Kanske är det så att förändringens vindar kan omfamnas och välkomnas och njutas av. Livet är en ständigt föränderlig process, det har vi ju tjatat om länge du och jag. Det som kändes svårt och oöverstigligt kom att bli en framgångssaga. Tänk om man, när det tar emot, kan minnas att förändringar leder till möjligheter och utveckling. Ibland får man bara sätta sig ner och lugnt ta en kopp te, ibland får man helt enkelt ta på sig arbetskläderna.

Kanske är det just det som är avgörande. Att känna när man ska göra det ena eller det andra. Sitta lugnt i båten, stadig i kropp och själ. Eller kliva framåt med rediga och resoluta steg…

Eller när man ska ta tillvara på ”mannan som regnar från himlen”, fru Fortuna, säga JA när saker bara landar där de ska vara fast man inte trott sig vara delaktig.

I förändringen också våga avsluta för att kunna börja på nytt. Ta erfarenheten till vara och bygga nya vägar.

Jag tror minsann att det rör på sig, igen, i livet….