Gorbatjov om den nya kapprustningen
No problem is more urgent today than the militarization of politics and the new arms race. Stopping and reversing this ruinous race must be our top priority.
The current situation is too dangerous.
More troops, tanks and armored personnel carriers are being brought to Europe. NATO and Russian forces and weapons that used to be deployed at a distance are now placed closer to each other, as if to shoot point-blank.
Politicians and military leaders sound increasingly belligerent and defense doctrines more dangerous. Commentators and TV personalities are joining the bellicose chorus. It all looks as if the world is preparing for war.Mikhail Gorbachev: 'It All Looks as if the World Is Preparing for War',
TIME 2017
länk
61 kommentarer:
Bra av Guillou, med tillägget att debatten om Sveriges närmande till NATO borde ha kommit igång tidigare - och att man nog får säga att natoanhängarna redan har lyckats kväva debatten med anklagelser om att vara Putins nyttiga idioter och liknande. De lyckades trycka ner diskussionen tills det var för sent.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/z7oXlO/jan-guillou-natoanhangarna-vill-doda-all-debatt
Jag vill också tillägga att min bestämda uppfattning är att NATO:s utvidgning och upptrappning var en del av problemet. Jag instämmer alltså med Gorbatjevs artikel i TIME. Det är fortfarande inte att försvara invasionen, som är brutal och ett krigsbrott.
En ännu mer kontroversiell åsikt jag har är att vissa aspekter av den ukrainska nationalismen, kombinerat med USA:s inblandning i Ukraina, bidrog till upptrappningen.
Att Finland vill gå med i NATO är mycket mer begripligt, även om det hade varit bättre om man kunnat få tillräckliga europeiska försäkringar om militärt stöd, och kunde hålla både USA och Turkiet utanför.
Ett nordiskt försvarssamarbete är långtifrån omöjligt att tänka sig, det kunde också kombineras med garantier att hjälpa Baltikum om det skulle uppstå ett sånt läge.
Det är fel att Storbritannien och USA skickar långdistansvapen till Ukraina.
Det är sant att eftersom NATO och USA nästan släppt in Ukraina i NATO men inte riktigt, kan de sägas ha det moraliska ansvaret att försvara Ukraina. Men proxykrig står alltid och väger på gränsen till svek, det är ganska lätt att skicka vapen utan att ta några egna risker.
Det kan komma nya presidenter och premiärministrar som ändrar besluten och avbryter vapenleveransen och då har man inte förbundit sig till något alls utan har ryggen fri.
Det hade varit hederligare att ta risken för eskalering, stänga av luftrummet och helt enkelt se till att stoppa Rysslands invasion, vilket hade kunnat gå relativt snabbt (i jämförelse med det här utdragna kriget). Ja, det fanns då risk för angrepp mot NATO-länder, även med kärnvapen. Den risken borde de ha tagit när Zelensky krävde det. Därför att alternativet är cyniskt och går ut över alla utom NATO och USA, som har vanan inne att kriga i andra länder med många dödsoffer till följd utom just civila amerikaner.
Den situation som råder nu kan sägas påminna om den i Syrien - "öppna och stänga kranens politik" eller vad det heter. Ösa in vapen, eventuellt sluta leverera vapen, sen stå och heja som på amfiteatern.
Sverige borde inte ha skickat vapen och jag kommer aldrig nånsin förlåta det.
OM det blir så att NATO-ansökan strandar på att Sverige inte viker sig för Turkiet, så är det ganska underbart.
Det är bra i vilket fall som helst att S inte sviker kurderna och till och med går ut med det tydligt att överenskommelsen står fast. Inget mumlande, inga farhågor om utvisningar, och ingen stillatigande acceptans av förnedring och hot från Turkiet.
Det här var faktiskt lite kul.
Sen är det klart att det är märkligt att en politisk vilde kan få en sån avgörande ställning som Kakabaveh, det är det ju. Hon tenderar också att gå lite för långt i antiislamism, det verkar vara lite både och där, både behövligt och stundom kollektivt skuldbeläggande.
Men allt jag vet om kurderna i norra Syrien tyder på att de är rätt ok.
OM det blir så att NATO-ansökan går i stöpet på grund av detta - att S håller fast vid sin uppgörelse och inte viker sig för militärmakten Turkiet - är det värt att fira.
Men var lyckas de hitta alla de här experterna och kännarna?
DN har hittat en statsvetare som är orolig att NATO-ansökan går i stöpet, och som tycker frågan fått för mycket uppmärksamhet. En massa svammel rakt av.
Hur som: missförtroendeförklaringen visar att SD, M, KD och L inte uppfattar Sverige som hotat. Man gör inte en sån här grej strax före ett val om man tror att rikets säkerhet är hotat och läget är farligt.
Men framförallt är det ett obehagligt gäng som vill ha "hårda tag".
Vad KD och SD tycker vet vi, kunde vara lite mer förvånande att L hakar på det där.
Apropå Lavrovs avstängda flygrum: det vore intressant att veta om det finns några internationella överenskommelser om när länder kan stänga av sina flygrum för andra länders statschefer, jag har inget minne av att det här har hänt förut - under andra världskriget var det säkert så, men var det så under kalla kriget?
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/lavrov-stoppades-fran-att-flyga-till-serbien-luftrum-stangdes
Jag tycker det känns lite som hela havet stormar, likadant med hamnarbetarnas blockad mot ryska fartyg, de borgerliga som applåderade den, skulle de applådera lika mycket mot andra blockader?
Kungen är bäst: Glad midsommar!
Jag gillar inte heller nationaldagen.
Cyberangreppen är ömsesidiga. Det är alltså väldigt många cyberangrepp mot Ryssland, likväl som mot Ukraina.
Svenska medier är helt för Ukraina, det är ok, de får välja sida, det är även tillåtet att välja sida för palestinierna mot israel, för Israel mot palestinierna, för kurderna mot Turkiet, för Turkiet mot kurderna osv.
Tidningar har redaktionsmöten där de bestämmer vilken linje de ska hålla och vilken sida de ska hålla på.Det hade alltså varit tänkbart med redaktionsmöten där man fattade beslutet: jo, visst är det synd om Ukraina men det har mer eller mindre alltid varit en del av Ryssland, så det där lägger vi oss inte i.
Observer (och vissa andra brittiska tidningar) stödde invasionen i Irak, stora delar av svenska borgerligheten var för osv.
Folk tar ställning för och emot insatser och specialoperationer av olika skäl och så kommer det alltid vara.
