Jag har ju stämpelkort på diverse sjukhus nu för tiden känner man och då kan man ju absolut vara ett uns nyfiken på hur det går … Sådär skulle jag nog ändå vilja sammanfatta det. Såren läker och det är ändå det fina i kråksången. Att jag ska medicineras minst hela sommaren är väl det lite tråkigare om en säger … så just nu vill jag väl ändå påstå att vi är kvar lite på ruta ett eller kanske på ett och ett halvt.

Cindy ville inte vara sämre än matte så hon passade på att unna sig 5 dagar med medicin hon också efter att ha fått lite ont i sulorna efter senaste skoningen. Det är ju lite av hennes akilleshäl tyvärr att hon lätt kan bli lite öm direkt efter skoning och så blev det denna gång.

Jag måste erkänna att jag blev rätt orolig även om jag vet att skoningen kan påverka henne men Gola som alltid finns för oss ordnade snabbt en tid så vi kunde komma in till kliniken och titta igenom henne. Skönt nog var hon helt ren rakt ut, helt ren på böjprov på alla fyra benen, högt och lågt. Men sedan lite öm i sina fötter. Så hon har fått 7 dagar vila i gräshage och nu ska hon få komma igång igen så hoppas vi att allt ska vara i sin ordning igen.

Tråkigt såklart att missa ännu en tävling och man inser snabbt hur ödmjuk man alltid ska vara för sporten och hästarna och hur snabbt det vänder. Från förra årets succé säsong har vi i år haft det ett uns motigare skulle man kunna sammanfatta det med. Så även om hon egentligen är ännu bättre än förra året så är det för stunden några andra pusselbitar som inte till 100% är helt på plats. Men jag hoppas att vi ska kunna hitta en bra sadel till henne nu som känns som stort prio, tanken var att vi skulle hunnit med att prova in en här förra veckan men då kom sulorna som sagt ett uns emellan. Så vi har helt enkelt lite att stå i runt om.

Hann med att träna för Lasse två pass innan sulorna kom emellan där vi red banhoppning första dagen och terräng andra dagen. Båda hästarna kändes extremt fina och allt dom ställs inför gör dom med lätthet så det känns otroligt kul!

Liten blommar verkligen ut bara mer och mer och hon känns verkligen som en miljon! Vi har några pusselbitar kvar fortfarande innan allt är på plats på tävling kan man verkligen känna och jag skulle ljuga om jag inte erkände det. Men trots det så känns det som att det är så himla nära innan allt snart är på plats. Hon har nu gjort tre starter i år och alla i 2*-klass och trots bristen på pris med hem så är jag otroligt nöjd med hur hon löser uppgifterna och hur hon känns i alla momenten.

Nu har vi tre veckor träning fram till nästa start som blir ”hemma” på Åby vilket ska bli galet kul! Älskar att tävla på Åby, tycker att det är så fint och det är alltid bra tävlingar där. Och det blir även sista starten innan ett av årets mål nämligen Lag SM. Om vi platsar med någon av hästarna i laget återstår att se men vi ska absolut göra vårt bästa för att någon av hästarna ska få vara med och ta SFK förhoppningsvis mot en medalj och helst av allt ett guld såklart!

Mycket fokus på brudarna känner man men kan meddela att Gullis känns väldigt fin just nu så och han ska absolut också få komma ut och starta snart men som med allt ni vet så måste allt klaffa för det är helt klart en hel del pusselbitar som ska passa för att allt ska bli så bra som möjligt. Just nu har jag drygt en månad framåt ingen hästskötare och jag kan ju absolut åka och tävla utan hästskötare det har jag ju gjort massor av gånger. Men att rida två – tre hästar utan skötare är faktiskt en hel del jobb. Kanske har jag blivit gammal det kan faktiskt vara så illa men jag känner verkligen att jag vill att hästarna ska få chans att göra sitt bästa och då passar det inte alltid att göra allt under tidspress så därav får ibland en eller två hästar stanna hemma medan en eller två får ut och åka.