7 saker jag gör istället för att skriva om resor

Du har kanske noterat det? Att det går trögt med mitt skrivande här på sajten ”Halloj världen!” sedan en tid. Men vad är då orsaken till det? Det redogör jag för här.

Jag har faktiskt en gång lovat mig själv att aldrig skriva om skrivkramp. Men nu handlar inte det här om just precis det. När jag väl sätter mig ner för att berätta om resor flödar orden på som vanligt. Men där jag tidigare i år skrivit minst tre inlägg per vecka. Och innan dess ännu mer. Så kommer det nu högst ett eller två per vecka. Så vad har hänt?

Ärligt talat vet jag inte riktigt varför. Men jag gör helt enkelt andra saker istället. Vilket leder till att tiden inte riktigt räcker till. Så vad är det då jag gör?

Det har jag sammanställt i följande lista:

1. Ser på deckare

Jag har förut nästan slutat att titta på TV. Nästan helt. Inte bara på gammaldags, så kallad linjär TV, utan även på streamat. Enstaka sporthändelser, kanske ibland, och då mest fotboll. Någon kortare nyhetssändning och enstaka nyhetsinslag i form av klipp. Kanske ett naturprogram då och då. Men väldigt sällan. En partiledardebatt har jag till exempel säkert inte sett på 20 år. Och då är jag ändå intresserad av samhälle och politik. Långfilmer blir väldigt sällan. Serier nästan aldrig.

Men nu har något hänt. I sommar har jag börjat titta på strömmade deckare tillsammans med min sambo. Och vi har tittat på många. Ibland flera avsnitt samma kväll. Att se på deckare fungerar som en avkopplande och kravlös förströelse. Samtidigt blir det en inblick i livet i andra länder. Mest Storbritannien i och för sig. Men ändå. De här serierna har tagit oss till platser som Shetlandsöarna, London, West Bay i Dorset (som hette Broadchurch i serien), Waiheke Island utanför Auckland på Nya Zeeland och många fler.

Just precis nu ser vi ”Ett fall för Vera” som är en serie full av härliga vyer från Northumberland, som området runt Newcastle heter.

2. Lyssnar på sommarpratare

Jag har brukat blogga mycket under mina vardagsresor till och från jobbet i Kristianstad. Inte alltid och inte jätteeffektivt. Men en hel del och någonting nästan varje vardag. Men nu i sommar har jag lyssnat på fler sommarpratare än vad jag brukar. Betydligt fler. Och då har det ju så klart blivit mindre tid till att skriva.

Det är både avkopplande och utvecklande att lyssna på andra människors berättelser. Oavsett om berättelserna handlar om dem själva eller om ett ämnesområde som de kan. Samtidigt som jag lyssnar kan jag dessutom låta blicken färdas över blekingska och skånska landskap som passerar utanför tågets fönster. Se ett par tranor som betar på ett fält eller ett rådjur som skuttar. Eller solen som glittrar på havets vågor. Samtidigt som tanken färdas genom landskap i helt andra världar.

Några sommarprat som jag särskilt kan rekommendera är studenten Kateryna Martyniuk som berättar om varför hon valt att stanna kvar i hemlandet Ukraina efter Rysslands invasion i landet, Emma Schols, mamman från Edsbyn som berättar om hur hon räddade sina sex barn ur ett brinnande hus och om att överleva brännskadorna och klara av att fortsätta leva, professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin som berättar om alltifrån sin egen panikångest på en tågtoalett i Värmland till visionen om det fossilfria välfärdslandet Sverige, med särskilt fokus på Norrland samt klimatforskaren Elin Röös som jobbar på SLU i Uppsala och som berättar om hur maten på våra tallrikar, och särskilt då kött från idisslare, förändrar hela världens klimat men också om hur vi faktiskt behöver mer betesmark för att bevara den biologiska mångfalden i Sverige och om naturbetesköttets betydelse i det. Den ryska artisten Lusine Djanyan som flytt från Ryssland till Sverige bör du också lyssna på.

3. Odlar mikrogrönt

Det tar verkligen inte jättemycket tid ,men det är ett nytt intresse som tar sina dagliga minuter. Jag pratar nu om mikrogrönt, eller mer konkret om ärt- och solrosskott så här långt. Jag har nämligen börjat odla sådana inomhus i krukor på ett par fönsterbrädor.

Det var en av mina gamla gymnasiekompisar som tipsade om hur lätt det är att odla egna ärtskott när vi träffades på Vikbolandet i våras: Du köper bara torra gula ärtor i affären, lägger dessa i blöt över natten och sedan är det bara att börja odla. Ärtskott är sådana där lite spretiga saker som du ofta får över maten på caféer och restauranger. Inte minst på mackor ser det väldigt proffsigt ut med ärtskott. Goda är de också. Det är sådana som syns på den översta bilden i det här inlägget.

Eftersom jag är som jag är så kan jag inte låta bli att experimentera mig fram i det här. Jag började att odla på tallrik och i jord som jag tog in från trädgården utanför. Ärtskotten blev bra, men jorden ville gärna trilla av tallriken och smutsa ner.

Nästa försök blev därför att odla i kruka och med leca-kulor och prydnadsgrus istället. Alltihop saker som fanns i mina skåp, överblivna från blommor jag fått genom åren men som fått ge upp i enlighet med principerna om naturligt urval.

Med detta växtsubstrat fungerar det bättre. Inget smuts på fönsterbrädan alls.

