Ska inte..

Hej finaste 💖

Jaha, då var jag igång igen. Skriva, då, menar jag.

Huvudet ligger på kudden och jag ska inte vara rädd….. inte vara rädd för smärtan. Låta monstret göra sitt, låta smärtan bli jag. Smärtan definierar vem jag är. Vad och vem skulle jag vara utan den. Förmodligen, en bättre person. Fast jag är Mia, med eller utan smärta.

Monstret lurar i mörkret, väntar på att jag ska koppla av, väntar på att jag ska stänga ögonlocken. Den bidar sin tid. Jag anar den i skuggan, smilande, över sitt offer. Den har inte för avsikt att lämna mig ifred, det känner jag. Det börjar alltid i mina knän. Tryckande, bultande, blodet fryser till is och når inte dit det ska. Sakta somnar de ifrån mig och då kommer monstret se till att jag inte glömmer bort det. Smärtan som uppstår när kärlen inte fungerar är extrem. När monstret sitter fast, finns inget mer att göra. Jag ligger vaken tills jag utmattad somnar trots smärtorna. Men jag ska inte vara rädd, jag ska inte skrika, jag ska inte vara ledsen…. jag ska bara bryta ihop

Nu ska jag lyssna på min ljudbok. Låta orden få mig på lite andra tankar.

Vi hörs snart igen, tack för att du lyssnar 😘

Kram kram 💖