Har varit på kurs.

Vattenapporteringskurs. Utan hund. I väntan på hund.

När jag började äga min tid kom möjligheten att göra verklighet av en mångårig dröm. Att åter skaffa hund. Har ett förflutet med hund i familjen. Barnen mina, nu vuxna, fick växa upp med hundar. En som tjänstehund, en som brukshundsklubbshund, en som grävlingsjagare och så några fler.
Nu när det ska bli hund igen blev det mycket tankar, funderingar, prövningar och testningar. Vad villes det med hund, vilken ras, vad var viktigt och hjärta och hjärna och så vidare. Allt från att kunna få hundvakt, ge barnbarnen lyckan att ha en hundkompis till att kampa ihop som team. Utan inbördes ordning.
Stor, liten, långt hår, vacker, intelligent, snabb, långsam…. Ja, valen är många och raserna likaså.

En av de stora frågorna var på vilket sätt det ska vara hund. Det var länge sedan sist det fanns hund i familjen. Med en bakgrund inom den lite tuffare tjänstehundsvärlden men även inom bruks, (har pysslat med sök, spår, lydnad och skydd) så försökte jag känna in vad världen stod idag inom hundbranschen.

Det blev en spännande resa. I coronatider har det skaffats hund i varenda buske. Människor har blivit med hund som aldrig haft hund förut. Sättet att fostra och ha hund har ändrats radikalt sedan ”min aktiva tid”.

Jag fick en del att tänka på…..