Samtidigt borde medierna åtminstone försöka låta själva rapporteringen vara neutral, och det har man nästan struntat helt i, i svenska medier.
Men i alla fall, en korrekt beskrivning är att cyberkrig är en del av kriget mellan Ryssland och Ukraina.
"Den enda vinnaren är Kakabaveh" respektive "de enda vinnarna är Natomotståndarna" (diverse experters tolkning av att justitieministern kan sitta kvar):
De tycker verkligen att Sverige borde ha utvisat kurder, levererat vapen till Turkiet, slickat tungan grusig för att bereda vägen för en invasion av Syrien.
Jo visst är det diskutabelt att en person har så stort inflytande.
Men högern har visat sitt rätta ansikte, hoppas vid min gud att det står dem dyrt vid nästa val.
Sverige visar sig rakryggat som står emot när Turkiet vill avsätta Hultqvist, hotar Syrien, hotar svenskkurder, hotar Grekland.
Kortsiktiga jävla svenska skithöger som säljer ut precis vad som helst.
"Cirkus Kakabaveh" är en föraktfull rubrik och DN är en antidemokratisk skitstövel full med låtsasliberaler.
De tycker alltså att Sverige borde ha gått med på Turkiets krav.
De tycker att det är MER förnedrande att stå för sitt löfte än att sära på skinkorna för Turkiet.
Jag törs inte hoppas på att det här blir slutet på Sveriges natoansökan, men luften känns lite, lite friskare att andas.
De här ledarskribenterna som är sura och säger att ingen vinner på detta alt. att "bara Kakabaveh" vinner på det har antingen ingen moral alls eller så har de inte koll på vad som står på spel.
Klart att Erdogan skiter rätt blankt i Sverige som sådant, om han får det han vill från NATO och USA kan han nog släppa in Sverige trots att han inte får igenom utvisning av svenskkurder.
Kan inte läsa hela men den här artikeln visar lite av det som står på spel.
https://www.dn.se/kultur/esref-okumus-det-ar-inte-sverige-erdogan-vill-at-utan-fria-hander-pa-hemmaplan/
Aha, USA och Storbritannien har tränat soldater i Ukraina ända sedan 80-talet. Det måste vara en av de saker Putin inte riktigt var beredd på. Dålig underrättelsetjänst.
Därför borde USA och Storbritannien ha stängt av luftrummet när Zelenskyj bad om det. Han anklagade NATO för att offra Ukraina. Han hade fog för anklagelsen, om länder investerar så mycket militärt i ett land räcker det inte att skicka mer vapen. Det hade varit riskabelt att stänga av luftrummet, men min ganska kvalificerade gissning är att Ryssland inte hade gett igen med kärnvapen. De vet att NATO har ett överväldigande övertag.
Kriget hade kunnat ta slut snabbare, i stället för det här utdragna som kan pågå i åratal. För hur länge kommer Väst leverera vapen, och vad händer sen? Är det troligt att det kommer en villkorslös kapitulation från Rysslands sida, och i så fall, hur lång tid kommer det att ta? Om Trump kommer tillbaks som president har jag på känn att han träffar en överenskommelse med Putin över huvudet på Ukraina. Om det kommer en republikansk hök med rötter i Ukraina kan det tvärtom bli eskalering.
Västs förhoppning är väl att sanktioner och ett krig som går allt sämre för Ryssland kommer att leda till statskupp följd av tillbakadragande från Ukraina och demokratisering av Ryssland.
Från fransk sida är man nog minst villig att stödja Ukraina militärt under många år. Macron är en av de statschefer som kan komma att vilja ha en lösning då Ryssland får Krim och Donbass.
Om det blir så och bägge parter är med på det, måste FN gå in med fredsbevarande styrkor under lång tid.
Det hör till saken att invånarna i Donbass inte vill tillhöra Ryssland. Det är såvitt jag förstår väldigt få som stödjer invasionen. Invasionen har enat Ukraina. Det innebär att en sån förhandlingslösning är ohållbar i längden, för att inte tala om att den sker över invånarnas huvuden.
"Kärnvapen väntas bli fler - trendbrott", SvT nyheter beskriver det som en trend. Och givetvis något som inte går att påverka.
Sverige var ett av de länder som satte käppar i hjulet för kärnvapenförbudet. FN:s svenska hemsida:
"Sverige står utanför historiskt kärnvapenförbud
En lång tradition av nedrustningsarbete har kommit av sig då Sverige i dagsläget valt att stå utanför FN:s förbudsavtal mot kärnvapen, TPNW. Att avtalet trädde i kraft i början av 2021 var samtidigt en viktig milstolpe i kampen för att avskaffa det allvarliga hot mot mänskligheten som dessa vapen innebär."
Nu måste S släppa sin falska marknadsföring om att vara en röst för nedrustning.
Sverige har redan övat sig på att kriga i Afghanistan på USA:s sida, vilket Biden tackade för när han och Magdalena Andersson och Sauli Niinistö framträdde värdigt och avspänt ("urstarkt stöd" från USA sa Magdalena Andersson).
Och idag har svenska värnpliktiga redan börjat öva i Europa.
Tredje världskriget har redan börjat i Ukraina, men förr eller senare kommer det att brisera helt, och då kommer Sverige gå i täten.
Expressen är kanske den tidning som driver på mest.
Sverige kommer att se mellan fingrarna på att Erdogan bombar Syrien.
Det är väl helt enkelt det att någon som är uppvuxen under kalla kriget och aldrig varit rädd att Sovjetunionen skulle invadera Sverige, såvitt jag minns hade jag aldrig en tanke på det, men däremot vid några tillfällen på 80-talet en kraftig rädsla att USA och Sovjet skulle ryka ihop. En sådan person, som jag tror är ganska vanlig i min generation emedan även de borgerliga partierna ville ha Sverige neutralt, bortsett från en mer militant antisovjetisk borgerlighet som också fanns, och ännu längre höger ut karldentolftedyrkan, en sådan person reagerade lätt VAD FAN HÅLLER DE PÅ MED när USA hade sina krimövningar, det framstod som fullständigt förryckt, varför utnyttjade de sovjetunionens fall och uppförde sig så hotfullt, när de vet mycket väl att det finns en natorädsla i Ryssland? Jag tycker inte om Polen. De förnekar sin aktiva roll i förintelsen, deras företrädare gör krigiska uttalanden och så vidare.
Jag håller helt med Gorbatjov, i uttalandet från 2017.
