De senaste månaderna har jag haft ett konstant fokus på min egen hälsa. Jag brottades ett tag med tankar om att vara egoistisk i negativ mening men har nog mer och mer förlikat mig med att jag helt enkelt måste fokusera på mig själv och min hälsa. Först och främst för att själv må bra och så småningom för att kunna ge till andra. Jag måste lära mig att känna efter mer, lyssna på kroppen mer än på min omgivning och upplevda förväntningar. Ibland är jag så snabb på att svara dem jag möter för att vara till lags att jag inte alltid hinner bilda mig en egen uppfattning och ev uttrycka den. Samtidigt skulle jag behöva bli bättre på att inte alltid uttrycka min åsikt utan bara lämna saker därhän.

För att vila från tidigare krav och utvecklingsområden har jag tytt mig till böcker med hälsofokus.

En kyrkvän tipsade om Livsstilsverktyget – en pågående forskningsstudie som man kan anmäla sig till. Har man tur (vilket jag, min man och syrran hade) får man vara med genom att ladda ner en app och i sin egen takt inspireras av texter och inspelningar till en hälsosammare livsstil. Jag köpte också en bok av frontfiguren i forskarteamet – Anders Rosengren, nämligen Hela livet – En läkares erfarenheter om hälsa, forskning och vardagens utmaningar.

På temat psykisk ohälsa har jag också läst Camilla Olssons Genom allt – En bok om psykisk ohälsa, drömmar och identitet och Anders Hansens Depphjärnan – Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? I samband med bokrean hoppade jag på ett erbjudande på Akademibokhandeln som bl a innebar Bokus Play i 45 dagar. Där hittade jag Råd till dig som är stressad och trött av Kerstin Jeding och Giorgio Grossi, en praktisk bok som bara går att lyssna på, inte läsa själv, och som innefattar pauser för att direkt kunna praktisera det man just hört. Det fanns mycket bra där för mig att ta till mig.

Det ledde vidare till att jag köpte och läste deras gemensamma bok Vägen ur utmattningssyndrom – Hantera det som är och ta dig dit du vill med hjälp av KBT och ACT. Den ska egentligen läsas långsamt med ett avsnitt per vecka, också för att praktisera och implementera det man läst om i sin vardag. Jag insåg dock när den kom på posten att det var just om behandlingsmetoden ACT en psykolog från habiliteringen samma dag erbjudit mig att delta i. Jag hade inget minne av det men det var nog något vi pratade om på barn- och ungdomshabiliteringen i samband med lillskrutts autismdiagnos och vi erbjöds olika typer av stöd. Så jag bestämde mig för att läsa igenom den först utan krav på att praktisera allt eftersom förmodligen mycket av det kommer att komma vid utbildningstillfällena på habben – då med psykologguidning. Ännu bättre ju!