TILLBAKA

Ibland så tänker jag på detäven om jag spenderat mestadels av mitt livmed att låtsas som att inget av det händeSättet de njöt pånär de våldtog enSaker de gjordemot min kroppEn efter ensom omjag varnågot man användeHela livetfrån barnsbenhade det variten del av min historiaDet var upp till migatt förlåta och gå vidareSa dom andramedan de flestainte sa något allsHan var ju kingenen riktigt broHan var lärarenhan var dejtenhan var pojkvännenhan var släktingenhan var någonman knappt kändeDet fanns en tiddå jag brukade sörjaallt den kropp fått vara med omAllt männen hade tagit ifrån enOch jag brukadetänka att det var fel på migsom inte kunde förlåta och gå vidareEn dag exploderade alltdet hade legat under ytan längeNamn efter namn droppadessom om det vorenågot som behövdekomma bort från migAlla namnpå listanAlla namni mitt huvudOm jag någonsinfår en dottersom någon manrör på ett sättsom man inte fårröra en dotter påDå ska jag aldrigbe henne förlåtaInte heller släppaoch gå vidareJag ska be henneom hans namnOch jag ska målahela stadens väggarmed namnet han bärTy hansvar skuldendet fannsinget meratt säga om detKära systerOuta din förövareDet var inte visom skulle spenderaett helt liv med attse oss över axelnDet var inteviStäll dig uppDe skulle aldrigfå röra dig igen