"NATO and Russian forces and weapons that used to be deployed at a distance are now placed closer to each other, as if to shoot point-blank."
Därför: att fördöma invasionen i Ukraina räcker sällan för talespersoner för västsidan, de måste betona att den var oprovocerad. Det är inte riktigt sant, bland annat för att det började som en etnisk konflikt där även den ryska sidan blev illa behandlad (invasionen ska ha lett till att Ukraina enades, jag tycker medierapporteringen är såpass märklig och känslobetonad att jag undrar om det verkligen stämmer i nuläget. Västsidan betonar suverän demokrati (det var inte riktigt som en demokrati Ukraina beskrevs före invasionen, det här med att Zelenskys barndomsvän är chef för ukrainska säkerhetspolisen, numera före detta, och att presidenten nu på eget bevåg ger denne sparken, är lite typiskt). Är det helt omöjligt att ta avstånd från en invasion utan att vidarebefordra i vissa fall (högst troligen) arrangerade bilder (eller åtminstone försöka ta reda på vad det där som ser fejk ut egentligen handlar om, som influencertjejen som såg ut som att hon var sminkad, omkullvält barnvagn som också ser arrangerad ut, vifta undan förekomsten av desinformation och mänskliga sköldar bara för att det är den sida man hejar på?
Har för mig att det finns ett uttryck som kallas konsekvensneutralitet, jag vet inte riktigt om det är ett publicistiskt ideal, det brukar mest framhävas av dem som vill beskriva invandring och flyktingmottagande som något negativt, medierapporteringen ska vara objektiv och "konsekvensneutral" och rapportera om händelser som är relaterade till invandring, låt oss säga ifrågasättande av afghanska pojkars ålder (nån som sa sig vara 15 visade sig ha ljugit), det konsekvensneutrala idealet handlade (tror jag) om att medierna skulle förhålla sig sakliga och rapportera även om sånt som eventuellt skulle kunna minska viljan att ta emot flyktingar.
Den typen av konsekvensneutralitet verkar nästan som bortblåst när det gäller rapporteringen kring Ukrainakriget (fast jag har ju ingen total överblick såklart), och jag tror att rapporteringen har tagits som gisslan av natobeslutet,
Ann Lindes uttalande tyder på att om svenskarnas rädsla för Ryssland sjunker tillbaks till sin sedvanliga obefintliga rädsla, på den tiden då Ukraina tillhörde sovjetunionen och rätt många inte ens visste att det fanns, då spricker hela kampanjen och de negativa och tveksamma, som var i majoritet redan då ansökan sändes iväg, kanske kommer att bli i ännu större majoritet. Plus att Sverige investerat så mycket i Ukraina, med ett totalt avbräck från neutraliteten, att svenskarnas sympatier måste fortsätta att riktas dit i stället för mot många andra krigshärdar.
Rasismen är uppenbar, den behöver inte ens nämnas: det polska selektiva mottagandet av flyktingar från Ukraina pekade på det, flyktingar med "fel utseende" nobbades; Polen är inget land jag är beredd att försvara.
Rasismen är uppenbar och övertydlig på så många sätt att det blir löjligt att påpeka den, ointresset för vissa krigshärdar i världen beror bland annat på att flyktingmottagandet i detta övergödda land inte är tänkt att fortsätta.
Intrycket är att ju mer tunga vapen USA skickar till Ukraina, desto värre blir Rysslands bombningar.
Spekulation: i ett krig som började på ett komplicerat sätt och där det finns en etnisk konflikt i botten, nationalism och utländskt inflytande från två håll, där är det tänkbart att positioner och lojaliteter kan förändras med tiden, kriget förråar och splittrar och där kan bildas nya allianser, jag tror Syrien är ett exempel på det också, även om det är fler militärmakter som krigar i Syrien än i Ukraina.
Spekulation: om den ukrainska sidan visar sig ha använt sig av mänskliga sköldar i hög utsträckning (FN har riktat kritik mot Ukraina för det) kan det komma på ett ut vem som är den värsta fienden, östra Ukraina har många rysktalande som traditionellt sympatiserat med Ryssland och som varit lite angripna av högerextrem milis tidigare, efter invasionen ska alla ha enats mot Ryssland, men om - jag säger om - Ukraina använder sig mycket av mänskliga sköldar i östra Ukraina, att de använt sig av det är belagt men inte hur stor omfattningen är, då kan de mycket väl bli betraktade som den värre fienden, särskilt om de tar den ryska delen av befolkningen som gisslan.
Och: Zelenskys modersmål är ju ryska, vilket kan tyda på att hans polare SÄPO-chefen också har ryska som modersmål, vilket kan tyda på att han inte gillar när ryssar tas som mänskliga sköldar, så när det då gäller att utreda brott mot krigets lagar kanske det inte känns intressant att bara utreda den ryska sidans brott. Zelensky ger nu en del sparken för att de anses kollaborera med Ryssland, det var väl även en advokat som utreder brott mot krigets lagar som fockades också. Men vette fan om det verkligen är befolkningen i Donbass han försvarar då.
Den fråga som måste ställas i alla krig är ju i vilken mån civila dödas av slarv eller med avsikt, och i det här fallet i vilken mån brotten mot krigets lagar är skiktade efter etnisk tillhörighet.
Tyvärr väcker det liksom inte så stort gehör i Sverige just nu när västsidan massakrerar, det är det man använder Zeitenwende till, nu vänder vi blad, nu är vi rentvådda, nu har världen en enda tyrann.
För min del har jag frågetecken kring evakueringen av stålverket Azovstal, eftersom det måste ha varit en del nassar där och de kan ha velat hålla kvar civila.
tycker också att det verkar vara dåligt med oberoende journalister som inte bara vallas runt mellan utvalda platser.
En artikel som påpekar att anklagelsen om mänskliga sköldar aldrig kan legitimera mord på civila. Skulden vilar fortfarande på angriparen. Jag minns att Hamas anklagades för det, dvs att placera militärt materiel i sjukhus, på daghem och liknande. Jag vet fortfarande inte om det stämmer, och den här artikeln påpekar att såna anklagelser sällan utreds eller debunkas, jag vet inte vad det beror på och artikeln går inte in på det - kanske ICC aldrig lyckats utreda det? Hur som helst är det tydligen ett systematiskt narrativ från rysk sida:
https://www.aljazeera.com/opinions/2022/4/3/why-we-need-to-challenge-russias-human-shields-narrative
ICC har ju börjat utredningen av brott mot krigets lagar i Ukraina och det kommer ju att ta tid. Om FN hade funkat som det ska hade kriget kunnat stoppas för längesen men FN är armlöst när det hade varit bra om det kunnat ingripa men en så att säga oeftertänksam grobian i vissa fall som Libyen när tillräckligt många tänker tillräckligt lite.
