Visst gör det lite ont att lämna Kristianstad ändå

Det är så klart att det är kluvet. Mest är jag glad för mitt nya jobb och nyfiken på det som ska komma. Men det går inte att komma bort ifrån att det också gör lite ont att lämna mitt nuvarande jobb i Kristianstad. Elva år blev det i nordöstra Skånes huvudstad. Elva oerhört spännande år under en tid när staden och kommunen ömsat skinn och fötts på nytt.

Livet skriver kapitel. Parallella historier. De här senaste elva åren har för min del handlat om att de varit mina och min sambos barns skolår, om vardagarna vi haft tillsammans men också om resorna och utflykterna som vi gjort, om smarta telefoner och paddor, om den här sajten och om sociala medier. Och om en förändrad omvärld med en pandemi och många andra hot som tornat upp sig.

Visste nästan ingenting

Men ett av mitt livs parallella kapitel under den här perioden handlar ofrånkomligen om Kristianstads kommun. Där började jag jobba hösten 2011, utan att veta nästan någonting om vare sig staden eller kommunen. För mig hade Kristianstad varit en plats att passera när du var på väg någon annanstans. Nu är jag åter igen på väg. Men den här gången har jag en helt annan och mycket klarare bild av vad Kristianstad är och vet att jag kommer att återvända som besökare många gånger.

”Rådhusbygget är en kuliss” och ”i Kristianstad gäller det att hålla fasaden uppe”. Det var den typen av fraser som for genom huvudet varje gång jag passerade bygget på väg från eller till tåget. Men skämt åsido: Det hände mycket spännande i Kristianstad när jag var ny på jobbet: Rådhusbygget som syns på bilden nedan var ett av flera spännande projekt i centrala Kristianstad.

Den tekniska förvaltning där jag då just börjat som VA-chef hette på den tiden C4 Teknik och den del av förvaltningen där jag jobbat var då utlokaliserad till Björkhem, en bit utanför de allra mest centrala delarna av staden. Vi arbetade redan då i kontorslandskap, vilket vi sedan skulle komma att fortsätta göra i det nya rådhuset. Ett sätt att arbeta som jag blev positivt övervakad av, då för elva år sedan när det var nytt för mig.

Sveriges sista Domus

Då när allt med Kristianstad fortfarande var nytt för mig fanns Sveriges sista Domus-varuhus kvar här. Sedan dess har det byggts både en ny galleria på den platsen och en ny galleria för externhandel, en bit utanför staden.

Bästa tiden

Till Rådhus Skåne var vi 700 personer som flyttade in våren 2014. Både Region Skåne och Kristianstads kommun har nu sina huvudkontor här. Ett stenkast från centralstationen som i samma veva även blev resecentrum. Så smart det var!

Det här perioden när vi just flyttat in i det nya rådhuset kan på många sätt ha varit den kanske allra bästa tiden i mitt yrkesliv hittills. Vi hade så roligt tillsammans på den avdelning som jag ledde. Faktiskt så pass trevligt att våra frekventa skratt lyftes som ett arbetsmiljöproblem på andra håll i huset. Har jag hört. Hur det än var med den saken så arbetade vi väldigt bra tillsammans.

Förvaltningen hade tidigare haft en väldigt stor personalomsättning och vi var många som hade börjat ungefär samtidigt. Men omsättningen av personer hade avstannat och vid flytten hade vi hunnit bli sammansvetsade både med varandra och med dem som jobbat där sedan tidigare. Jag upplevde det som att vi hade en gemensam målbild och att vi utvecklades snabbt tillsammans. Bland annat påbörjade vi införandet av en projektstyrningsmodell. Det kanske låter torrt och tråkigt, men det här sådant som behövs för att alla ska hitta sina roller och dra åt samma håll. Och då uppstår också trivsel.

När kriserna kom

Sommaren 2015 hände det som inte får hända. För det måste vara varje VA-chefs värsta mardröm att människor blir sjuka av det kommunala dricksvattnet. Men det hände. I tre byar i Everödstrakten blev 550 människor magsjuka vid midsommartid, efter att ha druckit av det kommunala dricksvatten, som alla som bor i Kristianstads kommun annars är så stolta över. Kristianstadsslättens fina grundvatten hade blivit förorenat av avloppsvatten på sin väg mellan grundvattenbrunnarna och utgående från Everöds vattenverk. Att hitta och åtgärda problemet gick ändå ganska snabbt. Men att spola ut de sista resterna av föroreningen tog betydligt längre tid. Det tog totalt 71 dagar innan vi kunde häva kokningsrekommendationen och plocka bort nödvattentankarna från de drabbade tre byarna. Nästan en hel sommar.

En mycket viktig erfarenhet som jag aldrig glömmer är att när det är kris hjälps alla åt: inom kommunen, externt inom branschen, myndigheter och företag. Alla ställer upp helhjärtat när det verkligen behövs. I alla fall var det så för oss i den här krisen. Det är en styrka att ha med sig.

