I helgen har det varit en hel del flyttbestyr här. Ja, det har väl hållit på lite längre än så men det var i helgen som flyttlasset gick. Inte för mig men för dottern som flyttade ut. För knappt ett år sedan var det äldsta sonen som gjorde samma resa och nu dottern.
Alla ni som varit med om att barnen flyttar ut vet hur det känns. Det är blandade känslor. Helt klart. Samtidigt som det är roligt att barnen hittar boenden som de trivs i och fina partners att dela sitt boende med så blir det naturligtvis tomt. Väldigt tomt. Och lite tystare. Och kanske lite för mycket mat i kylen.
Att få stora barn gör att man också får en annan relation till varandra. Från att lära dem äta, prata, skriva, umgås med andra människor och köra bil blir det att tillsammans tänka mobil- och elabonnemang, försäkringar och basvaror i köket. Det är ju ändå rätt så härligt med stora barn måste jag säga. Att se hur de växer ur föräldrahemmet och startar sina egna, vuxna liv är riktigt häftigt. Häftigt men också lite läskigt då den egna föräldrarollen förändras. Men mest häftigt och härligt.
Tänk att se sina egna barn utvecklas till flygfärdiga individer som är redo att gå in i nästa period i livet. Perioden som unga vuxna. Det är ju ett väldigt stort och fint mål som förälder.
Pekingmamman 