Det behövs inga galna diktatorer för att vi ska sabba världen.

Det är sällan någon idé att predika men jag kan inte låta bli:

”Politikerna” lär inte göra ett skit åt klimat och artutrotning om vi röstar fram fel politiker. De tycker ju inte samma, det är det som är grejen med politik. Ska vi få fart på klimatarbetet och artmångfaldsarbetet så måste vi hjälpas åt att bilda opinion och också GÖRA förändringar. Det håller inte att säga att man är orolig för klimatet och sedan flyga till tjottaheiti på semester, rösta på de partier som är sämst på miljön, gnälla över bensinpriserna, köpa en vattenskoter till eller bygga ut sitt redan för stora hus.

I denna artikel konstateras att det inte har blivit någon grön omställning efter pandemin, utan tillbaka till status quo från innan.

Sverige är, enligt flera forskare, inte ens nära att göra sin rättvisa del av det globala klimatarbetet.

Som det ser ut i dag finns risk att regeringen slår i utgiftstaket efter stora försvarspolitiska satsningar – och att avgörande klimatåtgärder tvingas stå tillbaka.

Hur långt ska det egentligen behöva gå innan vi reagerar på allvar? Bortspolade städer på grund av havsnivåhöjningar och ändrad nederbörd? Svältdöda på gatorna på grund av missväxt? Hur stora skogsbränder och torkproblem behöver vi för att få fart?

Ukraina är hemskt men det här händer också NU, bara i långsammare takt. Ingen ond diktator att hata, bara vi själva och vår egoism och oförmåga att bry oss.