Heja Sverige som firat nationaldagen! Heja mig som varit på bio! Heja bloggen som nu är uppe i totalt 25000 besökare! Och sist men inte minst… Heja mina vänner & jag som fick till en middagsbjudning under helgen! Heja Heja!

”Sverige, Sverige älskade land” sjunger Jocke Berg när han som frontmannen i ”Kent” framför låten som heter just ”Sverige”. Denna låt har numera blivit en klassiker som även barnen sjunger på skolavslutningar runtom i vårt avlånga och vackra land, men jag tycker den är fin! Den väcker även minnen från en konsert där vi åkte till Norrköping för att titta på ”Kent” och några personer i närheten av oss i publiken ropade frågande ”När kommer Sverige?” mellan varje låt tills den tillslut faktiskt spelades om jag inte minns fel. Det hände så många roliga saker den här kvällen som bättre etsat sig fast i minnet om man säger så…

Jag hoppas att ni alla hade en fin nationaldag och att ni fick fira detta på något vis, det är inget fel att fira nationaldagen i landet man bor i tycker jag. Utan tvärtom, vi bor i ett väldigt privilegierat land där demokrati råder och där vi har en välfärd som många andra länder bara kan drömma om. Sedan har landet även sina utmaningar, såklart. Men vi bör uppskatta det vi faktiskt har och detta kan vi fira en dag som denna. Jag är oerhört tacksam och glad över att få bo och leva i detta fina och fantastiska land, heja Sverige!

På lördagen bjöds det på våfflor hemma hos Lindas mor, och hennes hundar skällde på mig när jag kom dit precis som de brukar. Men de är ju så glada! Hennes syster med sambo var också där, samt herr Legos son med sin sambo. De är trevliga allihop och våfflorna var supergoda! Tyvärr var jag nog lite bakis i mitt mående så jag orkade bara äta en men det var otroligt gott, och de hade så mycket goda tillbehör så det blev riktigt lyxigt när vi satt där ute i solskenet. Vi kunde dock inte stanna kvar så länge denna gången eftersom vi hade ett biobesök inbokat, men vi hade tur med vädret och mitt huvud är lika röd som en tomat i år igen. Men efter våfflorna så tackade vi för oss och åkte vidare, för nu väntade ett biobesök som jag sett fram emot väldigt VÄLDIGT länge…

Och nu, nu har jag upplevt bio på ett sätt som fick mig att känna… Wow! För första gången besökte Linda och jag en IMAX salong på Filmstaden i Mall of Scandinavia, och filmduken var så stor och ljudet så fantastiskt. Det kanske bara är jag som är lite utav en filmnörd som uppskattar detta så mycket som jag gjorde, men jag tror även att filmen vi såg bidrog till den där häftiga upplevelsen. Vi hade båda pratat om att gå på premiären av ”Top Gun – Maverick” eftersom vi båda älskar första filmen, och jag kan nog räkna den till en av de filmer jag sett flest gånger i hela mitt liv. Den fick mig att drömma högflygande planer om att bli stridspilot som vuxen och jag gick snabbt med i ”Flygvapnet Ungdom”, sedan kom skolbetyg och skit emellan mina drömmar så det blev ju inget med det! Men sak samma, här är jag nu och i helgen var jag på bio och såg denna film som var oväntat bra. Den påminner mycket om den första filmen där piloter utbildas och detta för att genomföra en tuff och svår flygattack senare i filmen, mer än så vill jag inte avslöja.

Filmsekvenserna med luftstriderna i luften är otroligt intensiva och helt sjukt bra filmade, man vänds nästan ut-och-in och upp-och-ner när man tittar. Men tillbakablickarna och även skådespelare från första filmen dyker upp och det gjorde mig nostalgisk, den här får fyra av fem flygplan i betyg. Min rekommendation är: Se den!

Jag fick också äta middag med de festliga herrarna denna helg! Det var kul och vi hade ju inte träffats sedan vi hjälpte till med flytten från Hälsingland, så nu fick vi till lite balkonghäng och sedan en god middag. Jag testade en ny maträtt som bestod av fläskfilé, hemmagjord pesto och en röra på soltorkade tomater som Tommy åt upp nästan helt själv. Haha, nej då men han gillade den väldigt mycket. Som vanligt när vi ses numera så har vi så mycket att prata om eftersom vi inte hinner med att träffas lika ofta som tidigare, och en i sällskapet blev lite varm efter en stund så han lade sig på soffan en stund medan vi andra babblade vidare. Efter midnatt började det bli dags för ”Saltsjöbadens guldgosse” Marcus att röra sig hemåt och då sparkade han liv i den varma Tommy som flög upp och verkade pigg och glad igen. Haha, det är så roligt att vi tycks följa samma manus och upplägg så fort vi träffas hemma hos någon av oss såhär. Mogge sov dock kvar eftersom han skulle jobba nästa dag och då är det ju närmare hemifrån mig än att han ska åka ända från Fruängen. Men en viktig sak jag lärde mig nästföljande morgon var att när jag vaknade och skulle gå upp och erbjuda Mogge lite frukost så var han redan borta, han är ju värsta ninjan på morgonen! Hur fasen kunde han lämna lägenheten utan att jag märkte något? Detta får ju en att ställa sig frågan: hur full blev jag egentligen? Jag drack ju inte mycket alls, men troligen var jag väl bara väldigt trött helt enkelt. Men jag blev så snopen när jag insåg att han bara var borta på morgonen, men så är det väl när man är kompis med en ninja…

Avslutningsvis är vill jag bara nämna att jag är så tacksam för alla ni som läser och följer denna lilla blogg. Nu nådde bloggen precis upp till 25.000 besökare, det är ju en helt galen siffra som jag aldrig kunde föreställa mig. Dock så väntar tydligen alla sponsorer lite till innan de vill bidra med lite kapital för att jag ska kunna livnära mig på att skriva min blogg, men jag kämpar på. Tack alla!

Där fick ni en kort sammanfattning av helgen som varit, och ännu en gång vill jag rikta ett stort tack till alla er som tar er tid och läser. Sköt om er, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till trafiken som stod helt still förra veckan, fy fasen! Är så olidligt less på att hamna i dessa köer, nu har det varit ovanligt mycket stopp i trafiken och stängda tunnelinfarter för min del och det gör mig galen. Det finns fasen inget värre än när de inte informerar om att de stänger infarten till södra länken, då blir ju kaoset totalt när alla bilister måste trängas på samma småvägar för att ta sig fram. Det känns inte som det bästa alternativet ur ett miljöperspektiv, men snart så köper jag fan en helikopter. Gärna en sådan där de har i TV-serien ”Airwolf” med tillhörande soundtrack, då ska alla passa sig när jag dundrar fram på himlen…