Solen skiner och nu kan vi väl knappats klaga på vädret, vilka dagar vi har haft under påskhelgen och hela förra veckan egentligen. Men i helgen bar det av norrut, då kunde snöstormar och isbjörnar snabbt förändra den härliga vårkänslan jag känt under den senaste veckan…

För så är det! Att när hjälpen kallar så svarar man, eller hur? Jag gjorde det när geten skrek hemma i bostadsområdet där jag bor för några år sedan, och jag gjorde det även nu när min kära vän Mogge behövde min och övriga vänners hjälp. Hans kära föräldrar har nu sålt sin fina gård uppe i Hälsingland, den som vi besökt flera gånger och skaffat oss så otroligt många goda minnen ifrån när vi önskat komma bort ifrån storstadens muller. Så i helgen gick det stora flyttlasset och självklart ställde vi upp för att visa vår uppskattning över att ha fått tillbringa så många roliga stunder där uppe, och hans föräldrar var överlyckliga över att vi kunde hjälpa dem.

Vi åkte upp i fredags eftermiddag och min uppgift då var att hålla Tommy sällskap i den stora lastbilen eftersom det bara var han som fick köra den, bara så att han inte blir uttråkad och somnar. Men den biten skötte han galant helt själv, han pratade på som vanligt och munnen gick i ett utan en tillstymmelse till att tröttna. Så resan gick rätt fort ändå trots att vi var tvungna att stanna för återhämtning vid två tillfällen, annars pep det om färdskrivaren i lastbilen att han MÅSTE vila innan vi kunde köra vidare. Viktiga grejer det där men vi skyndade oss så gott vi kunde, meep meep!

När vi kom fram sent på kvällen hade Mogges föräldrar förberett mat och goda tilltugg åt oss flyttgubbar, så vi smaskade i oss en hel del och byggde upp en massa energi inför den stora flytten nästkommande dag. Men nu fanns ju inte sängplatserna i det stora huset kvar där vi normalt brukade sova, istället fick vi sova i en av de mindre stugorna ute på gården och då hamnade Marcus och jag uppe på ett loft denna gången. Mogge förslog ju att de mest graciösa skulle ta sig upp på loftet och sova där, vilket per automatik innebär Marcus och jag då så påminner lite om tjocka ballerinor med enorm spänst. Och det gick ju lika bra att sova där uppe som i en vanlig säng, men man låg väldigt nära det lutande taket så varje gång man vände sig på natten så slog man sig och vaknade till lite. Det gällde även Marcus så jag gottade mig lite åt hans smällar också, mwohaha!

Nästa morgon gick vi upp tidigt och åt en rejäl frukost, sedan skulle vi bara köra fram bilarna lite närmare huset. Bara… Det var fuktigt i marken så det blev ju väldigt lerigt och en av bilarna körde fast, vilket drog ut på tiden innan vi tillslut fick loss bilen igen. Ibland måste man hitta lösningar likt MacGyver först för att lyckas, och det gjorde vi tillslut! Sedan började vi lasta in allt och det rullade på riktigt bra, Tommy visade på sina ”master-skills” kunskaper i spelet ”Tetris” och stuvade all last på ett säkert och effektivt sätt. Och det är alltid lika roligt att hjälpa Mogges far, han är nämligen en riktig hamster och samlar på allt som går att samla. Medan vi andra fokuserade på alla möbler och kartonger inne i huset så kunde han komma med en flera meter lång metallpinne som han gärna ville få med sig hem, eller lite marksten som kunde säkra parasollets fot där hemma i Tyresö. Och alltid när man hjälper någon att flytta så finns det ju vissa möbler som man befarar ska väga tyngre än något annat på denna jord… Personligen så hyser jag stort agg mot exempelvis IKEAs stora Malmbyrå som finns i nästan varje svensk familjs hem och som brukar vara väldigt otympliga och tunga, eller som när vi hjälpte Tommy att flytta och jag fick den stora äran att bära världens tyngsta flyttkartong som var uppmärkt ”Batterier och annat”. Flytten denna gången var inget undantag utan det fanns en del saker som vi fick hjälpas åt att förflytta, det var bland annat ett vapenskåp som krävde sina gubbar att förflytta. Samt en del möbler som inte nödvändigtvis var särskilt tunga utan mer stora och svåra att få grepp om för att kunna bäras. Men med lite svordomar och en vilja av stål likt metallpinnen Mogges far ville skicka med hem så löste sig det mesta, vi var alla otroligt starka!

