Att ha något att ta på kan vara väldigt skönt. Att något blir tydligt och inte så abstrakt. Jag som jobbar med musik som bara kan höras kan känna att jag ibland behöver få göra något med händerna. Något som syns. Som går att ta på. I de lägena har jag ofta bakat för att få knåda, skapa något med händerna, känna de ljuvliga dofterna och få något gott att stoppa i munnen.
De senaste veckorna har jag hittat lite nya sätt att göra något beständigt. Jag har målat. Först målat och renoverat några möbler och sedan väggarna i ett av sovrummen här hemma. Det har varit väldigt rogivande och skönt att måla och roligt att få både rum och möbler fina och fräscha.
Något att ta på kan också vara skönt när det gäller ens mående. Om man mår dåligt men inte riktigt vet varför kan det lätt bli att man tror att man inbillar sig. Om det finns något att ta på, något som visar sig inte stå rätt till i kroppen, så är det kanske lättare att acceptera att måendet är som det är.
Något att ta på. Det kan alltså få oss att få lite struktur över sådant som annars känns lite väl abstrakt. Att ha någon att ta på kan ju också vara väldigt trevligt. Men det är en helt annan historia.
Pekingmamman 