Hej finaste 💖
Solen har gått ner, och kvällens mörker har sänkt sig. I vanlig ordning har dagen sprungit iväg, jag hinner knappt med. Vi var en snabb runda på stan, lite ärenden på apoteket. Vidare in på Coop, handlade det som behövdes, plus lite som inte behövdes. Efter det som skulle göras så mötte vi upp Cornelia, hon ville stanna hos mormor och morfar, en natt. Alltid mysigt med barnbarnen ❤️ Lite bilder, tagna ifrån Hästtorget. Den delen av gallerian som står tom. Sedan byggs det ett höghus. Jag tycker det är skitfult
När mörkret sänker sig, så gör smärtan sig påmind. Tårarna är nära, till slut rinner det över. De droppar ner i mitt knä och försvinner. Vad ska jag göra för att få lyckan, och glädjen att stanna kvar? Hur ska jag göra för att slippa mitt monster. Det känns, ibland, som jag sitter i fängelse. Jag är förvisso fri men ändå inte. Var positiv….var glad… le och skratta. Sätta upp en mask är enkelt, desto svårare att behålla den. Masken faller för eller senare. Vem blir gladare över en falsk personlighet? De som inte vet, de vet inte. Försöker verkligen, och ibland hittar jag små lyckostunder, där jag lever i en bubbla. Där finns enbart lycka, glädje… endast sol, inget mörker och framför allt inget monster. I bubblan finns bara jag, jag får vara självisk, jag bestämmer… det går bra att vara där en stund men till sist spricker den, fasaden rämnar. Det kan vara ett bråk, en kommentar. Jag vet att jag är känslig, men det är den jag är. Jag vill bara vända, försvinna en stund till. Få vara som andra om så bara för en kort sekund. Tiden stannar inte, så jag får fortsätta, hänga med i tiden 😢
Det blev kotlett till middag och det var riktigt gott. Det andra kortet är på Hayley. När Kent sticker iväg och tränar, så springer hon in och hoppar upp i fåtöljen med förhoppningen att få en glimt av honom ♥️
Nu ska jag käka lite godis…..hrm… får väl ta lite extra insulin ❤️
Vi hörs 💖😘 Kram kram 💖
Kampen för livet 