Kära dagbok…

Det blev en decimerad skara som tog sig till Brasseri Kanalparken. Och det kanske var rätt bra, för vi går nog inte dit igen. Jag kände mig som katten Lukas på bilden, som om både han och jag hade slickat på ett apelsinskal.

Lukas is not amused.

Bäst av allt var att få träffa vännen Mia. Näst bäst var min förrätt, en sorts skagenröra på bröd. Ölen var ganska god också. Resten kan vi glömma. En restaurang som inte har tillräckligt med mat till gäster som har bokat bord…? Hmm… (En av oss fick avstå från sin tänkta rätt eftersom det bara fanns en sån kvar.) Och den veganska burgaren, med portobellosvamp i stället för kött, var gjord helt utan finess. Helt. Kanske drivorna av strips var ett försök att dölja detta? Dippen var mjölig och oätlig. (Jag smakade.) Min dessert lät lovande, Piña Colada-pannacotta. Tyvärr smakade den varken syrligt eller sött, bara jolmigt. Jag åt halva. Så sammanfattningsvis: Brasseri Kanalparken har ett och annat att jobba med.

Ölen var stor och god.

Vännerna var bäst.

Förrätten fick godkänt.

Portobelloburgare utan finess med drivor av strips.

Dessert som smakade jolmigt.

Kvällen avslutades på Workshop Road med två avsnitt av andra säsongens Enkelstöten, calvados och litteratur. Jag fick en fin bok med gamla Motalabilder av vännerna FEM och Finske Pinnen och så fick jag låna två annorlunda böcker.

Gamla Motalabilder fick jag och två annorlunda böcker fick jag låna.

∼ ♦ ∼

När det hade lugnat ner sig i huset…

Lördagen jag vaknade till blev lika stojig som fredagen. Jag fattar inte vad de håller på med här tidigt om morgnarna när gästerna vill och behöver sova. Till sist avvek 50 procent av värdparet och då blev det så pass lugnt att jag kunde inleda min dag med ett toabesök och därefter min bok på gång och kaffe på sängen.

Vädret var uruselt och vår tänkta guide avstod från utflykt med FEM och mig. Vi styrde i stället Kia-bilen till Stöllestan*.

Det regnade och regnade och regnade, men både paraply och regnjacka låg fint kvar i bilen när vi skenade på gatorna i Stöllestan. Jag ville köpa med mig nåt hem till Fästmön, men vad 17 skulle jag hitta på? Böcker till Nya Bokrummet? Nej, efter besöket på ett fint bokantikvariat köpte jag visserligen böcker, tre stycken, men bara till mig. (Självisk.)

Böcker till lilla Fästmön?

Nej, på det här fina antikvariatet…

Jag läser boken längst till höger nu, men alla tre böckerna är köpta på antikvariat i Vadstena.

Vi gick i många affärer. Och i en del affär gick somliga in två gånger. Det regnade ju så förbaskat. Det blev ett litet avbrott för lunch, det vill säga go-fika med brownie. Vi strålade samman med Finske Pinnen och äldste sonen som varit och tagit upp båt i hamnen. Men sen hade vi ett par affärer som vi ville besöka innan vi for tillbaka till Workshop Road, så vi hastade tillbaka. Och vet du, kära dagbok, jag köpte faktiskt en klädtrasa till mig själv igen, denna gång en vindtät stickad tröja (foder på insidan) som inte är sticksig, bara snygg… Nu har jag köpförbud ända tills jag ska köpa julklapp – även den till mig själv – en ny dator.

Ja ja, FIS… Ha ha ha.

Regnig Stöllestad…

Brownie och kaffe till lunch.

Vadstena slott och vännen FEM.

Bara 2 300 kr på Kopp & Kanna…

Servetter och ostar som ska till Uppsala.

Premiäranvändning av denna i helgen?

Men ja ja, jag hittade förstås ett par saker till Anna också. Ingen bild på detta, det ska ju bli presenter.

I kväll blir det middag på lokal igen. Och kanske ett bastubad. Det är ju min sista kväll här i stan. I morrn ska Kia-bilen och jag åka tillbaka till Uppsala.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Jag har gått ner lite i vikt. Det är fredag idag och egentligen vägning. Men det går ju inte eftersom vågen står i Uppsala. Så den här fredagen lämnar jag lite hälsotips i ett bildspel. Vassego!

Detta bildspel kräver JavaScript.

∼ ♦ ∼

*Stöllestan = en Vadstenabos namn på Vadstena

Livet är kort.