I morse blev det en tidig lördagsmorgon då sonen skulle skjutsas iväg. När jag ändå var ute och åkte till andra änden av stan passade jag på att ta en morgonrunda på, för mig, delvis trampade stigar.
Utåt Marmorbruket och Bråvikens strand mötte jag en blyg morgonsol som dolde sig bakom en del moln. Jag trampade små, ojämna stigar med en massa rötter och stenar förgyllda av gula och röda löv. Backarna var branta både uppåt och neråt och kantades av viken, av berg och av vattenfall.
Den där rundan var inte snabb, men så snabb jag vågade i den terrängen. Jag kände väl att det ändå var rätt så bra att ta det hyfsat lugn så att jag tog mig helskinnad tillbaka till bilen.
Nu var inte hela vägen jag avverkade i morse ny för mig men det mesta av den. Att lära känna nya miljöer genom löprundor tycker jag är ett rätt så trevligt sätt. Då förenas nytta med nöje och man hinner se ganska mycket.
Så i morse lärde jag känna lite nya stigar här i hemstaden. Det blev en väldigt trevlig bekantskap.
Pekingmamman 