Ingen sol idag men +22 gjorde att det inte var kallt. Efter en god frukost bytte jag lakan i sängen och JR rullade ihop mattan vi brukar ha under bordet på trädäcket. Den var genomvåt efter regnet i förra veckan och har hängt på tork ett par dagar. Vet inte om vi lägger på den till våren eller om vi ska köpa en ny. Men vi har några månader att fundera på den saken. Närmast tänker JR göra något åt staketet till vår gata på framsidan. Inget stort projekt men eftersom det består av strå så har det börjat torka sönder vilket vi visste att det skulle göra. Men det som satt där när vi flyttade in var så trasigt fick vi göra ett provisorium då vi hade så mycket annat som vi ville göra först.

Hundarna slappade mest idag och är det söndag så ska man ju vila. Om ni tittar på fotot vid den vita postlådan ser ni en del av staketet och hur glest det är nu när mullbärsträdet är klippt. Inget vind eller insynsskydd där inte. Jag har propagerat för en lösning men JR har spjärnat emot och äntligen har han gett med sig. Tror att det var för att han haft så mycket jobb med trädäcket som han insåg att mitt förslag ändå är rätt bra. Inte så arbetskrävande men jag tror att det blir bra.

Som vanligt moppade jag golven efter att JR kört en sväng med snabeldraken. Jag tycker att det är så skönt att börja veckan med ett rent hus. Det tar ju inte så lång tid att göra rent. Trots avsaknaden av solen satt vi ute och kunde höra hur jakten pågick utanför byn. Men runt ett slutar det för man får inte jaga på eftermiddagen. Det innebär att på en söndag är det många hundägare som tar ut sina hundar som kanske är skotträdda och varit inomhus hela dagen. Våra två klarar sig bra även om Turbo går in när det smäller för högt. Nu har vi ju skogen en bit bort så smällarna hörs inte så bra.

Men när vi har en granne i bombhuset som har fyra hundar som skäller på allt som går förbi nedanför deras balkong. Lino måste ju rusa till baksidan för grönsakstantens hund hänger på och Macscots också. Så det blir ett väldans liv en stund på baksidan ibland. Det är endast hundarna i bombhuset som brukar hålla låda längst, alla andra tystnar när hunden passerat på gatan. Turbo skäller inte och Lino gnäller mer än skäller för han tycker inte om när hundar skäller. Ja, tänk vilket hundliv.

Som tur är orkar inte våra rusa runt alla gånger utan stannar kvar på framsidan. Någon av oss går alltid runt och lugnar våra hundar som är uppe i varv. De följer alltid med tillbaka runt. Tror Lino tycker att det är en lek av något slag.

Tänk att vi snart är inne i november och då är det väl vinter eller hur? Känns lite udda då vi fortfarande har över tjugo grader om dagarna. Efter över tre år här är vi ändå inte riktigt vana vid detta milda väder, men så tacksamma för att slippa snö och kyla. Undrar om vi någonsin blir riktigt vana? Kanske men aldrig blasé.