Hemma igen

~ mialek

Hej finaste ❤️

Då var första dagen gjord. Jag har så ont i hela kroppen. Känner mig krossad. Jag vet precis hur det är. Vet det är två dagar kvar och förhoppningsvis är det värt det.

Inte en enda rörelse som inte gör ont. Jag känner mig ledsen. Trött, men kan inte sova. Jag tycker det är skönt att vara hemma. Här känner jag mig trygg. Det är okej att gråta, okej att vara tyst. Helst skulle jag vilja skrika men jag biter ihop. Det brukar bli mindre smärtsamt, ju längre tiden går. Det är min ljuspunkt. Det får mig att orka.

Det har kommit en del frågor om vad jag har på bröstet. Det är en port a cath. En port som sitter innanför huden. De sticker ner en nål genom huden och ned i den. Det blir bara ett stick och den kan sitta några dagar. Mina kärl gör så det är oerhört svårt att sticka mig och då är detta perfekt.

Jag ska snart flytta in i sängen. Titta en stund på TV. Försöka tänka på annat. Ge kroppen tid att andas.

Med dessa bilder på Hedda, avslutar jag för idag.

Kram kram 🌷🌻🌷

Publicerad av mialek

Mia här. Jag är född 1970. Jag har amputerat båda mina ben på grund av en sjukdom. Jag flyr verkligheten när det är för jobbigt och då flyr jag in i fantasins värld. Där får jag möjlighet att vara någon annan för en stund. Ser på framtiden med glädje. Att vara bunden i rullstol är inte slutet på livet. Försöker alltid vara positiv. Min familj ger mig glädje och motiverar mig att fortsätta kämpa. Så följ med mig i kampen för livet

3 kommentarer på “Hemma igen”

  1. Min mamma har alltid sagt
    ”Alla dagar har ett slut”
    Det har hon rätt i
    Även dom jävligaste dagarna tar slut.
    Så håll ut 👌👏👏

    Kram

    Gillad av 1 person

    Svara

Lämna en kommentar