Vi ska besöka Ostia Antica som är Roms gamla hamnstad och Monte Testaccio, men vi ska vända på ordningen och börjar med Monte. Du kommer att förstå varför lite längre ner.

Monte Testaccio är inte ett berg eller kulle i traditionell mening utan en sopstation för urnor. Namnet betyder ungefär ”skärvberget”. När transportkärl (amfora) hade lossats och tömts slogs de sönder. Skärvorna hamnade på en speciell sopstation – Monte Testaccio – som endast innehåller skärvor. Ingen jord, sand eller liknande. Sopstationen låg utanför dåtida Rom (idag ligger den i Rom) som var en miljonstad. Det finns olika uppskattningar om hur många transportkärl kullen innehåller, men en uträkning är att den där är 53 miljoner transportkärl som innehöll 70 liter så totalt blir det 6 miljarder olivolja. På skärvorna finns dels det märke som keramikern satt dit, dels stämplar (tituli picti) som sattes vid lossningen som indikerar antal liter, vem som lossade osv. Det var alltså frågan om en statlig ”import” av olivolja. Den mesta olivoljan kom från Baetica (ett område i nuvarande Spanien), cirka 85 %. Rom behövde mycket mer olivolja än vad som producerades på närmare håll. Att den kom från det området vet man pga keramikernas märken på kärlen.
Utgrävningar pågår, det är inte tillåtet att besöka på egen hand utan man måste boka (antar att de vill ha området så orört som möjligt plus att det finns risk för ras). Jag var utanför och gick runt kullen för att få en känsla för storleken.
På engelska Wikipedia finns en utförlig beskrivning.

Ostia Antica når man enkelt med tåg från Rom. Det ligger 25 km sydväst om den eviga staden. Jag hade inte köpt biljett i förväg och det var inga problem på plats. Ostia Antica är kanske inte det mest kända i Rom plus att det ligger utanför. Staden var Roms hamnstad under en tid och det kan ha varit romarnas första koloni. Utgrävningar visar att staden fanns 300 f Kr, men det finns inskriptioner och annat som tyder på 600 f Kr och t o m 700 f Kr. Den anlades vid Tiberns mynning (”os” betyder mun) ut i havet. Det började som en by som, i takt med att Rom växte, utvidgades i alla riktningar. Den var med om flera plundringar och attacker eftersom den var en stor lagringsplats och leverantör av mat till Rom. Tibern förde ut slam som gjorde att Ostia Antica kom allt längre ifrån havet och år 42 e Kr anlades en ny hamn norrut längs kusten. Faktum är att här vid kusten växer land fortfarande med 1 meter/år.

Jag kände mig lite oförberedd. Hade läst på nätet och sett tv-program, men visste jag tillräckligt? Någon papperskarta eller informationsblad fanns inte – dåligt, tycker jag. Tog snabbt foton av en orienteringstavlor och tillsammans med Google maps kunde jag orientera mig i sta’n. Informationstavlorna runt om i sta’n var utförliga och väldigt bra. Det finns några utsiktspunkter där man får överblick. Det blev så att jag byggde min kunskap och kunde nästan se staden växa framför mig. Bit las till bit. Ett sätt att närma sig en utgrävning som jag inte rekommenderar, men det var en häftig och speciell känsla.
Skolklasser här också, men de pratade inte italienska utan tyska och franska!
Ostia Antica är ett mer hanterbart område än Pompeji, men behöver några timmar.

Snart kunde jag se vad som var det viktigaste: de stora magasinen och maktsymboler (stora tempel, ”villor”, forum) men också bad, teater, tvätteri och annat som måste finnas för att en stad ska fungera. Dock var magasinen de som dominerade och att olika yrkesgrupper hade sina ”hus” (”klubbhus”?). Fiskarna hade sitt, byggarna ett annat och sädeshandlarna (se foto) ett större.

Känslan var en annan här än i Pompeji (som också hade hamn). Här kunde jag höra ett väldigt surr av röster med olika dialekter. Det är oväsen och larm från skeppen i hamnen. Några kvinnor är på väg att shoppa (egentligen fick sta’n inte ha butiker och marknad utan allt skulle upp till Rom, men människorna i sta’n måste ju leva de också…) och några andra på väg till ett bad. Runt en hörna springer en person i full fart, troligen på väg till den allmänna toaletten:

Jag traskade fram på samma gatstenar som alltid legat här och bara det får tanken att svaja. Slank in i byggnader och ner i sidogränder. Inte många fresker och de som fanns var ganska bleka. Plåttak är uppsatta för att skydda mot solen, men de kom nog inte upp i tid. Vackra mosaikgolv lite varstans. Tydligen växte sta’n väldigt snabbt i några kvarter för jag hittade två längor med radhus byggda till medelklass (de som inte hade råd med stora villor)!

Så plötsligen ramlade polletten ner och jag stod alldeles stilla. Jag kunde ju knyta ihop olika platser som jag besökt! Ett skepp lastat med olivolja kommer från väster in i hamn. Transportkärlen lossas och fraktas upp till ett magasin. De transporteras senare vidare antingen med båtar på Tibern eller på vagnar på Via Ostiense (finns fortfarande) upp till antika Rom med forum, bad, amfiteater osv. Där töms transportkärlen i stora kar, en del tappas kanske över i mindre amforor. Transportkärlen har spelat ut sin roll, slås sönder och transporteras till soptippen: Monte Testaccio! Eftersom jag besökt alla platserna så kan jag se kedjan framför mig. Så läckert! Kände mig nästan lite hög en stund.

Eftersom muséet var stängt fick jag tyvärr inte helheten, kändes som om jag upplevt sta’n till hälften, men det kanske blir ett besök nästa gång!

Jag har börjat gå igenom foton från Rom så på fredag bör de finnas på min flickr-sida. Länk kommer! (foton från Neapel finns ute på flickr-sidan)

I nästa blogginlägg, som också är det sista, blir det några spridda reflektioner, tankar och funderingar!

Tidigare blogginlägg om resan
1. Neapel och Rom – inledning
2. Neapel!
3. Pompeji!
4. Rom!