Att Ryssland redan förlorat är ett annat narrativ, nu senast antyds det på Aftonbladets ledarsida, och flera experter säger med jämna mellanrum att Putin inte är sjuk utan att det är ett slags trick för att väcka sympati.
Spannmålsexporten måste komma igång, och beroendet av fossila bränslen - det måste väck.
Aha, Kina hävdar att USA lurar Sverige. Men Biden tror ju att det är Schweiz han lurar.
En kompromissfred föreslås.
https://www.svd.se/a/Po6aXR/kaihko-och-honig-ukraina-kan-behova-godta-en-kompromiss
Risken är att Västsidan så småningom börjar att kriget börjar bli för dyrt, och drar tillbaks stödet och låtsas som att det regnar.
Vad blir det då av Ukraina, och vad göra med all den här retoriken om att faller Ukraina går Ryssland vidare och tar hela Europa? Jämförelsen mellan Putin och Hitler har hela tiden varit en hyperbol, och såna är farliga för att de slätar ut, de bidrar inte till förståelse.
Det här är förstås en känslig fråga:
"Varje fredsavtal skulle därför i någon mån behöva erkänna Rysslands krav inte bara gentemot Ukraina, utan Rysslands internationella ställning mer generellt. Den grundläggande politisk-strategiska frågan är i vilken utsträckning västvärlden kan tillmötesgå ryska krav utan att lämna Ukraina i sticket som vi gjorde 2015."
Och här kommer jag med Sjöbris igen: jag tror inte att permanent stationering av amerikanska stridsflyg i Ukraina, som Biden pratar om, skulle vara en förutsättning för fred. Det är lättare att tänka sig att EU eller enskilda EU-länder som Tyskland, Frankrike, Norge, Sverige, hjälper Ukraina långsiktigt.
Men inte med att ta tillbaks Krim för det kommer högst troligen inte funka. Det är inte ens säkert att Krimborna vill det. Krim borde bli en neutral zon, kanske med FN:s fredsbevarande styrkor på plats permanent. Men så länge USA är i faggorna i området tror inte jag att det kan bli fred. Någon villkorslös rysk kapitulation verkar inte vara på väg, det skulle då vara vid massdesertering och revolution, men om till och med jag tänker som Gorbatjov beträffande Natos expansion (jag är ju ingen rysk nationalist eller så) borde väl den åsikten vara ganska spridd i Ryssland, även om man är emot invasionen.
Den senaste svenska kommentaren från politiskt håll jag såg var att Rysslands invasion i Ukraina destabiliserade den europeiska säkerhetsordningen och hotade Sveriges intressen - uttrycket var just intressen, det var inte på tal att Ryssland utgjorde ett militärt hot mot Sverige.
Jag förstår inte att så stora delar av medierna gick med på att blåsa upp den hotbilden.
så småningom tycker.
"En förlängning av en amerikansk kärnvapengaranti till Ukraina verkar orimligt riskabel" - ja, men var det inte lite det Ukrainas natoansökan handlade om, och som vissa gamla barn av det kalla kriget tyckte var nästan osannolik i sig?
Kina lär ju vara på väg att skicka soldater till Ukraina, och jag har på känn att USA:s utspel i Taiwan är en motsvarighet till militärövningarna på Krim, det är en provokation som går ut över civilbefolkningen i de länder där knuffandet och armbågandet mellan stormakterna äger rum.
Nu är det så här att de borgerliga vill se det som en ärorik kamp mellan frihet och demokrati å ena sidan, och diktaturer å den andra. Medan jag har en betydligt mörkare syn på USA:s globala fingerfärdighet. Och det är givetvis därför (och Turkietfrågan) jag menar att natoansökan är destruktiv. Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vilka fiender du drar på dig.
Ingen vet hur det kommer att sluta givetvis, jag misstänker att det är för sent för kompromissen som föreslås i debattartikeln ovan, särskilt efter attacken på Krim.
Missförstånd: Kina och Ryssland har militärövning ihop i Ryssland. Det betyder inte att Kina skickar soldater till kriget i Ukraina.
https://www.theguardian.com/world/2022/aug/18/china-to-send-troops-to-russia-for-joint-week-long-military-drills
Det är fortfarande nånting lite önsketänkande eller hur man ska kalla det över rapporteringen i Väst - man betonar hur förnedrande det är för Putin att behöva krypa för Kina, hur dåligt Kina betalar för varor som Väst betalade mer för.
Det här är lite typiskt:
"En lillebror, eller kanske snarare den utstötte killen i klassen som inte har så mycket att säga till om när den tuffe bänkkompisen bestämmer leken på rasten."
Det kan mycket väl vara så att det är förnedrande att krypa för Kina.
Men många av de här artiklarna ger intrycket att "det är nog inte så farligt ändå, Putin är löjlig, Putin är förnedrad, att han knyter tätare band med Kina är inget särskilt allvarligt". Raljans. Inte vet jag givetvis, men putslustighet och önsketänkande är det intryck jag får.
Lite grann även så beträffande en artikel om att Ryssland var besviket på missilerna de fått av Iran, de funkade inte så bra tydligen.
Då får vi hålla tummarna för att kommande leveranser inte heller funkar.
Fredskompromissen som föreslogs i debattartikeln ovan hade syftet att rädda människoliv, nu och på sikt, men jag tror varken Ryssland eller Ukraina är inställda på kompromiss.
När jag skrev "särskilt inte efter attacken på Krim" menade jag inte att det var moraliskt fel eller ett brott mot internationella regler, jag kan egentligen inte tänka mig något mer rättmätigt än att slå till mot bombflygplan. För övrigt är det väl inte helt klarlagt att det faktiskt var Ukraina, Ryssland säger att det var en olycka eftersom det vore förödmjukande att Ukraina lyckats slå ut flera bombflygplan.
Men det mesta tyder på att det var Ukraina och jag tror att chocken och vreden det lär ha utlöst i Kreml inte kommer följas av att de slickar såren och tänker jaja, men det är väl bäst att vi drar oss tillbaka då.