Innan vi skulle åka hemåt igen så fick vi lunch, efter det så kunde vi köra på utan några längre stopp och hemresan gick smidigare än väntat. Nu roterade vi lite mellan bilarna från när vi åkte upp och denna gången var det Marcus tur att sitta och lyssna på Tommy i lastbilen, medan Mogge och jag tog den så kallade fiskbilen som ju kunde köra lite snabbare för att hinna fram och börja lossa vår last tills de andra kom fram med den stora lastbilen. Och att tömma flyttlass går ju verkligen mycket fortare än att lasta och det var väl förberett när vi kom fram, så när vi lossat allt i Tyresö åkte vi hem. Mogge körde hem mig och när han ringde upp sina föräldrar i telefonen för att berätta att allt var flyttat och klart hördes det hur tacksamma de var för all hjälp. De skulle vara kvar i Hälsingland och få klart det sista samt ordna med flyttstädningen, de var väldigt generösa med berömmet och uppskattade verkligen att vi hjälpte dem. Men de hade ju själva faktiskt förberett allt väldigt bra så det är tack vara dem allt gick så smidigt, och har man superhjältetendenser så hjälper man alltid till när det behövs. Bauta-dudes to the rescue!

Påskhelgen blåste ju snabbt förbi tidigare och jag hann tyvärr inte skriva så mycket om detta tidigare. Men påskägg delades ut och god mat inmundigades, precis som vanligt! I år samlades vi hemma hos Lindas mor och mumsade i oss en hel del godsaker, men själva jakten på påskägg hade vi hemma på påskafton. Och tänk att påskharen fortfarande besöker vår knäppa familj, trots att barnen börjar bli äldre nu så uppskattar de de alltid en rolig skattjakt med ledtrådar som de får pyssla ihop för att hitta belöningen. I år fick de hjälp av Lindas yngsta barn Nova som var en riktigt bra skattletare, så de hittade alla äggen väldigt snabbt i år!

Snart är det äntligen dags för konsert, eller konserter ska jag säga. Först är det konsert med grabbarna på torsdag, då ska vi se Sabaton spela på Avicii Arena (Globen) för första gången. Det är inte första gången vi ska se Sabaton live utan det är första gången vi ska se dem spela i Globen, jag tror nämligen inte att de spelat där tidigare. Så det kommer att bli kul som fasen! Och dagen efter det ska Linda och jag tillbaka till samma arena men då är det dags att se Ghost spela, så det är två riktiga favoritband som uppträder dagarna efter varandra. Undrar om jag ens kan hantera det, haha! Det som är roligt är ju att båda de svenska banden blivit internationellt stora nu, Ghost framför allt, så att deras konserter blir både större och häftigare att besöka. De är ju rockband båda två men med två olika typer av rock, Sabaton har jag ju gillat i över 15 år tror jag medan Ghost mer har blivit en stor favorit de senaste åren. Och de är riktigt jäkla bra liveband båda två, så jag ser fram emot detta väldigt mycket. Och ni har väl sett reklamaffischerna för Bandit Rock i bland annat tunnelbanan? Hur coolt vore det inte att stå där och vänta på tunnelbanan, och när dörrarna öppnas så möts man av Cardinal Copia…

Igår var jag på min första hundutställning, detta utspelade sig i Västerås där Linda skulle visa upp GW för första gången. Så vi åkte tidigt i ottan och förberedde oss så gott vi kunde, eftersom detta var första gången för GW så ville han gärna skälla på andra hundar. Och de var ju ganska många hundar där skall tilläggas, men han var inte ensam om att säga voff utan det var gott om hundar som skällde och hela hallen mullrade av hundarnas voffande. Han är ju bara 10 månader gammal så mycket är fortfarande nytt och väldigt spännande för honom att utforska, samtidigt som han kan vara en riktig fegis och då blir vissa saker väldigt läskigt. Då kan främlingar eller andra hundar (oavsett storlek) få sig en utskällande tillrättavisning i förbifarten, och han verkar även vara väldigt inställd på att vakta Linda också vilket personer som kommer för nära snabbt får erfara. Då tror han att han är stor som ett lejon eller något liknande och blir otroligt stöddig, men jag vill att han ska bli lite mer som illern Göran när han blir stor. Det vill säga en riktig kompis!

Haha, nej vi ska inte supa ner fina lilla GW som är så fin. Hur gick det igår då? Jo då, efter en stund blev han lugn och när Linda gick med honom i ringen så gick det jättebra. Han fick fina betyg och vitsord, så han kan nog bli en riktig champion när han blir stor. Lite som mig, även om domaren inte verkade bry sig om hur fantastisk jag var där igår vid sidan av de som tävlade. Jag fyllde ju på vatten i GW:s skål och vaktade vår plats jättebra! Om inte mina insatser uppmärksammas av domarna där nästa gång vi tävlar så ska jag skandera: Skandal! Skandal! En domarskandal!

Där sätter vi punkt för dagens inlägg, måste nog återhämta mig nu eftersom musklerna i mina armarna har svällt upp så mycket efter flytten i helgen. Ha det biff! Beefcake! BEEFCAKE!

DAGENS JERKER går till domaren som förvisso gav finaste kompisen GW höga betyg men som helt ignorerade mig, gubbjäkel…