Allt roligt har ett slut, så ock resor. Efter att ha inlett den här bloggserien med det praktiska och sedan berättat om platser och sevärdheter jag besökt är vi nu framme vid några avslutande reflektioner, funderingar och tankar.

Jag var lite nervös över min packning. Längesen jag reste (undantag Skåne, men den packningen kan jag utantill). Och jag provade att packa i liten resväska eftersom jag skulle förflytta mig (checkade in den – jag fattar inte varför så många måste dra in alla sina tillhörigheter i kabinen). Spännande vid uppackningen – vad hade jag glömt? En sjal – det finns nya att köpa. Se’n kris och katastrof – extrabatteriet till stora kameran! Specialbatteri så ingen lust att lägga tid på att leta upp en butik. Laddaren var med så varje kväll fick befintligt batteri laddas. Finns lösningar på det mesta!

Väldigt vacker inflygning till Neapel! Vi kom österifrån över bergen som var inlindade i dimslöjor och över alltihop ett blått himlavalv.

”When you have been in Naples, Rome is boring” sa italienaren jag träffade före resan. Receptionisten på mitt boende i Rom sa om Neapel: ”Either you love it or hate it!”. Det finns de som menar att Rom är Italiens hjärta och Neapel dess själ. Så vad tyckte då jag om Neapel? Jag rörde mig mest i ”historiska centrum” där det var trånga, skumma gränder med slitna hus, massor av klotter och skräpigt. Inte det bästa intryck. Påminde mig lite om de gamla delarna i Chania och Rethymno här på Kreta fast i Neapel var det mer klotter. Trist när man inte är rädd om sin historia, bevarar gammal arkitektur osv. Givetvis en pengafråga, jag inser det.
Jag blir alltid lite sorgsen när jag ska lämna ett resmål, men kände lättnad när jag lämnade Neapel. Det är en fascinerande stad med samma rytm morgon, middag, kväll och däremellan. En vibrerande stad med en livgivande, medryckande energi. Samma energi som är, tyvärr, så tröttande. Jag är nog mer intresserad av Neapels historia än Neapel i sig.
Rome boring? Aldrig!

Resan till Italien fick ju på sitt sätt ersätta den där Englands-resan som inte blev av trots tre försök, men det blev något av en vandringsresa i alla fall. I stort sett alla dagar (utom resdagarna) gick jag en mil eller mer.
Och det blev nya vägar och gator även i Rom. Jag ville bo på samma ställe som sist i Monteverde, men Carla hade fullbokat. Så jag hamnade i en annan del av sta’n, norra delen av Quartiere IX Appio Latino, och det blev så bra.

Jag får ibland frågan varför jag går så mycket, varför jag inte tar buss och tåg. Flera skäl. Jag får upplevelser på vägen till och från dagens mål som jag annars inte fått. Jag tycker om att gå (är ju vandrare…). Jag har rest både med ressällskap och ensam och jag gitter helt enkelt inte att ovanpå allt annat ta reda på busstider, biljetter, metrotider, stationer osv när jag reser ensam. Jag gör all planering, bokning osv ensam. Jag har ingen som jag kan säga ”du kollar det” eller ”du fixar det”. Allt måste jag ta reda på och fixa själv så då får några saker stryka på foten. Gör inget för jag vinner ju alla spontanstopp!

Det sägs ofta att man ser så mycket när man åker tåg. Sträckan Neapel och Rom är urtråkig. Jag trodde att jag skulle få njuta av landskapet, men det var tunnlar och vallar. Då och då skymtade en bit landskap om man var snabb.

Jag är en stor kaffeälskare! Alltså av gott, starkt, smakrikt kaffe. Det finns ingen som kan göra espresso som italienarna! På morgonen inom på nå’t litet ställe där det redan stod folk och svepte dagens första kopp. En espresso är en riktig kickstart på dagen!
Undrar du varför alla står upp och dricker? Dels är de på väg och en espresso är inget man smuttar på. Dels är det billigare att dricka vid disken än att sitta ner.
Espresson i Neapel sägs vara speciellt perfekt. Inte pga bönorna utan vattnet!

Restaurangerna i Italien stänger kl 16 och öppnar igen vid 19 – 19:30. Så vettigt! Det borde tavernorna här i Grekland införa. Varför sitta och vänta på några få strökunder? Knasigt.
Annat som jag uppskattade jämfört med här på Kreta: italienarna lagar mat i olja, men serverar det utan olja, bara några droppar. Här är det ibland lite väl mycket olja på tallriken. Hur nyttig olivoljan än är så är det fett. Och vi vet alla var fett sätter sig.
Kunna beställa ett glas vin och alltid få in ett gott vin! Här händer det ibland att tavernor kör med hemkört (jag har t o m fått höra som försäljningsargument att ”vinet är färskt!”) eller billigt vin. Surt, skarpt – inte gott. Och en måltid består av både mat och dryck så vin som inte är gott förstör hela måltiden.
Portionerna var normala medan de här ofta är väldigt stora – ibland så stora att man tappar aptiten.