Släpp snart eller håll bra, heter det i sagan, efter det att Väst bestämde sig för att stödja Ukraina får man inte sluta sända vapen, det vore ett svek.
Men jag undrar över de artiklar som hävdar att Ukrainas chanser att vinna mot Ryssland är goda.
En sak verkar tonas ner i svenska tidningar efter Gorbatjovs död - att han menade att det var USA som pressat fram det nya kalla kriget. Han anklagade USA i skarpa ordalag.
Det betyder inte att han blev populär vare sig i Ryssland eller i Väst,
men det betyder att man kan delta i hans förtvivlan.
Minns en artikel av Doris Lessing, minns den vagt, den var originell, hon ifrågasatte bristen på skyddsrum, menade att förr eller senare blir det kärnvapenkrig och medborgarna måste skyddas mot det. Som jag minns det polemiserade hon både mot fredsrörelsen och mot regeringarna i Väst, båda var lika stora motståndare mot att bygga skyddsrum, fredsrörelsen för att de fortfarande trodde att kärnvapen kunde avskaffas. Att förbereda sig för ett kärnvapenkrig är att godkänna att det kan inträffa, resonerade fredsrörelsen, enligt Doris Lessing. Regeringarna å sin sida menade väl att det skulle bli för dyrt. Det lönar sig bättre att satsa på krigsindustrin. Hur det nu var, hävdade Doris Lessing, som jag minns det, vore det fullt möjligt att bygga sådana skyddsrum. Jag tror att hon hävdade att ett kärnvapenkrig inte behöver bli så förödande att det inte går att gå ut ur skyddsrummen efteråt.
Det var längesen jag läste den här artikeln och jag minns mest att den smakade lite annorlunda, har inga förutsättningar att avgöra om det faktiskt är möjligt att bygga skyddsrum i stor skala, jag tycker själv att det skulle vara en ypperlig idé i stället för bombflygplan över Stockholm, man vet att det kan komma en isolationistisk president i USA och att Italien kan bli fascistiskt igen, man anar att Frankrike och Tyskland tvekar om sitt ställningstagande i kriget, man vet att Polen är revanschistiskt och starkt proamerikanskt, man vet inte hur Ukrainakriget ska gå, men däremot att Sveriges utrikesminister skrivit under på ett glatt och villkorslöst bejakande av kärnvapenparaplyet. Då skulle modiga små avvikare kunna lansera idén om skyddsrum. Det skulle framställas som hopplöst onödigt, dyrt och lite löjligt, nu tänker alla på gangsters och skottlossningar de flesta inte berörs av, högersossarna passar på att lansera idén om husrannsakan utan brottsmisstanke, men ett demokratiskt och humanistiskt parti skulle kunna stå ut med att bli utskrattat, och föreslå en satsning på skyddsrum.
Som jag minns Doris Lessings artikel hävdade hon att vissa länder, bl.a Schweiz tror jag, faktiskt har byggt skyddsrum för sina medborgare.
"Vi vet vad det murkna gamla zombiemonstret går för; det var vi (våra förfäder) som en gång byggde det och ställde det på fötter, för att jävlas med Polen och Turkiet, och som sedan i århundraden pumpade upp det med vår styrka – först frivilligt, och sedan med tvång, för som med alla kriminella organisationer (än i dag varnar ingen för detta) är förbund med Moskoviet lättare att ingå än att ta sig ur… Det var de ukrainska kosackerna som gav ryska armén dess rykte som oövervinnelig i fälttågen mot Turkiet (där de hade ett egenintresse och stred för sin egen sak), och därefter var det alltid ukrainare som utgjorde ryska arméns stomme, officerskårens lägre och mellersta skikt, såväl under tsarerna som under bolsjevikerna; att kriga har vi alltid varit bra på."
Det här är Sveriges hedersförfattare idag, ganska lustigt för det är en typ av nationalism och idealisering av krig som länge inte ansetts som ok. Det är en variant av fascism, men fascismen är på frammarsch på många andra ställen också, Italienska Meloni har f.ö det gemensamt med ukrainska nationalister att hon dyrkar Sagan om ringen.
Men i alla fall grattis Bokmässan, och kom ihåg att konsten att döda inte är så svår, alla har kapaciteten.
Maffiamord är intrycket av de här mystiska dödsfallen inom Rysslands elit. De som är insatta i Rysslands ekonomiska system brukar ju säga att perestrojkan rann ut i en råare form av kapitalism, alltså konkurrenter skiter i spelregler och hotar eller dödar varandra. Kännetecknande för maffia. Historiskt sett i Italien har maffia inte gått hand i hand med fascism, tvärtom gick Mussolini hårt fram mot cosa nostra (eftersom han kunde skita i rättssäkerhet och annat trams). Husrannsakan utan brottsmisstanke är en liten bit i det pusslet. Om det inte är en myt använde han sig av förnedring (mafiosi på Sicilien tvingades bli betjänter, passa upp vid middagar och liknande, stolta men kanske föredrog det framför tortyr och död), medan de allierade samarbetade med maffian för att knäcka Italien. Idag är läget annorlunda. Jag har inte så bra koll på Meloni, vad hon har för relation till maffian och om hon kan ses som en sorts Vittoria Buonaparte, om jag får anspela på Den skenande planeten.
Hon är kvinna. Jag vet inte hur hon ser på Transnistrien, pseudoaztekisk nationalism eller Visegrad.
Eller kosacker, för den delen.
Jag ska inte ha något emot kosackromantik, väpnad folklore och historisk chauvinism kommer ganska sannolikt prägla de närmaste århundradena och framtidens Magdalena Andersson kan komma att ta på sig en vikingahjälm likväl som att hänvisa till Karl XII. Man kommer att överrösta ekot genom att ropa om forntida krigare.
Maffia och blodig maskerad. Inte bara på ett håll utan på flera.
Det behöver inte bli så farligt. Jag tror det behöver bemötas med något annat än vaga klagosånger om nyliberalismen.
Eller nåt. Det SKA bli bloggpaus igen. Det var ju syftet. Bloggpausen var lång. Den bröts i och med kriget.
Det heter nationalromantik (det här med kosacker), det behöver inte vara regelrätt fascism men är en del av fascismen.
"Men alla män skulle dra i fält, men min man lunka efter. Och alla män hade nya byxor men min man hade inga". osv.
En svensk skämtvisa från stormaktstiden. Det var väl var tredje svensk man som dog i krig.
Jag tänker på det eftersom svensk kulturvärld verkar lunka efter.
