Det blev en resa till slut efter pandemistrul och handledsbrott, men den gick inte till England utan till Italien! Började i Neapel (mitt första besök i sta’n) och därefter Rom (mitt fjärde besök). Elva dagar fulla av upplevelser och intryck. Jag ska försöka att i några blogginlägg dela med mig en del av dem och börjar med en del praktiska ting så har vi det ur världen.

För mig består en resa av tre delar. Före är det planering och förberedelse, sedan själva resan, efteråt sortera foton och få ordning i minnesarkivet. Jag var ganska klar över vad jag ville besöka i Rom, men Neapel behövde jag läsa på. Till min hjälp fanns givetvis internet och städernas respektive hemsidor. Jag läste också några bloggar, men de tillförde inte något personligt och inget nytt som jag inte redan funnit på hemsidorna. En blogg avvek från mönstret, gav mig tips och en känsla för sta’n: barretsblogg.wordpress.com Vidare hade jag den otroliga turen att några dagar före avresan träffa en italienare som gav massor med tips om Neapel.

För båda städerna gäller att det är idé att köpa biljetter på nätet till sevärdheter. Dels släpper en del bara ett visst antal biljetter per dag för att förhindra trängsel, dels får man en egen kö som oftast går snabbt.

Regler med anledning av corona var samma som här i Grekland så det var enkelt att följa.

Neapel
Jag hade bokat ett tidigt morgonflyg till Neapel från Iraklio här på Kreta med mellanlandning i Aten. Jag tycker inte om att vara trött och seg första dagen så jag körde upp till Iraklio på söndagen och sov över. Landade cirka kl 9:20 lokal tid och där stod en taxi och väntade (bokad via booking.com).
Boende: I Tesori di Napoli BnB som låg i en smal gränd centralt i sta’n. De ville att jag skulle boka via bokningstjänst så det fick bli booking.com. Nyrenoverat, rent och fräscht. Städning, lakan och handdukar var tredje dag. Ingen frukost. Receptionen inte bemannad, men enkelt att få kontakt med ägaren bl a via sms. Två nackdelar: tre trappor upp och som du kanske vet är italienska hus höga i tak vilket gör trapporna långa! Mina förkylda lungor pustade och rosslade, efter några dagar började det kännas i mitt högerknä. Den andra nackdelen var att jag hade enkelrummet som har sitt badrum ute i korridoren. Dörrarna är precis mitt emot varandra och bara jag som hade nyckel till badrummet, men nattetid och på morgonen vill jag ha tillgång till toalett inifrån rummet. Man lär så länge man lever – t ex att läsa lite noggrannare och inte bara vara koncentrerad på läge och pris…
All fika och mat höll hög klass och var väldigt goda överallt. Pizza var himmelsk (ja, givetvis åt jag både Margherita och pizza fritta), men det förväntade jag mig i pizzans hemstad. En favoritrestaurang blev Lombardi1892. Tänk på att matställen stänger vid 16 och öppnar igen på kvällen. Många är små så på kvällen är det bäst att boka bord.
I Centro Storico (där jag mestadels höll till) är avstånden korta. Jag föredrar att gå så mycket som möjligt så buss och metro kan jag inte uttala mig om.
Till Pompeji tog jag tåg från Napoli Porta Nolana (3 euro enkel) och till Rom ett snabbtåg från Napoli Centrale (52 euro).

Rom
Här hade jag valt att bo strax söder om omedelbara centrum för att enkelt nå det jag ville besöka.

Boende: Casa San Giuseppe på Via Iberia (finns en namne i Trastevere). Jag hade sett på booking.com att rummen var enkla, men vad behöver man för att ha nå’nstans att ha sina saker, duscha och sova? När jag kom fram fick jag informationen: ”I den delen bor gästerna och i den delen bor systrarna.” Systrarna? Det visade sig att Casa San Giuseppe drivs av sex nunnor från orden Fransiskanersystrar av Jesu hjärta (Suore Francescane del Cuore di Gesù). Boendet finns på bokningstjänster (jag hittade det på booking.com) och på Monastery Stays.
Städning varje dag. Frukostmatsal. Hiss (mitt högerknä jublade!). Receptionen bemannad 8-20. Rent och fräscht. Personal och nunnor mycket hjälpsamma och vänliga.
Jag går gärna på matställen i kvarteren där jag bor och här fanns att välja på med mycket bra mat. I Rom är det som i Neapel – maten är god och har hög kvalité överallt, i alla fall där jag varit. Tänk på att matställen stänger vid 16 och öppnar igen på kvällen. Många är små så på kvällen är det bäst att boka bord. En favorit här blev Bar Pompei på Via Saturnia som serverar lunch, stänger vid 20-tiden på kvällen. Väldigt trevliga killar. Ett glas vin där på väg hem till nunnorna efter en dags upplevelser var perfekt.
Även här föredrar jag att gå så buss och metro kan jag inte uttala mig om. Till Ostia Antica tog jag tåg från Roma Porta S. Paolo (1,50 euro enkel).
Receptionen bokade taxi som tog mig till flygplats Fiumicino. Den flygplatsen och jag kom inte så bra överens 2019 när det dessutom var ombyggnad på gång. Någon ljuv musik uppstod inte nu heller. Mellanlandning i Aten och efter en skandalös försening (väntade över en timme på fyra personer som kom med ett försenat flyg!) kom vi äntligen iväg till Iraklio. Jag var lite orolig för Panda efter stormen som drog fram över Kreta några dagar tidigare, men han var bara lortig – inga skador.

Min tanke är att skriva två inlägg om Neapel och två om Rom samt ett avslutande inlägg som blir lite av en summering. Jag kommer inte att berätta så mycket fakta om de platser och sevärdheter jag besökt för det finns på nätet utan mer om mina intryck och tankar.
Och i veckan börjar jag sortera mina cirka 450 foton och planen är att Neapel ska komma på min flickr-sida på fredag, men jag lägger en länk!

Följ med till Italia, första stopp Napoli!