tillskott till ingen eller liten annan inkomst även om det bara varit runt tusenlappen. Jag har också kollat upp möjligheten att plocka ut hela beloppet på en gång och för att jag skulle kunna göra det behövde det återstående komma ner under det som är ett prisbasbelopp nu, 2022. I och med den månadsutbetalning jag fick igår kom det ner under det och på det viset kunde jag då plocka ut det som återstod, minus 30 % i skatt som det är som gäller nu. Det var inte någon svindlande summa att ta ut, men förhoppningsvis ska det hålla mig flytande under resten av sommaren. Till att börja med kunde jag nu betala tillbaka de belopp jag på sistone fått låna av snälla vänner och jag kunde också betala en hantverkarfaktura som låg utöver alla de autogiron jag annars har. Det som blev över skulle jag väl egentligen sätta av till restskatten i november-december, men nu behöver jag dem illa väl redan i sommar så det får bli att ta det bekymret när det kommer. Det har inte varit någon lysande affär med det här pensionssparandet, men det som är bra är att de där pengarna har funnits utan att jag har kunnat komma åt dem. På det viset blir det ju nu att de känns som att det är något jag liksom får. Alldeles helt enkelt skulle det inte vara att få loss de där pengarna för när jag igår ringde till banken vid 7 visade det sig att jag behövde prata med sparavdelningen och de började inte förrän 8. Så ringde jag då dit vid 8 och fick veta att en annan avdelning också behövde göra en sak och de öppnade inte förrän 9. Den kontakten skulle dock den Filip jag pratade med vid 8 ordna. Han ringde igen vid halv 10 och då var det klart så långt. Dock kunde jag inte få ut pengar förrän nästa dag, alltså idag, eftersom månadsutbetalning skett igår. Det fanns någon spärr i systemet. Lite halvknepigt att få ut de där sista pengarna ändå alltså, men nu till slut har jag fått dem och jag kan kanske unna mig en Magnum Mandel eller något.