Och nu till en fundering där jag måste väga mina ord så du inte missförstår mig. Jag anser att fattigdom är förfärligt och att hemlösa är ett stort misslyckande för civiliserade, västerländska länder. I pelargången mitt emot Arkeologiska muséet och i pelargången vid Basilica Reale Pontificia San Francesco da Paola vid Piazza del Plebiscito ”bodde” hemlösa i kartonger, små tält, på madrasser med plastskynken över. Det finns tre förlorare: sta’n, de hemlösa och de andra (invånare, turister, gäster m fl). Sta’n ger inget bra intryck, signalerar inte trivsel och säkerhet. De hemlösa får en ständig påminnelse, framför allt när de ser turisterna, att de är på absoluta botten. Jag vet givetvis inte vad sta’n gjort för de här människorna, men nog borde det finnas härbärgen och hjälp till egen bostad. Visst, jag vet att inte alla hemlösa tar emot hjälp, men kan vi bara ge upp? De lever inget människovärdigt liv. Jag menar alltså inte att man bara ska köra bort dem utan ta tag i problemet och ge hjälp och stöd. Alla vinner på det, speciellt de som behöver det mest.

Jag tycker om att gå in i kyrkor och njuta av arkitektur, skulpturer, målningar och annan konst. Det är faktiskt också underhållande. Dels finns symboler som jag gärna skulle vilja veta vad de betyder. Varför har Maria, Jesu moder, så ofta både gloria och drottningkrona? Varför står hon ofta på ett blått klot? Varför finns det ofta en orm vid hennes fötter? Ja, så där kan man gå runt och fundera.
Dels är mycket av konsten lite smårolig! Jag menar, påvar kring Maria och Jesu barnet – han måste väl växa upp först och börja predika! Kläder som är typiska för konstnärens egen tid. En stor vurm för krig och soldater som jag tycker känna malplacerat i kyrkor. Men jag tycker om det svulstiga – ett knubbigt Jesus barn, småfeta änglar och keruber! Det är nå’t generöst, mjukt och tilltalande över det. Jag gillar också att konstnärer ofta bakar ihop två händelser i samma tavla, t ex Marias insomnande och himmelsfärd – hon kan väl ligga på en säng och titta ner från himlen samtidigt! Eller anpassar sin målning till andra dekorationer. Jag hittade en målning där Jesus var cirka 8 år – uppfriskande att se honom som nå’t annat än bebis/vuxen predikare/korsfäst. Och jag älskar målningar som är riktade till mig, betraktaren. Som i tavlan ”Äktenskapsbryterskan” (L’Adultera) där Jesus tittar på rakt på mig som om han säger ”Ja, vad tror du om det här?”.
Några exempel:

Bristen på respekt inne i kyrkor gör mig bara ledsen och arg. Tänk att det i Neapel stod en skylt på altaret att man fick inte gå upp på det! Eller att folk inte tar hänsyn till mässor och annat som pågår.

En sak som slog mig på museum! Där går olika ventilations- och avfuktningsaggregat för att föremål ska ha rätt miljö så de bevaras. Hur ska världens museum o likn klara av höga el-priser? Vårt arv bakåt får absolut inte förfaras!

Hemresan – hur var den? Sorglig. Hade gärna stannat kvar nå’n månad eller så. Problem med AC på flygplatsen i Rom och en skandalös försening i Aten (som jag omedelbart kompenserades för), men sån’t får inte överskugga hela resan utan är historia!

Nu är slutfrågan: kommer jag att resa till Neapel och Rom igen? Rom är enkelt, det är svar ja. Jag börjar bli nyfiken på om det går att komma till en punkt där man tycker att Rom inte har mer att ge. Neapel då? Nja, som jag skrivit tidigare så är det något som fascinerar mig, jag tror att det är dess historia och invånare. Själva sta’n drar inte. Jag kommer dock att göra några dagars avstickare dit, kanske när jag reser till Amalfi-kusten, för att uppleva några saker som jag har kvar. Och vem kan motstå en tur till pizzahimlen?

Så var denna 11-dagars resan slut! Nu går det att resa om och om igen i minnen och foton. Nästa resa? Finns en önskelista, men nästa som är planerad och bokad är Skåne i början av april.

Nu finns mina foton från Neapel och Rom på min flickr-sida! Flickr fungerar så att de senast uppladdade kommer först så Rom kommer före Neapel fast det var ju egentligen tvärtom, men det går bra ändå!

Roligt att du hängt med! Ha det gott!

Tidigare blogginlägg om resan
1. Neapel och Rom – inledning
2. Neapel!
3. Pompeji!
4. Rom!
5. Ostia Antica och Monte Testiccio!