Allt som inte syns (2021) är en fantasieggande barn- och ungdomsbok om mobbning. För den handlar om det där som nog aldrig händer. När mobbare och mobbad blir vänner. I hemlighet.
Som vanligt skriver Katarina von Bredow så nära att det verkligen bränns. Jag blir Joel. Jag smyger runt väggarna i skolkorridoren och undviker ben som kan fälla mig. Jag sitter utanför personalrummet där jag är fredad men har magknip. För vem vet vad som väntar nästa rast. Eller nästa. Eller efter skolan.
Att börja högstadiet borde vara roligt. Klassen borde inte återigen vara full av dem som mobbat som mest. Som Ester med elaka blickar och kommentarer. Hon som styr de andra med en min, ett ryck på axlarna och ett enda ord.
Allt förblir som vanligt efter det mest oväntade, när Joel hjälper Ester. De blir vänner utan att någon vet. Men kan en vänskap hålla där balansen är så ojämn? Kan Joel acceptera att Ester bara ser på när han förnedras?
Det är en bok som känns. Och med ett fint djup. Vänskapen till gaming-Niklas, som alltid är uppkopplad och redo att spela bort några timmar. Pappan och storebrorsan som vägrar prata om att mamma stack för länge sen, och att om man är Joel, så vill man kanske träffa henne, fast det vågar man inte berätta.
Allt som inte syns är ännu en Katarina von Bredow-bok som liksom bara måste läsas. Åtminstone om man som vuxen har barn, jobbar med barn, eller bara vill läsa en riktigt bara bok för barn- och unga. Rekommenderas!
Skriva läsa leva 