Vem tjänar på att svensken kallar sig själv dum, feg och ynklig? Eller att som vänstern, ständigt påminna oss om vår påstådda kollektiva arvsskuld? Jo, såklart våra fiender, de som vill undergräva nationerna för att kunna erövra dem, skriver Markus Andersson, konstnär och debattör, i detta inlägg.

Den 5 mars 2022 höll jag ett föredrag på den Svenska medie- och bokmässan, kring temat etnomasochism. Ett gift som idag genomsyrar i stort hela samhället. Tack Daniel Zündel för mycket gott samarbete kring detta föredrag! Här är föredraget i skriftlig form:

Etnomasochism är en form av psykologisk krigföring

Etnomasochism; en vilja att ständigt gissla och håna sin egen etnicitet; just vi är dummast, fegast, eftergivna och snart fattigast i världen. Så låter det ofta, till och med bland konservativa högergrupper. Eller som det kan låta i vänstergrupper; vi har störst skuld eftersom vi är vita, för att vi är svenskar och för att Bofors säljer vapen. För att våra förfäder var krigiska barbarer och rasister och så vidare.
Många talar också om det ”lilla” Sverige fastän vi tillhör ett av de största länderna i Europa, med Europas största vildmark, betydande naturresurser och en synnerligen majestätisk flora och fauna.
Vi är även främst i världen inom flera typer av teknologi och innovation. Vem tjänar på att svensken kallar sig själv dum, feg och ynklig? Eller att som vänstern, ständigt påminna oss om vår påstådda kollektiva arvsskuld? Jo, såklart våra fiender, de som vill undergräva nationerna för att kunna erövra dem.

Förslagsvis de fiender som arbetar synnerligen målmedvetet på att skapa en världsregering, alltså de så kallade globalisterna, kabalen, den globala finansmaffian.
Tänk er ett fotbollslag som ständigt går och idisslar att deras klubbkassa nog snart är tom, att deras spelare är värdelösa, klubbtröjorna är fula, att alla tidigare framgångar var bara tur, och att deras lag är dömt att gå under. Enligt all tillgänglig psykologisk forskning är det den absolut sämsta attityd man kan ha om man vill vinna något här i livet.

De flesta nationella och konservativa är väl medvetna om den utbredda etnomasochismen som har kulturmarxistiska drag. Den ser man dagligen i massmedia och konstvärlden.
I konstvärlden anses det till exempel primitivt och vulgärt att ha ett okomplicerat förhållande till den röda stugan. En tavla på en älg ute på myren, alltså en tavla som många svenskar kan associera till, väcker mycket mer anstöt i finsalongen än en bild på en man med en batong i röven. Man tävlar i att visa avsky och förakt för den del av kulturen som fortfarande bär något av folklighet och svensk historia inom sig.

Den mer försåtliga etnomasochismen är den som slentrianmässigt slänger sig med tankefigurer som Die dumme Schweden, eller den svenska fegheten, eller skuldbelägger svenska folket för till exempel massinvandringen och dess konsekvenser. Trots att massinvandringen orkestrerats av globalisterna och administrerats av några få enskilda förrädare till politiker. Det nationella självföraktet lyser även igenom när den svenska försvarskapaciteten kommer på tal. Det sprids påståenden om att Sverige bara skulle hålla ut någon vecka i händelse av krig eller annan allvarlig kris. Myter som dessa tjänar endast de som vill knyta oss närmare NATO, EU och andra internationella organ.

Bland många självutnämnda nationalister finns samtidigt ett osunt förhållande till Putin och Ryssland, något man ofta ser i inlägg och kommentarer på sociala medier. En kombination av stympad självbild och felaktig analys av Ryssland som inbillad motvikt till globalism och massmigration tycks inte sällan utmynna i en pervers önskan om att bli ockuperad av Ryssland.
Snacka om att nationalismen har perverterats när den leder till total defaitism och underkastelse inför främmande makt! Fienden har verkligen lyckats när oppositionen mot etablissemangets fjäsk för Nato-lägret istället kapitulerar för den andra sidan av NWO-myntet.
Den ryska statens förföljelser av nationalister och oliktänkande skiljer sig inte det minsta från den verklighet som råder i Sverige och Västvärlden. Snarare är repressionen värre i Ryssland.
Etnomasochismen är ett enda stort självmål. Man ser vad man vill se, och utan etnomasochistiska glasögon kunde man säga att vi, vid en allvarlig kris, antagligen har bättre förmåga att klara oss själva än de flesta andra europeiska länder.

Stora odlingsbara arealer och traditionella band till ett liv nära naturen är en stor fördel.
Etnomasochismen innebär ett systematiskt undergrävande av den nationella självbilden. Man kan verkligen fråga sig hur en försvagad självbild ska kunna hjälpa svenskarna att rädda sitt land?
Etnomasochismen påminner om ett typiskt självskadebeteende. För man ner resonemanget på individpsykologisk nivå inser nog de flesta hur destruktivt det är att ständigt förminska sig själv.
I samband med den relativt mjuka linje Sverige körde under den så kallade pandemin, började vissa etnomasochister genast försöka förklara Sveriges avvikande hållning med att Sverige var efterblivet, hade för få poliser för att kunna upprätthålla en så kallad lockdown och så vidare. Krav ställdes på att få ta del av samma förfärliga förtryck som resten av världen, ett rent patologiskt beteende.
När ett enormt mörker har sänkt sig över stora delar av världen, varför inte istället lyfta fram Sveriges unika frihetstraditioner och vårt demokratiska arv? Det är synnerligen historielöst att tro att vårt förflutna inte påverkar vår samtid, eller att den kultur som växt fram under otaliga generationer inte har bäring på vårt sätt att tänka och vara, som individer och som folk.