Men ändå, allting blir alltså inte alltid som man tänkt sig. Vare sig i livet i stort eller i yrkeslivet. Det innehåller både med- och motgångar. Så har det också varit för mig genom de här elva åren i Kristianstads kommun. Egna och andras misstag, men också många hjältedåd. Och allt där emellan.

Och kriser har ju både Kristianstad och alla andra kommuner haft gott om de senaste åren tyvärr, pandemi och höga elpriser har drabbat alla. Därtill hade vi ett ovanligt kraftfullt högvattenläge som hotade staden precis innan pandemin.

Men istället för att bara prata om mina egna och andras arbetsuppgifter vill jag lyfta blicken lite och också berätta om sådant som jag tycker är fantastiskt med själva den geografiska platsen Kristianstads kommun. Sådant som jag lärt mig om kommunen genom att arbeta här.

Vattenriket

Till att börja med. Kristianstads Vattenrike. Det är Sveriges äldsta biosfärområde. FN-organet Unesco utsåg Kristianstads vattenrike till ett sådant, ett modellområde för hållbar utveckling, redan 2005. Biosfärområdet omfattar nästan hela Kristianstads kommun. Sex år senare, 27 november 2010, invigdes besökscentrum naturum i Vattenriket.

Det som förut sågs som vattensjukt ses nu som vattenrikt och är nu en succé för besöksnäringen.

Och behöver du ett förslag på en kort naturpromenad från centrala Kristianstad på bara ungefär en halvtimme tur och retur? Mitt förslag är att gå väster ut via naturumbron, över Helge å, sedan vika av söder ut och så promenera rundan på spången som går genom annars ogenomtränglig vass och vide, förbi ett gömsle i Årummet och sedan gå tillbaka igen. En kort men mysig promenad i Vattenriket. Och har du tur kan du få syn på både den färgglada fågeln kungsfiskare och simmande utter utanför naturum.

Åhuskusten

Sveriges längsta sandstrand. I alla fall så som jag räknar. Jag gillar den här kuststräckan på Skånes östkust. Sanddyner och tallskog. Sandstranden går hela sträckan från Revhaken utanför Åhus till Stenshuvud.

Från stranden vid Nyehusen syns ”huvudet” i den kända nationalparken resa sig långt, långt bort i fjärran. Vackrast är kanske stranden annars ändå kanske vid Äspet och Revhaken. Men det finns många vackra sträckor längs den här fina stranden.

Och så har vi ju Evenemangsstranden i Åhus. Det är där den långa bryggan finns. Och Sveriges kanske snyggaste tall. Det är den som syns på översta bilden i inlägget.

Hälsoträdgården

Hälsoträgården som finns i Tivoliparken i centrala Kristianstad är en unik mötesplats där hälsa och återhämtning gror ur växandets kraft. En fantastiskt vacker köksträdgård mitt i stan. Med både riktad verksamhet och aktiviteter där alla kan vara med. ”Urban gardening” för social (och ekologisk) hållbarhet.

I augusti 2014 var jag med när det nya orangeriet invigdes. Ett växthus och ett ”vinterhus”.

Hälsoträdgården är öppen för allmänheten och gratis att besöka. En riktig liten pärla! Och om du går den där korta promenaden i Vattenriket som jag nyss tipsade om tycker jag att du också ska ta en sväng förbi Hälsoträdgården.

Hela Tivoliparken

Och ja, hela tivoliparken är jättefin. En gammal strandäng som blev en kommendantsäng som blev en stadspark med nu höga och fina träd och vackra planteringar. Inte minst de fina blommorna som hälsar ”Välkommen” framför stadsteatern, som i sig är en vacker byggnad. Lite som en gräddbakelse i sin vita prakt. Och så Hälsoträdgården i ett av parkens hörn och så Vattenriket alldeles intill.

Ordet Tivoli har här inget med karuseller att göra, utan syftar på den italienska staden Tivoli utanför Rom, berömd för sina parker. Inte för att parken har så många likheter med dessa heller. Men ändå. Fin är den.

Solnedgångarna bakom Helge å är också vackra att se från parken.

Ett fint centrum

Kristianstad är också en fin handelsstad och lite av ett matrike, med ett fint centrum som jag faktiskt hade kunnat besöka betydligt oftare på mina luncher, än vad jag har gjort.

I centrum växer nu en ny stadsdel fram runt vattentornet, med nytt rättscentrum och kanske också en ny placering av högskolan.

Kristianstad ömsar skinn ännu en gång.

Så sammanfattningsvis: visst längtar jag efter att börja mitt nya jobb på länsstyrelsen i Blekinge. Men samtidigt. Visst gör det samtidigt lite ont att lämna Kristianstad. Ändå.

Läs mer: Vattenriket – mina 8 bästa tips