Epic…

Det finns bryggor och sen finns det bryggor. Det finns vänner, sen finns det satans äkta vänskap. Telefonen ringde under gårdagskvällen, ”Jag hämtar dig” sa jag. Fick tillbaka ett ”Nääeenääääe”. ”Nu blir det så” sa jag. Fem minuter senare satt jag i bilen med ett fokus: Hinna tillbaka till solnedgången 22:01. Vi hann. Jag gasade.

Mycket har vi gått igenom genom åren. Rätt komiskt, jag lärde känna denna fantastiska människa för 16 år sedan. Ungefär i samma veva som jag separerade. September 2020, för snart två år sedan gick jag in i rollen som sambandscentral och styrde upp en dejt med han som jag har barn tillsammans med och henne. Jag själv visst ju om det redan innan, trots att dom aldrig träffat varandra tidigare. Jag känner ju dem båda mycket väl. Det sa Klick. Om några veckor blir dom sambo ❤️ Vänskap är ingen självklarhet, det är ett vackert ansvar.

Har tänkt en del på det där med vänskap. Definitionen av vänskap har många prenumerationer. Det finns nog inget som, med åren berikar en så mycket som en genuin vänskap som aldrig någonsin kommer bli enkelriktad, frånvarande eller börja inta liknelsen av en gammal repig LP skiva – oavsett vad eller vilket.

Världen är rätt rejält upp- och nervänd, där vi alla påverkas på olika sätt, där minuskontot ibland kan väga över tungt av en mängd olika faktorer. Vänskapskännedom, tillit och engagemang konsten att hålla det intakt. Då är det mer än någonsin av vikt att lyssna på sina vänner och inte gå upp i det blå. Man är aldrig ensam om att ha bekymmer som tynger, det tillhör livet. Varje dag gör man val som påverkar. Jag tror en hel del människor borde ta sig en rejäl funderare över vilken roll man tilldelat sig själv. Istället för att ta på sig en Ninjadräkt och inta försvarsställning, eller beställa en tyngdkofta från Tradera. Sånt orkar inte många.

Ovärderliga stunder existerar i allra högsta grad, även om dom ibland inte alls är särskilt långa, men dom håller Länge.