Är vi på väg att dö ut?

Jag fick se ett, i mina ögon, roligt inlägg hos Bloggbevakning där hon samlade ihop när olika bloggare uppdaterat sin blogg senast. Kunde lättat se att jag låg i toppen över nyligen uppdaterade bloggar! 😅

Jag blev faktiskt nästan lite häpen över att se att vissa som ändå anses vara aktuella ”bloggare” inte uppdaterat på månader och inte heller gått ut med att det är en paus eller att bloggen får gå i döden. Om man har en hyfsat välbesökt blogg med trogna läsare har jag faktiskt svårt att förstå hur man kan strunta i bloggen totalt och liksom låta den självdö. Visst kan det vara så att man tröttnar på den, utvecklas åt något annat håll (typ rörligt) eller att man tar semester men det borde väl ändå röra sig om hyfs att liksom varna om att uppdateringarna kanske kommer sina eller att det kommer bli spontana inlägg när andan faller på. Kanske inte om man har en ledig dag men om det går veckor och man i normala fall uppdaterat relativt regelbunden. Kanske finns det utrymme för att vara en sällan-bloggare som verkligen inte uppdaterar dagligen utan bara levererar stora inlägg om specifika ämnen mer sällan istället men då blir det en tydlig nisch där det inte förutsätts mer än något inlägg i månaden.

För egen del går min inspiration för bloggandet i vågor och ibland tycker jag fantasin och motivationen verkligen tryter men i och med att den inte bara är en hobby för mig utan en del av mitt jobb ser jag det som min skyldighet att leverera något ändå. Jag har också valt att ha en tydlig avgränsning för jobbveckan med lediga helger där uppdateringen slutar på fredag för att checkas in igen på måndag morgon. Men det är sen gammalt så det känns inte som att det är någon av mina läsare som tittar in under helgen och blir besviken på att det inte kommit något nytt. Jag har också, sen något år tillbaka, valt att faktiskt ta ordentliga semestrar från blogg och Instagram (även om det kan komma spontana uppdateringar där under semestern) där jag checkar ut typ hela juli men då meddelar jag det tydligt så ingen tveksamhet råder om att det är OOO på Paula Rosas Media. Jag ser det som självklart att i och med att bloggen är stor del av mitt jobb så behandlar jag den som just ett jobb, med både skyldigheter och rättigheter. Rättigheten att ta semester och avgränsa min tid till arbetstid vs privattid och skyldigheten att vara tydlig med när jag finns tillgänglig och inte. Jag ser mig som en av dom ganska gamla bloggrävarna i gamet men tänker att vi kanske är ett utdöende släkte? I och för sig har folk knorrat om bloggdöden länge men jag tycker fortfarande det är KUL att läsa bloggar och att bloggen för egen del fortfarande ger mycket. Jag tror det alltid kommer finnas utrymme på nätet för det skrivna, allt kan inte vara rörligt och bild jämt även om det växt och fortsätter växa. Bloggen är fortfarande den kanal jag känner mig bekvämast i, den är som att komma hem.

Nu har jag varit igång i TIO hela år och still going strong!

Bara för att det här gjort mig lite nyfiken kring hur ni, mina trogna läsare ser på bloggvärlden har jag några frågor ni gärna får svara på om ni har lust:

– Hur många bloggar läser du regelbundet? 
– Har du gått över mer till TikTok/Instagram eller är du trogen bloggen?
– Blir du irriterad/besviken/störd när en bloggare inte uppdaterar utan att förvarna? 
– Vilka är dina favoritbloggar?