JORDSKALV OCH TSUNAMI AV KÄNSLOR

Går tillbakatill vännernaDricker mittkaffe svartPlanerar bröllopoch Elins IVFhuset vi skulle hadär trädgårdenmynnade ut till ängarnaDär barnen sen kunde springaAllt som skulle hända osssom ett mantra eller löftevarje gång jag inte orkadeSå orkade jag ändåDet var jagsom tog mig hitInte tack varemännenutan trotsmännenKvinnalivfrihetEn dagskulle vikanske krävahämndIdaghandlade istället omatt gå tillbakatill allt det därsom fick en attfortsätta kämpaLutar migmot vännernasurfar på deras glitterLåter mig älskasför att jag älskarVi kunde spränga skiten senIdag handlade omatt dricka svart kaffeoch planeras Ebbas bröllopi pinterestmappar vi skapadeför flera år senSå säg inteatt jag bordegå i målStarkarebättreJag var redan härinte kan dumissat migJag varstörreFaktisktdet störstasom hänt migDansar i köketoch gråter i duschenlevde däremellanFörlikar migmed att livetinte var min fiendeDet fanns nog av deändåGlitter,kaffeoch cigg//Kära Gudtack för att jag känner alltTack för att jag gråter när jag ser någon annan gråtaTack för min enorma empati som ibland kan vara väldigt tung att besittaTack för att jag får känna mig som en 10:a i lyckanär en del andra stannar på en 7:aTack för mitt hjärtaför hur stort jag älskarTack för min damphjärnasom är väldigt bra på attta snabba beslut och överleva i krisTack för alla skavanken(som jag spenderat årmed att hataoch låta andrahata med mig)Tack för migför att livetvar så jävla svårt iblandMen för att jag numerahade vetskapen omatt döden intevar en utvägutan snarare en flyktTack för attjag vågar stannai det svåraJag förståratt det måste krävasså mycket energioch resurseroch jag är tacksamatt jag ger mig själv tid,förståelse och medkänslanär jag känner såhärIbland fick jag ångestOftast fick jag inte det