Jag har inte sett den här pjäsen men så här har det låtit i Sverige så länge jag kan minnas:
"”Forna dagar” berättar träffsäkert i kammarteaterform om nationalismens många tankefel."
https://www.svd.se/a/8QbWQd/valtajmad-diskussion-om-svensk-storhetstid
Alltså att nationalismen och ursprungsmystik är ett tankefel.
Det här är liksom gammal skåpmat att påpeka, men det är nåt man fått lära sig i skolan.
Svenskar är världens fredliga och nationalism är inte bra. Även att ha svenska flaggan på sin tomt kunde ses med misstro, antingen var det suspekt främlingsfientligt eller bara töntigt.
Men nu, via Rysslands angrepp på Ukraina, blir nationalismen återupprättad via kosackromantik.
Det är roligt att se. Med roligt menar jag spejsat.
Fast förresten, det är inte något särskilt nytt det heller.
det liksom offentligt påbjudna har varit en nedlåtande välvillig syn på andra utomeuropeiska kulturer, mångkultur (det där har vår nya statsminister tvärt huggit av, med sitt uttalande om att här ska vi inte ha några somalitowns osv). Det är ett helt annat sosseri som trätt fram, de föreslår husrannsakan utan brottsmisstanke, antyder att assimilering står på programmet, och rentav nåt slags filtreringsprogram i Orten).
Det har varit ett återkommande tjat i den här bloggen, obalansen i synen på förmodern folkkultur, pågående eller sovande, eftersom det varit så inkonsekvent. Varför var det så ok att Nalin Pekgul hade kurdisk folkdräkt i Riksdagen, medan alla tyckte det var löjligt att Jimmie Åkesson hade det?
osv. Från barn och dårar ska man höra plattitydfrågor.
Tillbaks till början på resonemanget:
de flesta svenska kulturskribenter tycker troligen att svensk nationalism är ett tankefel fortfarande. Väpnad folklore är bara för andra folk. Men frågan är om inte de nya sossarna med sin nya husgud och tal om krigsvinter och de betalar i blod vi bara med höjda elpriser, kan få igång den svenska nationalromantiken: "vi har alltid varit bra på att kriga" skrev den ukrainska författaren, om några år kan det vara ok för en svensk att skriva: vi har alltid varit vikingar och karolinger.
Jag tror att ryska kosacker förekommer i den den nya ryska nationalismen, och ukrainska i den ukrainska nationalismen.
Vittoria Buonaparte vet inte vem Napoleon var. Det är hennes far som tagit sig efternamnet.
Väpnad folklore och blodig maskerad (historiserande pastisch): Moctezuma III är t.ex inte aztek på riktigt.
Det Carl Bildt föreslår, i en intervju i SvD idag, innebär i praktiken att Nato ska göras mer oberoende av politiskt inflytande. Frågan kommer upp apropå att Trump kan komma att återvända, eller någon annan som - det sägs inte i klartext men det är ju så - kan tänkas dra tillbaks eller minska på det väpnade stödet till Ukraina. Allt bygger på amerikansk vapenleverans, utan den faller Ukraina. Och det var den tunga vapenleveransen och sanktionerna Putin inte var beredd på, trodde det skulle bli en promenadseger, och att Europa skulle tänka jaja men Ukraina har tillhört sovjetunionen och Ryssland och Ukraina har krigat många gånger, synd om Ukraina men det där ska vi inte lägga oss i. Ukraina ansågs ju för korrupt och med ett för stort inslag av högerextremt inflytande för att godkännas som EU- eller Nato-medlem. Men i stället vann dominoteorin, dvs en väldigt effektiv (mer ovisst om den verkligen är sann) teori att faller Ukraina går Ryssland vidare in i Europa. Att Ryssland inte förklarat Ukraina krig i formell mening och att den ryska armén anses ganska svag, har inte stoppat dominoteorin: den råder fortfarande: orsaken till att Ryssland inte får vinna kriget i Ukraina är att då kommer de gå vidare in i Europa. Trots sin skraltiga armé och trots att förberedelserna inför invasionen av Ukraina knappast kan sägas vara förberedelser för ett krig med Nato.
Nåväl, kriget är dyrt för USA; miljarder och åter miljarder, och en Trump eller liknande skulle mycket väl kunna slå en pling till Putin och Erdogan och komma överens om något, över huvudet på Nato.
Det är det Carl Bildt vill förhindra, och för att försäkra sig om att det inte ska kunna ske, bör Nato som oberoende militär organisation stärkas.
Det demokratiska inflytandet minskar givetvis på kuppen, inte bara i USA utan i Europa. Det militärindustriella komplexet ska alltså lösgöras ännu mer från parlamenten i medlemsstaterna.
Det krävs mycket tillit, auktoritetstro, rädsla eller krigslängtan för att befolkningarna ska gå med på det. Eller det givna: det där kan jag ändå inte göra något åt, låt dem hållas, de höga herrarna.
Sverige är ett rikt land där en majoritet av invånarna har det väldigt gott ställt, och det är osannolikt att torgen skulle fyllas av demonstranter som ifrågasätter just detta.
Bra av Jenny Nordberg, men artikeln väcker såklart vrede bland dem som är övertygade om att Ukraina kommer att vinna kriget, med USA:s hjälp.
https://www.svd.se/a/4ojLd9/usa-krigar-inte-men-satsar-miljarder-pa-seger
Zelensky har ju talat om återerövring av Krim, men det skulle sannolikt leda till civila dödsoffer varav rätt många kanske inte ens vill bli befriade av Ukraina alls. Folkomröstningen var säkert manipulerad, men majoriteten på Krim är ryssar och demonstrationen mot Sea Breeze var som jag förstått det ett uttryck för mångas missnöje.
Slaget om Cherson beskrivs ibland som avgörande för om USA ska skicka mer vapen: Ukraina måste ta tillbaks Cherson, misslyckas de blir det mer eller mindre stopp på vapenleveranserna.
Cherson är inringat, kanske Zelenskys gamla polare den avskedade säkerhetschefen är kvar därinne? Han gjorde ett rätt sympatiskt uttalande, minns det inte exakt nu men ett konstaterande av att det inte var så jävla lätt.
Kollaboratörer lär avrättas utomrättsligt, det är ett slags partisankrig inne i Cherson.
Sen sprids det en del desinformation även från ukrainskt håll, inte bara ryskt.
