Kära dagbok…

Gårdagskvällen liksom smög sig iväg. Fästmön stekte kyckling och gjorde bulgursallad till. Jag är inte så förtjust i bulgur, vilket är lite av ett internt skämt. Men salladen blev god – det var ju en massa annat gott i den.

Torsdagsmiddag.

Bobkyte från hjärtskärande debutroman till en kriminalroman om blod utan kropp.

Jag ägnade min kväll därefter mest åt att äta upp tårtan från onsdagskvällen och läsa. Det var en mycket, mycket, mycket stark och hjärtskärande debutroman jag läste ut. Nu har jag bytt till en kriminalroman om blod men ingen kropp. Marcus Jarl ska jag helt klart läsa mer av. Hans boktitlar har musikalisk anknytning och just Tusen bitar alluderar på låten med samma namn med Björn Afzelius. Danska Anne Linnet gjorde låten 1988 och året därpå spelade ”Affe” in en svensk version av den. Tusen bitar har betytt mycket för mig tidigare i livet. Kolla bara och lyssna, kära dagbok. Texten är helt underbar.

Kvällen avslutades med att vi såg tredje och sista delen av ett program på TV3 om ett olöst mordfall. Det är inte klokt att en journalist kan göra så mycket bra utredningsarbete när polisen har misslyckats under så lång tid. Stackars de anhöriga som inte får veta vad som hänt eller ens har fått en kropp eller kvarlevor att begrava. Riktigt uselt polisarbete, är mitt omdöme utifrån sett.

∼ ♦ ∼

Det var tur att jag skulle upp och jobba i morse, för Anna hade glömt ställa sitt larm. Nu fick hon företräde till badrummet eftersom jag skulle jobba hemifrån, så jag satt fem minuter senare än vanligt vid datorn. Helt OK, jag har ju flexibel arbetstid. Jag hann tömma kattpottorna och fylla på sand medan Anna gjorde sig iordning. Idag hade jag också förmånen att ha förkortad arbetsdag och skulle bara jobba fyra timmar. Om arbetsdagen som sådan kan jag säga att den var lugn. Jag läste och besvarade mest mejl, faktiskt. Medan jag jobbade körde jag en maskin tvätt. Vid 11.30 avslutade jag mitt arbete och gick ner på stan för att klippa mig. Det behövdes, jag hade en riktig Bad Hair Day…

Före…

…och efter. Med ond tumme upp.

Jag vägde mig i morse utan att ha nån som helst förhoppning om bra siffror. Nu blev det inte så fruktansvärt som jag trodde. Trots att jag har ätit godis, glass och tårta i veckan har jag bara gått upp 100 gram. BMI och bentäthet låg på samma siffror som förra veckan. Fettprocenten hade minskat med två tiondelar, medan mängden vatten i kroppen ökat med lika mycket. Muskelmassan hade otroligt nog ökat med tre tiondelar. Detta får jag vara mycket nöjd med!

Sista biten av denna åt vi igår kväll.

I kväll har jag lovat att fixa middag. Det blir en av mina paradrätter, stekt kalkonfilé med klyftpotatis, såser och grönsaker. Jag behövde inte kompletteringshandla, men gick ändå iväg efter klippningen. Det är ju helg och jag tycker att vi kan unna oss att äta lite gott då. På Kvarnen mötte jag för tre sekunder en väldigt liten människas blick. En ond människa med en riktigt förkrympt själ. Jag tycker inte att han ska vara här i krokarna.

Jag handlade lite gott och nyttigt blandat.

Och nu ska jag gå till vinskåpet och välja ut nåt riktigt gott vin.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Nu går vi in i allhelgonahelgen. Även i år erbjuder Fonus sin förnämliga ljuständningstjänst. Jag har önskat tre ljus i år. Det första tändes redan igår förmiddag i Norrköping vid farmors, farfars och mostrarnas grav. Två ljus hade jag önskat till graven i Motala och mormor och morfar, pappa och mamma. Tusen tack Fonus och alla ljuständare! Det är ovärderligt det ni gör för en som är långt bort från sina nära och käras gravar.

Farmor och farfar och mostrarna fick ljus redan igår förmiddag.

Mormor och morfar, pappa och mamma fick ljus idag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.