Då har vi avslutat ett år och börjat ett annat och efter nästan 4 år på fantastiska Sjöbacka så bor hästarna numera på fina Mälsåkers. När man blir tvungen att öppna ett nytt kapitel så är man väldigt tacksam att få göra det tillsammans ännu en gång med bra människor omkring sig och jag ser fram emot vad 2022 har att erbjuda tillsammans med Dotty och Rebecca.

Jag har ju tränat och haft hjälp av Rebecca i några år nu så det känns verkligen rätt att komma närmare henne nu när en förändring blev ett faktum. Och det känns som att detta kommer bli så bra för den stundande säsongen och för min och hästarnas utveckling. För det är ju verkligen få förunnat att faktiskt få dela stall med sin tränare och kunna få hjälp i vardagen med så väl det lilla som det stora. Att lätt kunna stöta och blöta saker. Det blir lite som att komma tillbaka till livet på Loviseholm fast i lite mer light version. Men med tanke på hur mycket jag lärde mig där så ser jag bara möjligheter här! Och som det ser ut just nu kommer Stefan fortsätta att komma till Sjöbacka framöver men på helger i stället så det känns som om 2022 har en grundpotential till att bli riktigt bra!

Och det känns ju extra kul efter säsongen 2021 som var ett riktigt lågvattenmärke får man nog ändå säga. En del saker absolut så mycket bättre än tidigare. Men att knyta ihop säcken och lyckas få det som är bättre i samtidiga discipliner och lyckas med det under en och samma tävling däremot var inget jag lyckades med alls faktiskt. Cindy hade medvetet några tidsfel sista tävlingen annars hade hon vunnit så det får man väl ändå se som en liten bit på väg tillbaka till den goda formen och hon hoppade även en felfri start på Södertälje så med henne känns det väldigt skönt att börja hitta tillbaka efter en hoppsadelsvacka som ”ställde till det” ganska mycket förra året.

Liten fick en känning i hennes mage på Lag SM som förklarar varför hon inte var så sugen alls på att gå ut i terrängen utan vi valde att gå hem istället. Och sedan har det varit en höst med olika preparat och vägledning av klinik för att få henne att må bra igen. Jag vågar inte ropa hej riktigt än men hon har nu fått ett mycket torrare hö och äntligen så har hennes mående börjat vända (sista anhalten innan gastroskopi) och hon känns väldigt fin att rida igen. Så jag håller verkligen alla tummar och tår för att vi kan hålla hennes mående på topp. Så att hennes säsong blev lite upp som en sol och ner som en pannkaka är ju allt annat än hennes fel och jag tar med mig många lärdomar av det här. Jag försöker alltid vara noga med bra foder, lugnt i stallet, mycket hagvistelse med kompisar och ja ni vet allt det där man vill ge till sina hästar för att dom ger så mycket av sig själva till oss som ryttare men ibland går någon liten detalj snett och då får man lära sig och ta till sig av den och försöka att inte hamna där igen.

Vi har hunnit med att sparka igång året med bra träningar och alla tre hästarna har hunnit drillas av Rebecca även om Gullis har gjort det med Anndao i sadeln och inte mig så är det ju så lyxigt att hon håller ett öga på alla hästarna. Vi har fått nyttiga läxor och vi har helt klart att öva på så kan man säga det behöver man inte vara orolig för …

Vi har även hunnit med en sväng tillsammans med Stefan vilket var väldigt roligt! Och hästarna kändes väldigt fina och bjöd på bra hoppning i dagarna två. Man vågar ju knappt säga det men det börjar kännas ”lätt” igen. Det kommer nog aldrig att vara lätt att rida om en säger men ni vet känslan av att kunna rida relativt okomplicerat på den nivån man är på för dagen. Då har man ett relativt bra utgångsläge att utvecklas till en ny nivå.

Året startar i räcerfart så till denna helg väntar första träffen tillsammans med EC laget. Det blir teori och sammanhållning fredagkväll och sedan tränar vi lördag morgon så det ska bli kul. Var länge sedan man träffade fälttävlanscirkusen nu eftersom att jag avslutade säsongen lite tidigare 2021 och sedan flyttade vi hästarna den helgen Lasse var uppe i december så då fick vi avstå att träna för att få ihop tidsschemat så bara att träffa alla igen ska bli riktigt kul!

Jag hoppas och tror att det här året verkligen kommer att vara utvecklande för oss och jag ser fram emot att utveckla både mig och hästarna och trots att det fortfarande är vinter, snö och kallt så börjar det dra lite i tävlingstarmen så vi får se hur långt tävlingsuppehållet blir … Kanske att vi åker till Södertälje redan i februari och hoppar en klass var på hästarna. Lite sugen är jag som sagt!

Och nej för er som tycker att Liten och Cindy får för mycket plats så är Gullis allt annat än bortglömd. Men har blir hela 17 år i år (ofattbart) så han gör helt enkelt sånt han tycker är kul och att gå 2-3* fälttävlan tycker han inte är jätte kul längre men däremot att vinna mindre klasser uppskattar han och då får han helt enkelt göra det. Han kommer alltid att få göra det han vill, uppskattar och tycker är roligt. Och att ha gått 2 och 3* sen han var 6 år är det helt okej om han nu mest vill glänsa för alla år innan har han fått mig att glänsa.