Läser en artikel om Miljöpartiet i tidningen Syre en frihetlig grön tidning där det rakt upp och ner visar det besvärliga läge försatt sig själva i.
Partiledare
Några föreslår att OM partiet byter till partiledare når man ut bättre än den förlegade språkrörsmodellen där varannan ska vara man eller kvinna. En populär karismatisk ledare skulle då lyfta MP ur sin svacka.
Denna diskussionen är inte ny men slutat med att MP bibehållit sin modell med språkrör.
Valresultatet
Sedan det här med valresultatet. Det som räknas är tydligen bara riksdagsvalet där MP med hjälp av stödröster från S och V gick framåt konstigt nog. I övrigt i regioner och kommuner gjorde MP ett katastrofval med vita regioner och kommuner.
Partistrukturen
Sedan kommer det fram att MP format organisationen med att slopa årliga kongresser, enskilda medlemmars att kunna nå fram med motioner, mindre kommuners möjlighet att påverka, nomineringsprocesser,
Makten har skjutits uppåt. Kommunerna, och medlemmarna, har allt mindre att säga till om, och allt mer sällan.
Slutsats:
Miljöpartiet byggdes en gång av idealister om ett grönt samhälle har ersatts av en samling karriärister som istället skapat ett grått samhälle,
Det MP som finns idag skapar allt annat än gemenskap och entusiasm. Det är ett ängsligt parti som ser hat och hot och skapar rädslor. Sveriges öppnaste parti har blivit ett allt mer slutet parti. Kramar har ersatts med taggar utåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar