En ung flicka försvinner på vägen hem från skolan och en kvinna får sitt liv slaget i spillror när hennes dotter och make går genom isen. Mannen överlever men blir sig aldrig lik, hans psyke är söndertrasat för all framtid. När den försvunna flickan påträffas mördad i Stockholm har det gått fem år sedan hon försvann, och via övervakningskameror uppdagas att det finns ett vittne. Den sköra mannen råkar befinna sig vid lekparken när brottet begås, men vad har han egentligen sett, och hur ska Joona Linna och hans kollegor få honom att prata om det? De bestämmer sig för att konsultera Erik Maria Bark som spelade en av de centrala huvudrollerna i den första boken: Hypnotisören.
Lars Keplers Spegelmannen är ännu en thriller som balanserar på gränsen till det ofattbara. Det är en realistisk värld fylld av karaktärer vi kan relatera till som skildras, men den ondska de tvingas konfrontera och det motstånd berättelsen hämtar ur den kampen ligger ofta på vansinnet rand. Samtidigt är det just förmågan att våga ta ut svängarna som gör Keplers böcker till halsbrytande läsupplevelser, bakom varje vändpunkt väntar något värre än läsaren kunnat föreställa sig och överraskningsmomenten är ständigt närvarande. Allt detta görs med en bottenförankting i det mänskliga psykets vindlande katakomber som gör att handlingen landar där den ska och skapar en form av beröringspunkter som håller läsaren i ett fast grepp. Spegelmannen är driven i sin berättarteknik och uppnår önskvärd blodisande effekt; Lars Kepler levererar exakt det vi i seriens åttonde del förväntar oss och vill ha.
Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2020.
Johannas Deckarhörna 