Nu kanske det går att tro att rubriken syftar på mitt egna skrivande. För under juli och augusti har jag inte åstadkommit mer än två nya kapitel och två kortare instick i form av ytterligare ett perspektiv.
Men. Rubriken syftar på Fredrik Backmans Folk med ångest. Vi valde den i ena bokcirkeln. Och jag kom inte mer än några få kapitel.
Jag tyckte det var rörigt och spretigt. Perspektiven växlade hej vilt. Några av replikerna där i början tyckte jag bara var helt uppåt väggarna. Inte skulle väl någon, någonsin, sitta i ett polisförhör och typ citera hemnet-försäljnings-annons-text?! Inte ens som mäklare.
Och den där berättarrösten som jag gissar skulle ledsaga mig som läsare och göra mig nyfiken, den tyckte jag mest var frustrerande. Lite som när någon sitter inne på poängen men inte vill komma till sak.
Kanske jag hade en dålig dag. Kanske jag borde gett Folk med ångest en bättre chans. Läst lite mer. Kanske livet är för kort för böcker som inte tilltalar en efter ett visst antal sidor.
Har du läst den? Vad tyckte du i så fall? De i bokcirkeln tyckte den var underhållande. I övrigt gick åsikterna lite isär huruvida man faktiskt tyckte den var ”bra”.
Fredrik Backmans böcker är mig främmande. Jag har läst En man som heter Ove och den var helt okej. Jag ser hur han hyllas och gläds åt hans framgångar. Råkar bara inte passa in i hyllningskören. Och den är väl stor ändå. Kanske jag provar på nytt en annan gång. Med samma bok eller en annan, det får vi se. Har du någon att tipsa om, får du gärna göra det.
Skriva läsa leva 