Det här med träning. För mig är det en livsform, långt innan jag 1994 klev in i en aerobicssal och blev fast i 20 år. Därefter har det varit lyxliv i 8 år med enbart egen träning.
I fredags hade jag bokat upp mig på en Heat klass. Om man vill boka av sin deltagarplats, måste det ske två timmar före klassens start, jag bokar av platsen 2 timmar och 3 minuter före klassen. Tänker: Men hallå! Var är min karaktär!? och bokar på deltagarplatsen igen… väl i bilen påväg mot träningsanläggningen var det knappast någon pepp-fot på gaspedalen. Utanför salen, i väntan på att klassen skulle börja var det ingen som kunde missbedöma att jag inte direkt var taggad ner i tårna… vad hände sen?
Vi väntade och vi väntade. Sju minuter efter det att klassen skulle börja kommer det en annan personal som informerar att instruktören blivit akut sjuk och klassen är dessvärre inställd. 14 taggade personer och så jag… och vad händer? Jo, jag hoppar ju in och tar klasen. Att gå omkring med Heat-intervaller i mitt huvud är för mig helt normalt. Så där ställde jag mig på instruktörspositionen och sa Hej och välkomna till kvällens Heat pass!
45 minuter senare hade fem Heat tränats igenom, med musik och tidtagarur som höll koll på tiden. Svettiga, glada och trötta.
Härliga uppskattande medlemmar, det ger energi under huden. Några av dem frågade. Vad heter du? Du måste börja instruera igen! Vi gjorde det tillsammans svarade jag 💫
Åkte hem och var galet glad. Borde kanske ta upp mitt instruerande igen, jag har verkligen saknat det 💕
EmPe:s Lilla Värld 