Det här är ju inte så trevligt men jag är intresserad av fakta i detta krig. Det cirkulerar uppgifter om att 113 000 människor dött i Mariupol, men riktigt så illa verkar det inte vara.
https://www.ohchr.org/en/news/2022/08/ukraine-civilian-casualty-update-29-august-2022
"Team Kristersson har en högre ambitionsnivå¨" när det gäller Nato, skriver SvD:s ledarsida: självklart, de har inget emot att stärka Natos autonomi gentemot ländernas parlament, de och deras väljare älskar Nato och ser pax americana som motsvarigheten till Romarriket, deras väljare tyckte att invasionen i Irak var något att bråka om utöver att det innebar ett slöseri med amerikanska resurser. Jag skojar inte. De gillar kärnvapen, ser sätta hårt mot hårt som enda lösningen på internationella konflikter, och menar att det hade varit alldeles utmärkt om USA vann Vietnamkriget.
Sossarna har bättre väljare, och bättre folk bland sina politiker. Trots allt, skulle jag vilja tillägga. Det blir jävligt fasansfullt här uppe om team Kristersson, M, SD, L, KD, vinner. Bland annat kommer de redan rika bli ännu rikare. SD är väldigt impopulära i stora kretsar, så det kan bli stökigt.
Jag tror det blir stökigt i Europa också. I Frankrike är Macron redan rätt impopulär, det finns mycket natokritik och skepsis mot USA både till vänster och till höger; är fransmännen beredda på de här uppoffringarna? Är deras övertygelse att Ryssland skulle gå vidare in på Natos område om Ukraina faller, och om inte, är deras solidaritet med Ukraina så stark att de är beredda på uppoffringar?
Sverige är ett väldigt rikt land och det är tänkbart att det inte kommer bli riktigt lika tufft här. Dessutom är amerikanismen betydligt mer genomförd, jag tror även att folk kan känna sig mer befryndade med ukrainarna än man gör i södra europa, bl.a på grund av likhet i utseende.
Tyckte inte att invasionen i Irak var något att bråka om, skulle det stå. Många var helt enkelt för, bra att gå in och störta en diktator med militära medel.
Det här med att låta Ryssland kriga av sig i Ukraina, det har varit rätt häpnadsväckande uttalanden från amerikansk sida. Sen är det en grej i Jenny Nordbergs artikel jag undrar över, det står att det är amerikanska högerextrema som börjat tala om kriget som ett proxykrig, men jag tror att det har funnits såna diskussioner rätt länge och även bland liberaler.
Väldigt skönt att det här är en liten blogg bestående av kattkvinnogissningar, jag slipper alla de arga männen som drar till med rysstroll.
Hade kanske dragit till med något lika lågt som svar: åk gärna till Ukraina och kriga själv.
"De slåss för allas vår frihet och demokrati": dominoteorin alltså, jag menar att om det verkligen är så, blir cynismen skriande: då får väl Nato och USA förklara krig mot Ryssland. Om man menar att Putin är en motsvarighet till Hitler, och invasionen av Ukraina en motsvarighet till den av Polen 39, då får man göra som Storbritannien och Frankrike, förklara Ryssland krig. Inte förvänta sig att ukrainarna ska dö för alla andra.
Även tveksam till alla de här vinklingarna som sagt var, Ryssland är desperat, de har ingen plan B, Putin är förödmjukad av Kina, eller redan det som flera manliga skribenter (jag tror det är en slå sig för bröstet-historia, min pappa är starkare än din pappa) skrev nästan direkt efter invasionen: Ryssland har redan förlorat - bortsett från att krig aldrig utvecklas som någon förväntat sig, bägge sidor förråas, andra intressenter kan lägga sig i kriget osv, så blir det givetvis svårt att göra sig en uppfattning om hur det går och kommer att sluta, när mycket verkar präglas av önsketänkande.
Svenska militärer är jätteglada för att det känns mer som på riktigt idag, och för att deras status ökat efter en lång period då alla tyckte nedrustning var en bra grej.
Svenskarna verkar fortfarande tro att Sverige är Rysslands intresseområde, och om Ukraina faller går Ryssland in i Sverige, kanske inte i morgon men på torsdag. Att den rysk/ukrainska historien ser väldigt väldigt annorlunda ut än den svensk/ryska är liksom inget som går in.
"En galning i vårt närområde" (Ygeman), frågan är om det verkligen är galenskap, och om planen är att förklara krig även mot Nato.
Artikeln med ett förslag till fredskompromiss verkade utgå ifrån ett scenario där det inte är självklart att Ukraina vinner och Ryssland förlorar, och att Ukraina inte kommer lyckas med att ta tillbaks Krim, och att man bör försöka få ett stopp på slakten.
Den sticker av mot artiklarna som hävdar att Ryssland är desperat, misslyckas, saknar plan B. Att det bara är en tidsfråga tills Ryssland drar sig tillbaka med svansen mellan benen, och att man (dvs ukraina) bör uppmanas att kriga tills de gör det, hur många som än dör.
Varför så förvånade över att Ukraina lagt "locket på"?
Mest sannolikt är väl inte att det går helt dåligt, utan att det som sker inte skulle få världsopinionen att tycka att ukraina är rart: omslag på Vogue är en sak, krig en annan. Det måste ju dö ukrainare, både ryssvänliga och icke ryssvänliga, när de går till attack.
Nu uppmanar de befolkningen på Krim att förbereda skyddsrum, men jag tror inte de vill bli befriade av Ukraina.
Artikeln av den här lite Svoboda-artade författaren hävdade att det var ukrainska soldater som var den hårda kärnan i bolsjevikernas armé - vem vet, det kanske var de som var värst på våldtäkt också?
Världsopinionen är knappast inställd på att bejaka krigets råhet, särskilt inte när ukrainarna går till angrepp i stället för att försvara sig.
Nordeuropeisk fascism är värre än sydeuropeisk. Det sa Klemperer redan medan förra seklets andra slaktfest pågick.
Granskningsnämnden kritiserar P4 för ensidighet i Natofrågan.
https://www.journalisten.se/nyheter/natoforesprakare-fick-inte-moteld
Hittade det hos Magda Gad! Hon kommenterar: Fast det var väl ändå inte bara P4?!
Nej, det var inte bara P4. Det var rätt mycket över hela medielinjen, skulle jag säga. DET VAR ENSIDIG PROPAGANDA, undanviftande av riskerna, och till ganska stor del målade man upp bilden av att Ryssen stod vid gränsen.
