En gänguppgörelse som spårat ur, eller en mördares blodiga verk? Det är frågan som åklagare Jana Berzelius och Norrköpingspolisen ställs inför i Nio liv. Fyra medlemmar ur samma gruppering mördas inom en kort tidsperiod; de första tre offren i en park och det fjärde med en sprängladdning. För en yttre betraktare ligger det nära till hands att se den första händelsen som en katalysator och utlösande faktor för det fjärde mordet som filmas och läggs upp på Youtube. Men frågan är om det verkligen rör sig om en och samma hjärna bakom morden, eller om det är helt olika gärningsmän och motiv som ligger till grund.
Jana Berzelius fortsätter liksom i de tidigare böckerna att balansera på en skör linje mellan sitt förflutna och sitt nuvarande, ordnade liv. Minsta felsteg hotar att avslöja vem hon egentligen är, vilket ofta får henne att töja på lagrummets gränser. Likt en katt med nio liv tar hon sig ofta ur knipan, men hon har också en akilleshäl i form av en kärlek hon får allt svårare att motstå.
I Nio liv börjar poliskollegan Henrik för första gången misstänka att Jana Berzelius besitter sidor som hon är mån om att dölja, och att hotet om avslöjande nu blir så påtagligt skapar en nerv i den här boken som bidrar till dess bladvändarkvalitet. Emelie Schepp behandlar också en den rykande aktuella samhällsproblematiken med gängkriminalitet och den hotfulla tystnadskultur som följer i dess spår och effektivt sätter munkavle på dem som har fastnat i gängets nät. Nio liv är kanske inte min favorit i serien, men det är en effektivt återberättad kriminalroman med en välbalanserad blandning av rivig action och samhällsfokus där Emelie Schepp bevisar att hon kan sitt hantverk innan och utan.
Utgiven av HarperCollins Nordic, 2020.
Johannas Deckarhörna 