I Sverige har har vi till exempel haft en fysisk frihet som saknar motstycke i Europa. Efter att träldomen avskaffades enligt ett kungligt dekret år 1335, kom den aldrig mer att återinföras såsom skedde i det feodala Europa där livegenskapen bredde ut sig. Herremän gjorde otaliga försök att driva igenom livegenskap även i Sverige men det lyckades aldrig. När Sverige började styras av utländska regenter, som Erik av Pommern under Kalmarunionen så ökade trycket på folket. Det utländska fogdeförtrycket under Erik av Pommern ledde till Engelbrektupproret som störtade honom och ledde till Kalmarunionens upplösning.

Unikt för Sverige var också bondeklassens inflytande genom sin ställning som ett av riksdagens fyra stånd. Genom tryckfrihetsförordningen 1766 fick Sverige en allmän tryck- och yttrandefrihet som hade få internationella motstycken vid den här tiden. Den nationella friheten har i princip förblivit obruten genom seklerna. Sedan 1800-talet har den svenska frihetstraditionen varit nära förbunden med nationens alliansfrihet och neutralitetspolitik.

Det är först i modern tid som vårt oberoende urholkats efter att vi hamnat under inflytande av överstatliga maktstrukturer som FN, EU och Nato. Att Sverige skulle vara ett av världens fredligaste länder och svenskarna fega och konflikträdda framstår som ett skämt för den som öppnat en historiebok. Större delen av vår långa historia har kantats av uppror och krig.
Bilden av svenskarna som ett lydigt folk som snällt fogat sig under lagar och påbud saknar förankring i verkligheten. Det har förekommit tusentals uppror, små som stora, i vår historia. I Europa var svenskarna länge kända som ett sällsynt upproriskt folk.

Så sent som 1743 marscherade dalkarlarna mot Stockholm för att göra upp med makteliten och kungen.
1917 rådde revolutionära stämningar i Sverige som bidrog till demokratins genombrott.
På 1970 talet svepte en våg att vilda strejker genom landet.

Anklagelser om svensk feghet och undfallenhet har alltmer vävts in i historieskrivningen av Sveriges roll under andra världskriget. Om detta finns mycket att säga, men det bör i sammanhanget nämnas att omkring 12 000 svenskar anmälde sig som frivilliga soldater till finska vinterkriget.
Tusentals svenskar deltog även i inbördeskriget i Finland 1918 och slogs mot den bolsjevikiska pesten. Trots att händelser som dessa inte ligger långt borta i tiden tycks de har förpassats till den kollektiva glömskans arkiv.

Svenskarna har en historia och ett kulturarv som det finns all anledning att känna stolthet över. Vårt land har bidragit till fler uppfinningar och innovationer per capita än något annat land.

Den passiviserade svensk som etnomasochisterna bespottar är främst en falsk stereotyp skapad av det moderna globala propagandamaskineriet. Det beskriver snarare den TV-tittande genomsnittsmänniskan i världen, än något karaktäristiskt svenskt. De etnomasochistiska myterna saknar helt grund i vårt folks historia och nationalkaraktär. Genom mina internationella kontakter har jag förstått att etnomasochismens gift inte bara drabbat svenskarna. Jag har hört hört både spanjorer, engelsmän och andra idissla etnomasochistiska floskler. Det är bara de nationella förtecknen som varit annorlunda.
Medan många genomskådat det tydliga kulturmarxistiska folk- och kulturföraktet har etnomasochismen flugit under radarn. Många verkar vara omedvetna om att denna psykologiska krigföring existerar.

I Sverige har vi till och med individer som får bränsle till sin karriär med hjälp av etnomasochismen. Detta gäller särskilt folk med utländsk bakgrund som uppmuntras att kokettera med sin utländska bakgrund samtidigt som de uttrycker förakt för Sverige och svenskheten. Det är synnerligen patetiskt, men desto värre är att se hur svenskar nickar med och bifaller de nedlåtande etnomasochistiska flosklerna. Detta är sannerligen en djupt osund kombination och verkligen inte något vi är behjälpta av.
Med tanke på hur sällsynt subversiv och skadlig etnomasochismen är, blir det relevant att fråga sig om den ursprungligen placerades ut av fienden.
Vi bör vara vaksamma mot de som odlar och sprider etnomasochistiska idéer. En del av dem är sannolikt inte våra vänner utan arbetar åt främmande intressen.

Markus Andersson

http://www.andersson-markus.se

En konstnär och hans nakna musa: Anna x 2!

Behövs inga batonger i rektum! Markus provocerar eliten med oljemåleri!