NATO-vänligheten tog ett skutt uppåt eftersom många svenskar suggererats att tro att Ryssland hade för avsikt att invadera Sverige. "Ensam är inte stark, ensam är bara ensam","Lilla Sverige klarar sig inte ensamt".
Det där är ren bullshit, inget tyder på att Ryssland hade tänkt erövra hela Europa. Eller att de hade haft förmågan att göra det, för den delen.
Så, det är som EMU-debatten fast folk inte lyckades stå emot den här gången: som ett helt T-banetåg inklätt i Ja till Nato, häng med eller bli kvarlämnad på perrongen, där kommer Ryssen och tar dig!
Varje gång det dyker upp saklig kritik väcks hoppet att Sverige ska dra tillbaks sin ansökan, Turkiet verkar fortsätta blockera och kräva mer utlämningar och inskränkning av mötesfrihet och liknande, och Sverige svansar omkring fortfarande i stället för att säga: tack men nej tack, vi har vår stolthet.
Ryssland kommer garanterat INTE invadera Sverige om vi drar tillbaks Natoansökan.
Inga bilbomber för min skull.
Jag kan inte krigets lagar ordentligt, men bilbomber mot tjänstemän som samarbetat med ryssarna tycker jag är maffiametoder. Tjänstemän är för övrigt inte soldater.
Tycker de att de behöver göra detta för sin egen skull, för att vinna kriget, är det en sak, men om någon säger att "de slåss för allas vår frihet" en gång till, säger jag nej en gång till.
Zelensky har förbjudit över tio politiska partier. Han tillsatte sin barndomsvän som säkerhetschef.
Apropå att Ukraina börjat kallas "en demokratisk stat"...
Yulia Tymoshenko tillbakavisar förhandlingar eller kompromisser - "the only path to peace is victory on the battlefield" - och då inklusive återerövring av Krim.
https://www.youtube.com/watch?v=zqRH7dx9xE4
Inklusive bilbomber, då.
Ärligt talat, får lite dåliga vibbar av den bruden, vet inte om det är flätorna eller vad det kan handla om. Knepigt med flätor över huvudet.
Det var en tramskommentar, i enlighet med principen tänka högt och låta även ovidkommande reaktioner göra sig hörda.
Viktigare är att Jenny Nordbergs artikel var helt okontroversiell, men retar gallfeber på dem som tror att en artikel i Sverige har någon påverkan på USA:s vapenleverans eller inställning till Ukraina, eller att den kan ha ett avgörande inflytande på stödet för Ukraina i Europa. I själva verket tar den upp saker som diskuteras på andra håll, och man kan påminna om att Sverige faktiskt inte befinner sig i krig, ännu i alla fall - yttrandefrihetslagarna ändras när ett land ligger i krig, än så länge är det tillåtet att tänka lite utanför mainstream.
Ja, i en liten blogg går det bra utan att dra på sig de ursinniga, det är först när det är i tidningen som det blir mer på allvar.
Visst kan det bli så att Ukraina vinner över Ryssland, inklusive tar tillbaks Krim, och att Ryssland drar sig tillbaks och Transnistrien återgår till Moldavien och sanktionerna knäcker Ryssland. Och EU går med på att betala för Ukrainas återuppbyggnad och ger Ukraina förtur in i EU framför andra länder som står i kö, utan att det blir protester, och så vidare. Det här enkla scenariot.
Men det kan lika gärna hända att USA får en president som tycker att kriget har blivit för dyrt, eller Europa tycker att det blir för dyrt, eller Ryssland får vapen inte bara från Nordkorea och Iran utan Kina, och då är det inte säkert att Yulia Tymoshenkos och Zelenskys linje funkar, utan det som skulle kunna funka är om man kommer fram till en kompromiss.
Jag skulle gärna se FN:s fredsbevarande styrkor i hela Ukraina, innan det kan ske måste det till fredsförhandlingar, och det är ingen part beredd på.
Hur som helst, pennan är förvisso mäktig men hotet från en enda artikel överdrivs av till exempel Hynek Pallas.
Det är inte så bra det här "vi måste göra som Kragh säger". Det är auktoritärt.
Nu har visserligen varken Pallas eller Kragh tankarnas allmakt över skeendena vare sig nu eller i framtiden men just därför är det inte ok att försöka slå fast en enda korrekt attityd.
Om de är liberaler, vill säga (lite oklart där). I så fall bör de hålla sig till repressiv tolerans.
En synpunkt som har tystnat/tystats, så gott som nerklubbad av pseudoliberalerna i Sverige, är den om att Natos expansion och USA:s militärövningar i regionen varit för aggressiva.
Det var inte bara Gorbatjovs ståndpunkt utan t.ex påvens, vilket svenska ledarskribenter förklarar med att han är dum i huvudet eftersom han kommer från Latinamerika och av den anledningen inte är i besittning av den erforderliga proamerikanismen.
Nu skulle jag (om jag var drevkonsult) råda alla att aldrig nånsin överhuvudtaget debattera på twitter, där pseudoliberalerna viftar med munkavlarna och kallar det ena och det andra för proputinism.
Man vill inte att de få avvikande rösterna mals ner och krossas som det ofta är i Sverige.
oinloggad Maja
Problemet med artikeln var att Nordberg skriver att USA, och andra västländer som leverar vapen, bör sätta press på Ukraina för att få dem till förhandlingsbordet. Det studsade åtminstone jag till över.
Men att kalla USA:s deltagande proxykrig, eller påpeka att det är amerikanska intressen som styr deras inblandning, är nog bara helgerån i lilla Sverige.
ja det kanske hon gjorde, när du säger det.
Yulia tymoshenko säger, i den där videon, att det har börjat komma önskemål om att Ukraina ska fredsförhandla.
Den här, som jag länkade till tidigare:
https://www.svd.se/a/Po6aXR/kaihko-och-honig-ukraina-kan-behova-godta-en-kompromiss
Skulle tro att Frankrike och Tyskland är bland de länder som skulle vilja se en kompromissfred.
Medan USA talar om att vinna kriget.
Jag kan tänka mig att Frankrike inte är så piggt på ett ukrainskt återerövrande av Krim t.ex. Det blir en utvidgning av kriget. Återtagandet skulle troligen bli mer blodigt än annekteringen.
Men USA verkar ha för avsikt att placera en militärbas där.
Eller det vet jag i och för sig inte om de planerar, i nuläget. Det jag däremot vet, är att jag inte tycker att det är en god idé.
Good night
Skicka en kommentar