ÅNGEST OCH DANSFEST

Väntade påmorgondagenVäntade påstörre sakerän vad jag hade härutan att erkännastorheten i att vara härSom omdet skulle bli bättresom omdet inte redan var braVäntade på morgondagenpå att solen skulle skinaoch regnet skulle kommaVäntade på kärlekenatt den skulle bli störrelika väl som jag väntade pålivsviljan som jag troddeinte fannsSå upptagen var jagmed att vänta på något bättreatt jag vissa dagar inte sågstorheten i att vara härI att vara jagDu skulle se mig nuAllt det där du troddeatt jag kunde blihar jag redan blivitAllt det skörai att hela tiden vara starkför sig själv och för andraMitt i alltfanns jagKan du fatta detatt här fanns jagEn gångfick jag en chansatt kunna kännaalla känslorde finalikvälde fulaIbland gjorde det så ontatt jag ville döMen när livet var fintså var det verkligen vackertDet kunde vara braJag kundemå braPanikångestattack igårDansfest och tårta idagMitt i allt dettaska jag hänga medlikväl min partnersom gjorde sitt ytterstai att förstå mignär jag inte ensförstod mig självSå jag väntarpå att bli något stortutan att redan fattatyngden iatt ha en tillvarodär jag varje dagräddade livoch oftast intela handen på en bombTilda saatt alla förtjänaratt vilja dö lite iblandDet var verkligen såOch dagarna där emellanså förtjänade vi ocksåatt vilja leva lite iblandJag väntadepå morgondagensom om det voreett mantra för att hålla hoppetvid livAllt jag redan hadeframför mina fötterframför spegelntittar på migmed ledsenhetoch undrar"Har du inte sett mig?"Tänk omallt jag väntade påredan fanns här inutiDet var jagsom väntadepå migI en hel livstidnär jag redanvar här