Även om man på ett sätt vill sätta det mesta på paus så är det inget som pausas utan allt bara rullar på ”som om inget har hänt”. Sorgen sköljer över mig ibland och tårarna går inte att hålla borta men jag har haft två ändå mysiga dagar i stallet som bjudit på ett uns mildare väder så att alla hästarna har fått komma ut och tränas i skogen och på galoppbanan, vilket dom har varit väldigt glada i.

I lördags fick Cindy komma ut och galoppera lite längre och gå en lugnare lång intervall till Hansta och tillbaka. Hon passade på att räkna alla stenar och reflexpinnar längs hela vägen både dit och hem. Jag kan sammanfatta det som många …. hon hade accepterat dom lite mer på vägen hemåt än vägen ditåt så det var ju ändå skönt.

Passade även på att hoppa en liten stock också. Första terrängen sen Gärds. Jag har en känsla av att jag var lyckligare än Cindy just över denna kanske inte allt för inspirerande stock…

Gullis fick ett pass på galoppbanan på kvällen och göra ett galoppjobb han också. Och jag konstaterade både hur fräsch och stark han kändes och även hur härligt det är att rida efter 18 på kväll och att det fortfarande är ljust ut. Det om något är vårkänslor och lycka. Liten fick en vilodag men hon hade haft lyxen att gå ett varv med Anndao runt golfbanan i fredags medan de andra vilade så på så sätt gick det på ett ut.

Söndagen sen gick alla hästarna komma ut och gå ett varv runt golfbanan tillsammans med Anndaos hjälp, så jag tog brudarna och hon Gullis. Liten gick tillsammans med Sarah och Nixon och passade nog på att visa hela sitt register ovan mark. Men som vi alla vet – glada hästar är lyckliga hästar. Lyckliga hästar bockar …

Cindy och Gullis kom ut på kvällen sen och ännu en gång konstaterade jag ljuset efter 18 och insåg att man snart kommer kunna rida runt golfbanan även på vardagar efter jobbet och inte bara på helgen längre. Så himla härligt.

Hästarna verkade som sagt uppskatta att få komma ut och galoppera av sig och nu blir det en del galoppjobb innan tävlingarna drar igång och när ljuset är med oss tillsammans med plusgraderna.

Och det där med tävlingarna. Vi är anmälda till en tävling nu men med allt som händer just nu så känns allt högst oklart men vi jobbar på mot att vara starka och redo när det väl blir av. Världsläget är svårt att påverka oavsett vad man vill eller ej. Utan man får helt enkelt bara vara noga i allt man gör hemma i allt från träningen till att verkligen tempa sina hästar, det tvätta sin utrustning och sina kläder, hålla koll och välja sina utflykter. Smitta har vi tyvärr alltid haft och kommer alltid att ha. Så här noga bör vi vara alltid för att värna om våra hästar. Olyckor händer men vi kan alltid försöka göra så mycket som möjligt för att undvika dom.