.png)
Snart är väl den lilla kungskobran - i medierna kallas Sir Väs och av fängelsechefen kallad Houdini -
infångad efter rymningen från sitt fängelse. Pernilla Wahlgren kan andas ut, det är ju hon som ska leda Allsång i sommar.
Frågan som kan ställas är förstås: Vad har kobran på Skansen att göra? Men sådana frågor ska vi förstås inte ställa. Hur som helst: kungskobror är smidiga, vackra och smala. Således motsatsen till mig, inte minst i dessa dagar då rehab efter några operationer pågår och rynkorna blir allt fler.
Min första kobra träffade jag på i samband med ett besök på en marknad i Nordafrika. Där dess "ägare" viskade "pesetas, pesetas" när hen höll fram ormens spelade tung framför mitt ansikte. Pesetas (dåvarande spanska mynt) blev det lika ont som det förmodligen var av tänder i den stackars ormens mun. Munnen var i alla fall inte ihopsydd, vilket också är en variant för "ormtjusare" som ska förmå turister att tro att ormen dansar till musiken, vilket skulle vara magi av stor art eftersom ormar inte hör något vidare.
Apropå Skansenakvariet så blev jag som språkrör hembjuden till dess ägare för att äta en lite kvällsmat i akt och mening att ägaren därmed skulle få mig att ändra uppfattning om djurhållning på så kallade djurparker. Det lyckades inte så bra. Men maten var god och sällskapet - Jonas och hans hustru - var trevligt.
För övrigt är, eller i vart fall har, Jonas varit rådgivare åt djurparker i Nordkorea. Om han fått betalt för detta känner jag inte till. Däremot känner jag till att svenska staten och en hel drös svenska företag blivit blåsta av Nordkorea.
Så jag tar den historien också när jag ändå håller på:
Nordkorea är fortfarande skyldig svenska skattebetalare närmare fyra miljarder kronor i dagens
penningvärde. Staten har nämligen
stått för exportgarantier - för att tillgodose inte minst Marcus "Dodde" Wallenbergs önskad och begäran.
Så här var det: Det var 1970-tal. Den svenska näringslivseliten tjatade på svenska
staten för att tillsammans med den kunna bygga en stor industrimässa i
Nordkorea. Det skulle underlättas som politiken öppnade upp... Så blev Sverige blev det första västland som erkände Nordkorea.
Den 6 april 1973
upprättades diplomatiska förbindelser. Svenska företag
skulle gynnas om politikerna inte engagerade sig så mycket för demokrati
och människors rättigheter - och det var regeringen villig att leva upp till. Hej och hå...
Diktaturer har ju sina fördelar, goda
förbindelser med diktatorn öppnar portar. Exportrådet
fick fria händer att "sätta in lämpliga exportfrämjande åtgärder". Hej och hå...
Nordkoreanska handelsdelegationer välkomnades till Sverige, besök gjordes hos
företag och fabriker. Svenska delegationer åkte till Nordkorea "för att
berätta om produkter, visa bilder och skapa sig en uppfattning om
landets behov". Order från Nordkorea började rulla in. Atlas Copco fick en prestigeorder värd 225 miljoner kronor. ASEA, Kockums, Alfa-Laval och Volvo får stora beställningar. Här skall skäras guld. Hej och hå...
1974 påbörjas planeringen för det stora slaget. Industrimässan. Trettio
svenska företag inom tung svensk industri deltar i planläggningen.
Exportkreditnämnden
menade att det var säkra pengar att hämta. Nordkoreas vänner i
Sovjetunionen
skulle nog stå för fiolerna om nordkoreanerna fick
betalningssvårigheter. Kanske skulle kineserna också bistå. Diktaturer
kan man lita på. Dessutom håller de nog ihop. Så var tanken. Hej och hå...
Portarna
kunde dock öppnas än mer om Sverige före mässan öppnade en ambassad. En
ambassad skulle fungera som
olja i maskineriet. Affärer och
kontraktsskrivande skulle underlättas. . Politikerna var faktiskt
tveksamma. Ambassad i Nordkorea,,, Va fan, var det verkligen nåt att
tänka på. Vad skulle världen i övrigt säga...
Men näringslivet tjatade. Visst hade erkännandet av Nordkorea öppnat upp
för svensk industri - i en UD-promemoria kan man läsa: "Den
nordkoreanska ledningen har givit uttryck för sin uppskattning... detta
har tagit sig uttryck i form av omfattande beställningar av
industriutrustning m.m...". Vad skulle då inte en riktig ambassad
innebära... Så fick det bli. Hej och hå...
Gruvutrustning var något som nordkoreanerna intresserade sig speciellt
för.
Malmkrossare, anrikningsverk, elektrisk utrustning... Svenskarna kan
dessutom samordna och installera utrustning, femtio svenska
ingenjörer behöver bosätta sig i Nordkorea för att få allt på plats. Så
planeras det. Marcus "Dodde" Wallenberg blir ordförande för det
konsortium som bildas. På kort tid skrevs kontrakt på över 700 miljoner
kronor. Det hela pimpades med att Volvo fick beställning på 1000 fina
bilar.
Hej och hå...
Så kom då dagen då industriutställningen öppnade. Hej och hå...
Mässområdet var förlagt några
kilometer utanför centrala Pyongyang. Flera stora hallar hade uppförts,
utanför hallarna huserade Volvo BM med hjullastare och dumpers. Varje morgon radade de svenska industriutställarna upp sig
framför hotellet i Pyongyang i väntan på transporter ut till
mässområdet. Men en morgon dyker inte bussarna upp. Hej. Och hå?
Det visar sig att någon buss inte skulle komma denna dag. Skälet sades
vara att nordkoreanska regeringstoppar skulle besöka mässan. Så där stod
högt uppsatta chefer för svenska industriföretag med lång näsa. De hade
portats från sin egen utställning... Hej då.
Följande dag får de åka ut till
mässområdet. Och konstaterar att maskiner hade skruvats isär och sedan
satts ihop på ett icke helt korrekt sätt... Men svenskarna låtsades inte
om detta, de höll god min, här gällde det ju stora affärer... Hej och hå.
Hemma i
Sverige började avbetalningarna på redan överskeppade tingestar
förfalla. Oron ökade. Pengarna kom inte in. Miljarderna fattas
fortfarande. Ingen tror att staten får in pengarna, skulden är i
realiteten struken. Men en del vinster drog näringslivet in. Vinster
privatiseras gärna. Lika gärna låter näringslivet skattebetalarna stå
för förlusterna. Det är den gyllene regeln. Liksom det där med att
pengar inte luktar. Hej och hå.
PS!
Nordkoreas ambassad i Sverige fick också ekonomiska problem. Så man fick
order från den store ledaren att finansiera sin egen verksamhet. Det
gjorde man genom att smuggla cigarretter och sprit som sedan såldes till
krogar i främst Stockholm.
PS2!
Mitt eget första minne av Nordkorea är en
liten lokal vid Hornstull i Stockholm, där den svenska vänsterns vänner
till Kim Il Sung sjöng diktaturens lov. Givetvis iförda skygglappar och
gärna springande i flock med Maos Lilla röda i näven... Jag har alltid
varit misstänksam mot människor som springer i flock.
