Bästa läsare!

Medan jag satt på väg hem i torsdags funderade jag över att skriva ännu en bloggpost med ett frågetecken i rubriken. Den skulle enligt utkastet lyda ”Vad vet vi om de yrkeskriminella invandrarnas föräldrar?”.

Medan jag satt vid ratten gick jag genom i minnet vad jag sett, läst och hört i våra gammelmedier. Jag tänkte tillbaka på reportagen om till synes skötsamma invandrarfamiljer där mamma och pappa sitter i soffan i vardagsrummet med fotot på den åtalade/dömde/döde sonen och säger sig vara chockade över att han skjutits/tagits av polisen för rån/mord/terror, och att ”vår son var duktig i skolan men han kan ha umgåtts med fel personer på sista tiden”.

Man skulle kunna säga att det generella intrycket av dessa föräldrar visar på en naivitet hos dem som närmar sig samma nivå som en svensk rikspolitiker, eller rent av en statsminister.

Jag hade inte tid att sätta mig vid datorn och börja skriva i torsdags. Dagen därpå kom nästa nyhet, nämligen att den förre statsministern Fredrik Reinfeldts ena son hittats halvnaken och påtänd i en hiss hemma hos sin pappa av polisen som bestämde sig för att göra en husrannsakan (där man fann mer narkotika och misstänkte att Fredrik Reinfeldts hem användes som langningscentral). Detta ska ha inträffat i höstas, men det är först nu som alternativa medier avslöjar att gärningsmannen är en Reinfeldtare.

Med denna nyhet så kan jag förstå att en vänsterbliven gärna påpekar att ”alla invandrarungdomar är inte kriminella, och se på Reinfeldt junior som bevisar att även svennar har kriminella barn”. Jotack, jag lyssnar på argumentet – och jag bemöter det gärna.

Jodå, jag har redan lekt med tanken tidigare att en av Reinfeldts söner sköt ihjäl en av livvakterna som officiellt tog livet av sig i Sagerska palatset, men jag har inte ventilerat denna idé offentligt. Kan det vara läge att kolla upp omständigheterna igen nu kanske…?

Men om nu inte Reinfeldt junior är en mördare så konstaterar jag utifrån ett libertarianskt perspektiv att denne statsmannaavkomma egentligen inte begått ett brott som besvärar något offer. Om killen vill knarka ner sig så är det hans val, även om han tar en genväg genom att använda mamma Filippas pengar, och hon är – om jag minns rätt – avlönad av skattebetalarna. Så om det finns ett riktigt offer i detta dåd så är det skattebetalarna i Stockholms län.

Nå, en knarkande statsministerunge är faktiskt inte så stort problem för oss dödliga. Jag tror att den andra ungen är värre, vilken satsar på samma bransch som sin far och är politiker.  Så åter till det ursprungliga ämnet.

Så kom radiointervjun med biträdande rikspolischefen Mats Löfving som jag vill minnas är en ganska sympatiskt streber när jag mötte honom på en föreläsning häromåret då han fortfarande var NOA-chef. Enda tillfället jag kommer ihåg att han inte såg gravallvarlig ut var när jag ställde en intrikat och tvetydig fråga – jag har tyvärr glömt vilken – vilket piggade upp honom och gav honom ett muntrare utseende under de återstående fem minuterna av eventet.

Mats Löfving talade ut i radiointervjun om att ett 40-tal klaner etablerat sig som en maffia i Sverige, och att dessa även försöker ta sig in i politiken – samt att dessa människor flyttat hit till Sverige med ingen annan avsikt än att etablera sin kriminella verksamhet här.

Bra sagt, och ämnet är nog besvärande för DN nu.

Det är dock egentligen inte en nyhet att utländska klaner tar kontroll eftersom jag har redan vid valet 2006 hört om problemet med klanröstning hos Moderaterna och sedermera fick vi ju mer av den utvecklingen belyst genom både det partiets samarbete med islamister liksom med de andra partiernas. Etniska svenskar plockades ner på listorna och sattes på icke valbar plats, varvid inkompetenta kandidater med egen agenda tog över.

Det jag kan vända mig emot i Löfvings resonemang är att polisens lösning alltid ska vara att få mera befogenheter att kränka icke kriminellas personliga integritet. Faktum är att vi är farligt nära den nivå av övervakning som kommer leda till totalitarism i vårt land och i Västeuropa. Det kommer snart inte finnas en sfär i samhället som staten inte kommer kunna övervaka och kontrollera.

Men jag gillar ändå att han serverar dessa fakta som många av oss grubblar över, och dessutom vågar erkänna att vi har stora problem framför oss ur ett nationellt perspektiv. Fast jag tycker det också borde vara på sin plats att påpeka att de kriminella klanerna inte bara infiltrerar politiken utan också polisen! Därför bör man verkligen se upp med vilka maktmedel man ger denna dysfunktionella myndighet.

Med andra ord, de kriminellas föräldrar är uppenbarligen en del av nätverken. Jag säger inte att alla föräldrar som begråter en nedskjuten gangsteryngling är oärliga när de påstår sig inte ha vetat vad ungen pysslat med – ungdomar är bra på att ljuga. Men jag tror att det kan vara på sin plats att diskutera föräldrarnas roll ifråga om den utveckling som pågår. Är det så illa att de (invandrarföräldrarna) anser sig ha råd att förlora en son om de övriga sönerna överlever och tar kontroll över traktens brottssyndikat när man förintat rivalerna? Är det krigsmentaliteten som de officiellt flytt ifrån som gör sig påmind?

Jag har inga svar och jag gör inga påståenden. Men jag vill gärna se fler svar – även från sanningssägare som får utrymme i public service.

Hälsar eder Peter Harold