Huvudvärken har fått sin förklaring. Bihåleinflammation.
Dålig karma, otur eller bara att nåt virus/bakterie verkligen tycker om att bo på five star-all inclusive? Vem vet.

Att ligga ner gör ont. Att böja sig framåt gör ont. Att tänka gör ont. Att titta gör ont. Ont, ont, ont. Och allt detta snor. Och nysningar, säkert minst sju i rad varje gång. Är som klippt och skuren för en sån där traditionell reklamfilm för anti-förkylning-mediciner.
Så jag gör så gott jag kan genom att kurera med varm dryck, filtar, mössa, nässpray och vila. Vansinnigt tråkigt, men har inte så mycket val.

Försökte kolla på film igår. Det gick bra i två minuter. Alltså bokstavligt talat två minuter. Jag hann knappt förbi introt innan jag hade somnat. Mitt normalläge är mer som en duracellkanin med femtioelva grejer på gång samtidigt, en gedigen att-göra-lista som bockas av stegvis, tankar som ivrigt löser av varandra och svårt att sitta still. Nu är det mer sengångaren som är mitt spirit-animal. Allt går i slowmotion, att bre en macka kräver vila efteråt, tankeverksamheten är avstängd och horisontellt soffläge är det mest tilltalande eftersom det är för jobbigt att sitta upp nån längre stund.

Alltså ni hör ju vilket ynk jag är. Och ni vill nog inte ens veta hur lång tid det tog att skriva ihop det här. Men jag ville bara få ur den lilla frustration jag orkat bygga upp angående att vara sjuk. Nu ska jag återgå till att äta köttbullemacka, dricka varm choklad och kolla korta klipp på instagram eftersom det är lagom utmanande för min koncentrationsförmåga i dagsläget.

Jag har ett gäng blogginlägg kvar att skriva för att nå mitt mål om minst 24 st det här året. Så om det dyker upp minsta lilla energi eller idé för det så har jag ju åtminstone gott om tid över för att ta mig mot det målet. Det kanske får bli det positiva i denna skräptillvaro. En möjlighet att bocka av ett årsmål. Inte fy skam! (Den obotliga optimisten har talat, det finns något bra att hitta i det mesta).