Förr när spädbarn skrek hände det att man gav dem en tuss brännvin att suga på för att de skulle lugna sig. Det fungerade! Barnen somnade och målet var uppnått. Idag har vi slutat med det eftersom vi insett att biverkningarna är alltför allvarliga. På samma sätt skulle vi behöva tänka med allt vi gör med (eller mot) barn. Det kanske ”fungerar” i bemärkelsen att vi når de mål vi har men till vilket pris? Vilka är biverkningarna? Och är de rimliga?

Jag har precis sett de två första avsnitten av Vetenskapens världs serie Det svenska skolexperimentet. Mycket sevärd! Man tar bland annat upp en rapport från Folkhälsomyndigheten som visar att psykosomatiska besvär som huvudvärk, ångest och sömnsvårigheter bland barn och unga har ökat drastiskt från 1985 till 2018. Pojkar som upplever besvär har ökat från 15 procent till 35 procent medan flickor med samma besvär har ökat från 30 procent till 60 procent.

Några av skälen är allt mer stress och hets i skolan, för lite stöd till dem som behöver och ett galet betygssystem.

Är barns och ungas psykiska hälsa ett rimligt pris att betala för de mål vi når? Mitt svar är nej, och det hade varit nej även om vi fått superresultat i PISA och producerat genier i långa banor.

#vadskavimedskolantill