Nästa steg blev att köpa in solrosfrön tänkta som fågelmat och prova att odla dem. Det fungerar också alldeles utmärkt!

4. Övar italienska

Det här är ingen helt ny grej egentligen. Jag har övat dagligen i mer än två och ett halvt år nu. Men ändå. Det tar sin dagliga kvart till en halvtimme eller så.

Jag försöker alltså lära mig italienska via gratis-sidan och appen Duolingo. Det går sådär ärligt talat. Och i sommar har jag dessutom mest av allt ägnat mig åt att repetera snarare än att ta mig vidare mot nya ord och ny grammatik.

Men i och med att jag har ägnat mig åt detta endast sedan precis innan pandemin drog igång har det i perioder varit så att jag kunnat göra detta på tid som jag ”tjänat” på att slippa pendla när jag jobbat hemifrån. Därför är det kanske först nu som det på riktigt börjar märkas att också detta tar tid ifrån mitt skrivande om resor.

Senast vi var i Italien, vilket var i februari i år, kände jag inte att jag hade alls mycket nytta av det jag lärt mig så här långt. Men jag tänker att det får ta tid. Och det gör det.

5. Sitter i solen

Jag har alltid tyckt om att ibland bara sitta i solen hemma på vår altan i stan. Som heter Karlshamn. Som bekant. Den här sommaren har erbjudit ovanligt många tillfällen med sol och så har jag också blivit sittandes där i solen ovanligt många gånger.

Kanske bläddrat i en tidning. Lyssnat på något. Eller bara druckit en kopp te. Eller ett glas iste när det varit som varmast.

Nu är väl snart den här perioden över för i år, tänker jag, när det är aktuellt att ägna sig åt den här ”sysslan”. Men ändå. Skönt är det så länge det varar.

6. Påtar i min lilla trädgård

Vi bor i en marklägenhet. Utanför går vår ”egen” trädgård sömlöst över i den gemensamma. Ölandstok, lavendel. krokus samt blå-, vit och gulsippor har alltid funnits där.

Genom åren har jag planterat ett och annat. Som rosor, minipåskliljor, gullvivor, tulpaner, backsippor, jordgubbar, gula hallon, tagglösa björnbär, en gran och kryddväxter. Även i den gemensamma, större trädgården har jag planterat saker som syrener (från min mammas trädgård när hon skulle sälja huset) och jordgubbar.

Knölklockorna däremot kom till mig och min lilla trädgård från ingenstans. Plötsligt dök de bara upp bland de buskar av rosenspirea som växer på den här innegården sedan urminnes tider. Men just där passade de inte in så bra. Så jag valde helt enkelt att flytta på dem till en annan plats.

Påtat har jag alltså gjort i många år nu. Men sällan har trädgården behövt pysslas om så mycket som just i år. Mest är det behovet av vatten som har varit större än annars. Så några extra timmar i trädgården har jag nog lagt just i år.

7. Skrollar sociala medier

Nej. Egentligen tror jag inte att jag har hängt mer på Twitter, Facebook, LinkedIn eller Instagram i sommar än vad jag brukar. Kanske till och med något mindre. Möjligen. Men jag har inte prioriterat ner det här tidsfördrivande skrollandet, gillandet och kommenterandet på sociala medier i alls lika hög utsträckning som jag dragit ner på mitt skrivande om resor.

Därför kan jag ändå hävda att det här är en av de saker jag har gjort och gör istället för det.

Det som är så fint med sociala medier är att de ger möjlighet till dialog om allt möjligt på små stunder här och där när du annars bara hade ägnat dig åt att vänta på olika saker. Nackdelen är att du lätt fastnar och att tiden inte sällan drar iväg och så blir det betydligt mer än den där korta pausen som först var tänkt.

Och så några andra saker jag inte heller gör så mycket som jag skulle vilja

Att jag inte publicerar så mycket innehåll här på sajten ”Halloj världen!” handlar alltså inte alls om skrivkramp. Det handlar inte heller om att jag inte längre känner att det är meningsfullt för mig att driva den här sajten vidare. Tvärt om! Jag vill absolut inte tappa bort den här delen av mitt liv på grund av allt det andra jag gör istället. Men som det är just nu vill tiden inte riktigt räcka till till allt som jag vill göra. Och jag vet ju vad det ytterst handlar om: prioriteringar.

Tyvärr finns det ytterligare saker som jag inte heller gör så mycket som jag skulle vilja.

Först och främst handlar det om att jag tappade bort min regelbundna simning och annan vattenträning under pandemin och fortfarande inte har hittat tillbaka till någon regelbunden motion. Det är inte bra och det vill jag helt klart ändra på.

Utflykter och kortare vandringar i vardagen har vi inte alls upphört med. Men de blir inte längre lika många som när pandemin var som mest intensiv. Sådant skulle jag vilja ha mer av igen. Utan att för den skull behöva få intensiteten i pandemin tillbaka.

Min släktforskning har jag inte ägnat mig åt alls sedan februari. Men när mörkret kommer hoppas jag hinna ta tag i den igen.

Att städa hemmet, rensa bort gammalt skräp och hålla bättre allmän ordning i det nära livet har alltid varit en av mina svaga punkter. Även om sådant inte alls är roligt önskar jag att jag ägnade mer av min tid åt det.

Så du ser. Det här är ingen enkel ekvation att få ihop.

Läs mer: Mina ambitioner med sajten Halloj världen! inför 2022