Jag har en bok här hemma som jag läser emellanåt. Ibland lyssnar jag på den också. Det är boken Det händer när du vilar av Tomas Sjödin.
I ett kapitel skriver Tomas om den gemensamma måltidens betydelse för en familj eller en vänskapsgemenskap. Han skriver om att den gemensamma matlagningen, omsorgen i den samma och själva måltiden är ett så bra sätt att fördjupa våra relationer till varandra. Måltiden som får ta tid, där samtalen avlöser varandra kan ses som en kärlekshandling där vi ger lite av oss själva till dem vi delar måltiden med.
Enligt Christina Fjellström som är professor i måltidsforskning kommer orden kompanjon eller kompis från de latinska orden cum (med) och panis (bröd). Alltså, den vi delar vårt bröd med, vår måltid med, är vår vän eller familj.
Att få laga mat åt dem jag tycker om det är ju så mycket roligare än att bara laga mat till mig själv. Att få laga mat tillsammans med dem jag tycker om är ju också väldigt trevligt. Då blir måltidsglädjen så mycket längre och gemenskapen ännu djupare. Att stå i köket och hacka lök medan någon annan skär upp fisken i bitar eller blandar ihop en sallad får samtalen att flyta på så lätt. Och även om jag lagar maten själv så känns det gott att få säga till familjen eller vännerna Varsågoda, maten är klar! För att inte tala om hur trevligt det är att få höra de orden.
Att äta tillsammans med älskade människor i lugn och ro är verkligen en höjdpunkt. Att däremot sitta vid ett matbord med någon man är osams med är verkligen inte mysigt. När den irriterade tystnaden eller de sura kommentarerna blandas med smakerna från maten kan vi vara säkra på att det inte alls smakar lika gott som när stämningen runt bordet är lugn och trivsam.
I Bibeln står det om att vi inte ska dricka vinet och äta brödet i nattvarden om vi har något otalt med någon. Då står det att det är bättre att först göra upp det och sedan delta i nattvarden. Något åt samma håll kanske vore fint att försöka sträva efter även hemma i familjen inför en måltid. Innan vi sätter oss och äter kanske det vore på sin plats att be om förlåtelse för de sura orden, att bekräfta att någon är förlåten, att visa på att kärleken och tillgivenheten finns där. Då blir maten och måltiden så mycket godare får både kropp och själ. Alltså kan det vara på sin plats att använda de tre fraserna som kom högst upp i en amerikansk undersökning av vilka fraser man fann mest tröstande att höra: Jag älskar dig! Jag förlåter dig! Maten är klar!
Pekingmamman 