Vid strax efter två lastade jag in lilla ponnyn i släpet och åkte bort till förskolan och plockade upp barnen. De tyckte det var väldigt spännande att bli hämtade tidigt, och att få följa med när Assim skulle till tandläkaren. Jag brukar ju ta ut veterinären och kolla tänderna hemma i stallet med förra gången anade veterinären att Assim har en tandsjukdom EOTRH;

(Sjukdomen karaktäriseras av inflammatoriska förändringar tanden, tandroten och det omgivande käkbenet som leder till att de normala vävnaderna succesivt bryts ner och löses upp (resorberas). 

Det är främst framtänderna och delen av tänderna under tandköttet som drabbas, så därför åkte vi igår in med Assim för att röntga tänderna och ser hur det stod till. Barnen fick som sagt följa med och tyckte det var spännande, och kanske lite läskigt, när Assim fick en lugnande spruta och nästan somnade i undersökningsspiltan. Sen gick vi ut medan röntgenbilderna togs, och sen kunde vi gå in igen. Röntgenbilderna bekräftade att Assim har tandsjukdomen, men i ytterst tidigt stadie vilket kan ses som något bredare tandrötter på ett par tänder. Han bedöms därmed inte ha något problem med detta i nuläget och veterinären gjorde en kvalificerad gissning på att detta kommer bli ett problem först om ca fem år, men han rekommenderade en ny röntgen om två år för att se hur det har utvecklat sig. Det finns inga förebyggande åtgärder på detta, mer än att hålla koll på det hela och vid något tillfälle kommer man bedöma att man ska dra ut de tänder som är långt gångna i sjukdomen för att minimera smärta hos hästen. Men detta är förhoppningsvis aktuellt först om ca fem år som sagt, och det är ju ett tag dit!

Efter detta gjordes en vanlig tandkoll och Assim fick två mindre foderinpackningar rensade och några vassa kanter slipade. Jag assisterade genom att hålla i Assims huvud och barnen fick var sitt paket russin och satt ganska snällt på var sin stol.

När allt var klart fick vi vänta en stund ute vid bilen så Assim kvicknade till innan vi kunde lasta och åka hemåt. Han är ju inte alls förtjust i att åka släp, men med en knuff i rumpan gick han på släpet och han står snällt och så, men han är sjöblöt av svett efter resan stackarn. Så det var en glad ponny vi släppte ut i hagen när vi kom hem, skönt att vara hemma igen!

Och det har jag inte nämnt heller, men Kaprifol sköter sig ypperligt ensam i hagen när Assim är ute på ponnyvagnrunda eller iväg på annat vilket är väldigt skönt. Hon kan ju se de andra hästarna i hagen bredvid, men hästar tänker ju sällan logiskt så det var inte en självklarhet att det skulle gå bra då hon i yngre dagar hade väldigt svårt för att vara ensam och det är inte något jag direkt tränat på. Men det har inte varit några problem som sagt!